02.1 Metafysik

Om att lyssna

2011-06-26 21:40 #0 av: Aldebaran

Av Krishnamurti

Man lyssnar alltid till något - ett buller, en röst, till vågskvalpet. Men om man icke lyssnar till det som når en genom sinnena kan man fråga sig om man lyssnar över huvud taget? Var vänliga och iakttag ert eget medvetande och inte vad jag säger: om ni vaksmat följer det jag säger blir ni beroende av mig; och om ni är beroende av mig har ni fruktan, då är ni bundna vid mig. Det är ett beroende, det innebär något som ni med möda måste göra er fria ifrån. Därför säger jag från första början, ställer icke i beroende av någon. Följ icke någon, därför att det, som verkligen betyder något, är det vi är i begynnelsen, icke vad vi blir till slut.

När därför vårt sinne (mind) icke längre följer, icke längre lyssnar till sina egna skapelser, sina begär, önskningar och för egen tillfredsställelse, till vad lyssnar det då? Försigår då ett lyssnande till ingenting alls? Är det då icke en fullständig öppenhet, ett fulländat tillstånd utan reaktioner, ett lyssnande, i vilket det icke är någon koncentration, intet absorberande av en idé, där det inte finns någon idé alls.

Är det icke ett tillstånd av fullständigt passiv verksamhet, när medvetandet är mycket stilla; intet lyssnande till något speciellt, bara lyssnande, intet manifesterande, men en fullständig stillhet? Finns det i detta tillstånd en guru, en lärare? I det tillståndet är en guru nödvändig? Är icke ett sådant tillstånd möjligt från första början? Är det inte så, att om jag vill förstå något fundamentalt, så måste jag vara i det tillståndet? De flesta av er lever mot bakgrunden av era egna begär, varför ni inte alls lyssnar. Men när ni lyssnar, så lyssnar ni alltid till något. Ni inte bara lyssnar.

Ni lyssnar alltid till er egen röst, och den rösten ger uttryck för inneboende förtvivlan, hopp, glädje och trygghet. Men om ni inte lyssnar till något, om ni bara lyssnar, är det då icke en yttersta stillhet i medvetandet; icke ett resultat av något tvång som skall förverkliga något framledes, utan som måste förstås från första början, från nu och för resten av ert liv?

Kan ni helt och fullt bortse från denna idé om en guru, uppväckaren, den som ger tröst, den som skall leda er till Sanningen? Jag säger er, att ni kan alldeles stryka ut denna idé när ni inser att ni lyssnar till något, lyssnar ni till era egna skapelser, till era egna önskningar och begär, som översätter allt så det passar er själv. När ni förstår detta kommer ni inte att lyssna till något; då kommer ni blott att lyssna. Detta lyssnande är ett av det eviga, emedan det icke är av tid, emedan det icke hör vårt sinne till.

Bombay 25.2 1953

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl
2011-08-09 22:06 #1 av: Moonwing

Tack, Alde!..när vi börjar lyssna inåt öppnas våra "tankebarriärer" , de ger oss informationen som endast en lärare kan hänvisa till..ej visa eller ge oss insikt i.

"Ni lyssnar alltid till er egen röst, och den rösten ger uttryck för inneboende förtvivlan, hopp, glädje och trygghet."

 

-Insikten som följer av det inre lyssnandet är vår länk till vårt inre gudomliga ..

"Är icke ett sådant tillstånd möjligt från första början? Är det inte så, att om jag vill förstå något fundamentalt, så måste jag vara i det tillståndet? De flesta av er lever mot bakgrunden av era egna begär, varför ni inte alls lyssnar."

 

"Inom en människa av ljus, finns det ljus...När hon inte lyser, råder mörker."             (Evangelium enligt Thomas, 24)

  / Wingen

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.