2010-01-17 17:57 #0 av: Hennum

För att utvärdera ett argument måste man förstå det. Och för att förstå det måste man avgöra meningen hos de påståenden som argumentet består av. För att göra detta så är det bästa sättet att ta reda på hur det används i sammanhanget. Vi tar även upp olika sätt att definiera en term samt olika fel som en rapporterande definition kan ha.

Mening och definition

För att utvärdera ett argument måste man förstå det. Och för att förstå det måste man avgöra meningen hos de påståenden som argumentet består av. För att göra detta så är det bästa sättet att ta reda på hur det används i sammanhanget. Och användningen bestäms av talarens avsikter. Därför är det viktigt att ta hänsyn till talarens avsikter när man ska utvärdera argument. Något som ofta kan glömmas bort, så man bara fokuserar på orden och lägger en egen mening i dem. Gör man så kan man "aldrig" se logiken i en annans argument.

Meningen i ett ord består av två komponenter.

Referens: det som meningen refererar till eller betecknar. Man skulle kunna säga betydelse på svenska

Sense: det som vi vet när vi vet hur man ska identifiera termens referens. På svenska kallas det ofta mening. (lite svårt att förklara)

Det är ju så att ibland kan ord och begrepp som används i argument vara tvetydigt eller ha oklar mening. Då är det viktigt att lista ut vilken av meningarna det är som talaren/författaren är ute efter just då. Och i detta behövs en definition som underlättar tydandet.

För en definition finns det olika syften: Rapportera, stipulera och väsensbestämma. När man rapporterar så berättar man helt enkelt vad en person menar med ordet i argumentet exempelvis genom att titta på hur andra personer använder det ordet i sina argument ifall författaren själv inte gjort detta. Stipulera innebär att man själv slår fast att jag använder den här termen med den här innebörden och betydelsen. Används då alltså när man själv gör egna argument. Väsensbestämmer gör man när man diskuterar och kommer fram till ett svar på exempelvis vad mod är. Man bestämmer vad det begreppet har för väsen.

Det finns fem olika sätt att definiera en term

  1. Species - genus. Alltså att man identifierar ett släkte och identifierar det som skiljer arten från släkten. Exempelvis "djur" och "förnuft". Ritar man en cirkel för djur och en annan för förnuft och så överlappar den senare cirkeln en liten del av den första, så har man fått fram arten människa från alla djur.
  2. Utpekande definition även kallad ostensiv definition . Helt enkelt att man pekar på flera glas och säger glas. Inte svårare än så.
  3. Synonymidefinition. Man använder synonymer för att förklara ett ord. Det är inget som funkar alltid eftersom många ord kan ha olika betydelser även om de är lika. Men ibland funkar det.
  4. Operationell definition. Detta gör man genom att identifiera en metod med vars hjälp vi kan identifiera termens referens. Exempelvis "vikt är det man mäter med en våg".
  5. Kontextuell definition. Man använder ett sammanhang för att förklara vad en viss sak är. Det kan krävas ganska långa definitioner eftersom man måste förklara hela sammanhanget. Exempelvis att "en spelare är i offsideposition om den är närmare motståndarlagets mållinje än både bollen och den näst sista motspelaren."

Intressant kan även vara att ta upp olika fel som en rapporterande definition kan ha.

För snäv (utesluter många saker).

För vid (innefattar sån som inte bör innefattas).

För snäv och för vid på en gång (utesluter endel saker samtidigt som den innefattar annat).

Cirkulär (ofta är inte dessa falska, men de är värdelösa eftersom de förklarar dåligt).

Dunkel (flummiga och ofattbara).

 

Källor:

Föreläsningar av David Alm på filosofiska institutionen i lund från boken Critical thinking - an introduction to basic skills skriven av William Hughes och Jonathan Lavery. Samt lite från wikipedia.