01 ALLMÄNT

Är människor flockdjur?

2010-09-23 19:28 #0 av: vimes

Att människor är flockdjur är något som upprepas som en vedertagen sanning i tid och otid, ända sedan Darwin kan jag tänka mig.

Men är det så? Är människor flockdjur? Och vad innebär det i sådana fall?

Anmäl
2010-09-23 19:50 #1 av: Maria

Katten diskuteras emellanåt om det är ett flockdjur eller inte och jag vill gärna jämföra människan med katten.

Alltså lite både ock...

Likt katten så lever vi gärna i flock men är ändå självständiga varelser. Det vill säga vi jagar själva, är ensamma en stor del men behöver vår flock vid vila och kanske för att ladda batterierna.

Nu behöver ju inte en flock innebära en mängd personer utan kanske räcker det med en? Vi behöver ju rent biologiskt föröka oss i alla fall.

/Maria

 

Anmäl
2010-09-23 21:47 #2 av: [Evangeline90]

Ja, vi är flockdjur. Människor kan inte leva utan varandra. Vi måste sammarbeta.

Anmäl
2010-09-24 19:53 #3 av: [Sephrenia]

Vi är dagsljuslevande flockdjur, därav så blev vargen våran kompanjon och domnictiserades till hundar.

Katter  och illrar är domnicisterarde till att bli flock..

Anmäl
2010-09-25 09:58 #4 av: [Franko]

Kanske !  ?    Jag tänker att det är svårt att veta vad våran natur är. Jag tror inte vi har sett hela våran natur än. Om man kollar bakåt i tiden och på nutiden så tror jag inte det är "såhär våran natur är". Jag tror inte vi har sett allt. Det kan komma mera..

Anmäl
2010-09-25 11:29 #5 av: [Sephrenia]

Som jag skrev ovan så är vi flockdjur, men tänk på att vi har blivit en så stor och utbredd art som måste jobba på ett annat vis än andra djur arter för att få bo och mat, därav så bor vi tätt, en flock brukar vara på 5-20 personer från början, vilket bland annat innebär att en grupp gärna stöter bort personer som inte passar in.

Förr så var ju flocken hela ens värld, idag blir du bortsliten från flocken redan när du ska till förskolan, skolan, högstadiet och gymnasiet för att slutligen klara sig själv och bilda en ny flock och skaffa barn, därav råkar folk bli ensamvargar; enkla skäl genom mobbning och känslan att inte ha en flock att luta sig mot, blir sneppet för självständiga kanske i en liten socialfobi alt missanpassning pga hur uppväxten vart både hemma och utanför hemmet.

Idag ska ju den ensamma individen vara stark och utstaka hela sitt liv ensam det är den största skillnaden mellan moderna människan och den tidiga.

Så ja vi är flockdjur men dagens samhälle kräver ividualitet därav blir vi plötsligt ensamma.

Hundar i det vilda har rena flockbildningar men människan har ju ofta bara en hund så vi blir dennes flock, det ändrades inte när vi domectiserade dom från vilda till tama.

Katter där emot är INGET flockdjur från början, den enda anledningen till att dom blir så kära i sina kattvänner och människor är att vi har domectiserat fram det beteendet tillsammans med tamhet.

Illrar likaså när dom i frihet träffar en iller bara en annan artfrände med vilje en gång per år för parning, nu är dom domectiserade för att bo med människor i hus och lägenheter och lan gå ihop med andra arter men är mer bestämda med sina åsikter för vi har fortfarande bara domectiserat dom i 3000 år så alla "skavanker" är inte bortfilade.

Anmäl
2010-09-25 11:42 #6 av: Maria

Jag tror inte att det är så enkelt.

Du skriver att "dagens samhälle kräver individualitet därav blir vi plötsligt ensamma."

Med andra ord är människan flexibel och inget flockdjur i den bemärkelsen.

Ungefär som man inte kategoriskt kan säga att katten inte är ett flockdjur tycker jag. Se bara på vissa vilda kattdjur och för att inte tala om alla kattkolonier som finns i både Sverige och utomlands. Även om katten klarar sig på egen hand.

/Maria

 

Anmäl
2010-09-25 15:37 #7 av: vimes

Jag ska efter helgen återkomma med ett otroligt intelligent och uttömmande inlägg som på bästa tänkbara vis kommer sprida ljus över frågan. Håll utkik! Flört

Anmäl
2010-09-25 15:51 #8 av: Maria

Ser fram emot dettaSkrattande

/Maria

 

Anmäl
2010-09-25 17:51 #9 av: Ijin

Vi är inte flock djur. Vi är gruppdjur, mer som lejon och likande än som te.x. Antiloper, om vi tar det som exempel.

Människor har ofta vänner i grupper om 3-5 st, som man umgås med samtidigt.

Anmäl
2010-09-25 21:17 #10 av: Saga85

Fast finns det något som kallas "gruppdjur" (får inte upp ett endaste googleresultat på detta begrepp)? Är inte det samma sak som flockdjur? Eller menar man kolonidjur som t.ex. harar och myror?

Hur som så är vi ju inte solitära djur, och vare sig man kallar oss flock-, grupp- eller kolonidjur så är vi beroende av varandra. Jag har läst om både barnhemsbarn som mår dåligt av brist på närhet och om ensamma pensionärer som mår bättre om ett så "simpelt" sällskap som ett husdjur.

Jag är en av de som benämnt människan som ett "flockdjur", men det enklaste att använda för att undvika missförstånd kanske borde vara "socialt djur". Kollar man på andra primater så lever ju de (flesta?) i flock/grupp, och detta misstänker jag var starkare förr (långt tillbaka till jägarsamhället). Idag kanske man snarare skulle kalla oss "moderna" människor för kolonidjur. Vi lever tätt inpå varandra, tar hand om vår egen familj men är ändå beroende av andra familjer och samarbetar för att få fungerande samhällen.

 

Anmäl
2010-09-26 02:56 #11 av: Ijin

#10 Nej, apor är gruppdjur, inte flockdjur. skillanden är inte bara hur man intergrera socialt utan även hur man gör med rovdjur... Flockdjur flyr, och har inte en lika bra social struktur, medans grupplevande djur ser annourlunda ut...

Vi är lite kolonidjur nu, men det är inte våran natur, och därmed det hat vi kan ha för andra människor som ser ut lite annourlunda.

Vi mår inte bra ensamma, vi mår bra med några vänner, minst...

Vi rör oss inte som flockdjur heller.

Anmäl
2010-09-26 03:42 #12 av: Saga85

#11 Enligt denna studie rör vi oss som flockdjur: http://illvet.se/naturen/livsmiljoer/vi-ar-flockdjur

Jag är dock inte så bra på begrepp, och misstänker att jag egentligen tror/tycker som du. Har bara aldrig hört begreppet "gruppdjur" innan. Men ja - jag skulle nog egentligen kalla oss grupp/kolonilevande än flocklevande.

Anmäl
2010-09-26 23:32 #13 av: [Sephrenia]

Synonymer på flock; grupp, klunga, skara, samling, hop, skock, hjord, svärm, stim, hord..

Jag tycker ni talar om samma mening med olika beteende grunder.

Anmäl
2010-09-27 15:07 #14 av: rolnor

Jag tycker att vi delvis är beroende av varandra rent psykologiskt, vårat jag behöver interagera med andras jag för att inte tyna bort av ensamhet.Skrikandes

Anmäl
2010-09-29 13:25 #15 av: apache

Vi är absolut flockdjur!

Vi behöver varandra som ni tidigare skrivit. Om vi inte vore flockdjur skulle vi inte ha så utvecklat språk och tal, mimik och kroppsspråk. Ensamlevande djur, t. ex björnar, har mycket få sätt att kommunicera med andra individer. Och precis som andra flockdjur gillar vi att göra saker gemensamt. T.ex:

  • När en sover sover alla andra (och vi gör ju det på natten).
  • vi äter vid samma tidpunkter
  • vi tar hand om varandras barn
  • när man blir rädd blir man lugnad om man har sällskap

Men självklart finns det undantag i allt. Man kan vara en sådan som inte alls gillar sällskap från andra människor eller bara tycker att lite kontakt räcker.

Anmäl
2010-09-29 13:28 #16 av: Maria

#15 Är det verkligen så enkelt?

Även om vi gillar att göra saker tillsammans så behöver det ju inte innebära att vi är flockdjur.

En vuxen människa kan klara sig själv och överleva i naturen utan andra människor. Sedan om det är ett torftigt liv rent själsligt eller inte är en annan sak.

/Maria

 

Anmäl
2010-09-29 13:34 #17 av: apache

#16 Varför skulle vi vara ett undantag?

skillnaden från solitära djur och flockdjur är ju just att vi gillar att göra saker tillsammans!Skrattande Vi känner att vi får ett utbyte av det. Även om det inte handlar om överlevnad som förr i tiden.

Hade en människa på stenåldern klarat sig lika bra själv? En tvåbarns mamma?
Vi är ju samma "art" fast många år senare. Vi människor har lärt oss samarbeta långt tillbaka i tiden eftersom det ledde till ökad överlevnad (tror jag iallafall).

Anmäl
2010-09-29 13:44 #18 av: Maria

Jovisst är vi samma art men vad är det som säger att vi inte har utvecklats?

Jag menar att om man ska kategorisera människan så kanske det inte räcker med att "vi gillar att vara tillsammans"Glad

/Maria

 

Anmäl
2010-09-29 13:55 #19 av: apache

#19

  1. Vi gillar att vara tillsammans
  2. Barnen stannar hos sin familj i ca 20 år
  3. Samboliv är mycket vanligt, majoriteten av befolkningen bor ihop med minst en annan människa
  4. Varför är vårt kommunikationssätt så utvecklat (tal, mimik, kroppspråk) om vi ändå är gjorda för att leva själv?
Anmäl
2010-09-29 14:08 #20 av: Maria

#19 Jag tror inte att bara föra att vi har ett nyanserat sätt att kommunicera med varandra så är det ett bevis på att vi är flockdjur. Då skulle alla flockdjur ha den förmågan. Det beror snarare på helt andra faktorer tror jag.

Om man ska kategorisera, ska man då följa vad man "gillar" eller ska man gå mer på det biologiska att vi faktiskt klarar oss själva?

/Maria

 

Anmäl
2010-09-29 14:41 #21 av: Maria

Jag väntar på att vimes ska "sprida ljus över frågan"Skrattande

/Maria

 

Anmäl
2010-10-12 01:55 #22 av: search

Beror kanske på hur frågeställaren definierar begreppet flockdjur?

Som individer av vår art så har vi ju om inte annat oerhört svårt att överleva utan andra. Vi har väl utvecklats till att bli på samma gång så kognitivt avancerade och så fysiskt sköra, så att kraven på vår tillvaro har blivit så stora att vi måste specialisera oss för att kunna möta utmaningarna. Och som specialiserade individer i en omväxlande verklighet så klarar vi oss inte om vi inte tar hjälp av andra, med kompletterande kunskaper och talanger.

Gör detta oss till flockdjur? Kanske, om man menar att vi har behövt leva tillsammans med andra av samma art för att överleva som art, åtminstone såpass länge att det har hunnit sätta spår i vår biologi och våra instinkter (under kris blir vi lugnade av att vara med andra/spädbarn som inte får fysisk närhet till andra tynar bort och dör/människor som lever ensamma mår enligt statisktiken mycket sämre än andra/vi har ett högt utvecklat språk/etc etc). Men i så fall flockdjur i en helt annan bemärkelse än tex zebrorna på savannen, där alla individerna är helt anpassade till ett och samma specifika habitat och levnadssätt, och där "valet" att leva i flock en en del av den anpassningen (som ett betande djur av den storleken och konstitutionen i ett öppet landskap så är det helt enkelt en trygghetsfaktor i massan; svårare för rovdjur att skilja ut en individ)...

Sedan, bortanför den biologiska vinkeln av frågeställningen, och eftersom detta ändå är en filosofi-sajt, så är jag lite frestad att dra in Hegel i diskussionen... (väldigt förenklat nu då, säg gärna till om jag har fått något om bakfoten för jag känner mig lite osäker på om jag kommer ihåg exakt rätt!) "vi blir till som människor först när vi blir medvetna om oss själva och våra tillkortakommanden - och detta blir vi först då vi speglar oss i andra människor". Goffman är inne på något liknande med hur identiteten skapas i det sociala...

Men då talar vi alltså om begreppet människa, inte djuret människa?

Hmm blev visst lite väl långt och lite väl luddigt såhär på nattkröken, hoppas någon orkade läsa ;)

Anmäl
2010-10-12 13:29 #23 av: [Franko]

#22 Jag håller nog med dig litegrann. På något sätt är vi nog flockdjur. Men jag tror nog inte vi är exakt flockdjur på det där sättet som det står om i alla böcker o så. Att vi ska vara som vi var förr i tiden eller så.

Anmäl
2010-10-12 16:27 #24 av: search

nä, inte jag heller direkt, men det tar tid för instinkter att förändras :)

Anmäl
2010-11-12 20:22 #25 av: dolfen

Jovisst är djuret människan ett flock-djur med individuella skillnader.

 

(Kul att lite fler individer från vårt samhälle har flockats här på "Filosofi iFokus".) Glad

 

Anmäl
2010-11-14 17:42 #26 av: dolfen

(Samhälle = flock)

 

Anmäl
2010-11-19 22:09 #27 av: Yatsy

I en flockdjur finns alltid en rangordning,det är otänkbart utan rangordning i en flock var och en av djuren vet sin rang.

Är människan så i flock ja så är det nog många gånger,men många gånger jämställdheten också.

Anmäl
2010-12-08 11:46 #28 av: AmeliaH

#22 Hannah Arendt spinner vidare på Hegel där, om än inte uttalat. Vi behöver ett pluralistiskt samhälle för att kunna existera som individer.

Om man fortsätter i hennes spår så skulle jag säga att vi är beroende av båda delarna så vi kan varken svara ja eller nej på frågan vilket blivit bekräftat av flera tidigare i tråden. Att försöka utpeka oss själva på ett svartvitt sätt brukar aldrig resultera väl när det kommer till vetenskapliga fastställanden av människan.

Det är väldigt få av våra teorier som passar som handen i handsken för alla människor och jag skulle vilja påstå att det samma gäller den här frågan. Vissa föredrar mer sällskap, vissa mindre, men i grund och botten är vi beroende av de båda delarna. Just vad som empiriskt bekräftar detta är jag inte helt bekant med och inte lika intresserad av, men som tidigare nämnt så är det trots allt ett filosofiskt fourm och därmed borde detta inte ligga till grunden för, åtminstone, mina argument.

 

Detta är lite kortfattat och förenklat (och i viss mening lösryckt) vad Arendt säger om gruppen och individen:

Tiden med dig själv, den individuella, krävs för att du ska kunna göra reflektioner över vad som sker i sammanhang där du kommer i kontakt med andra människor, dvs gruppen/flocken. Kan du inte gå tillbaka och göra detta (reflektera) kan det bli svårt att fortsätta att handla inom gruppen på ett genuint sätt vilket kan leda till svåra konsekvenser för både individ och samhälle (ha i åtanke här vad jag skrev tidigare om att det inte finns några exakta vetenskaper för människan och hennes beteenden).

Om det verkar otydligt så kanske det hjälper med att titta på Hollywood-kändisarna som ständigt står för granskning av allmänheten (som jag här skulle vilja kalla flock), de blir ju minst sagt knäppa efter ett tag i strålkastarljuset. De som verkar klara sig bäst är ju de som håller på sitt privat liv. Dock påverkar ju inte deras liv samhället i stort, vilket är tur. ;)

 

Sen kanske jag borde tillägga att politiken ändå, i mina ögon, är en stor bekräftelse på människan som fungerande flockdjur.

Anmäl
2010-12-17 23:12 #29 av: andreaslamufrom

Individualiteten i dagens samhälle är falsk. Vi tror oss vara isolerade, självständiga personer när faktum är att en sak som en utpräglad individ bygger på att det finns en större grupp av människor att ingå i.

Två saker som kan prägla vår identitet: 1. Profession, specialisering. Exempelvis, jag tycker om att måla och jag arbetar som läkare. Det präglar på något sätt vem jag är. Skulle du leva helt självförsörjande och leva isolerad i skogen är det tveksamt att du skulle kunna rikta in dig på ett område, du skulle vara så illa tvungen att vara bonden, medicinaren, hantverkaren. Och även om du skulle ägna dig åt måleri så skulle du väl knappast vara särskilt intresserad av att se dig själv som en "målare" ifall du inte hade någon annan att berätta det för. 2 Etnicitet eller ta vad som helst, genus. Dessa blir bara intressanta om du ställer de mot andra. "Det maskulina" blir bara intressant om du ställer det mot sin motsats "det feminina". Det skulle vara poänglöst att tala om samer som grupp om det inte fanns andra grupper i det här landet att ställa dem mot.

Alltså. Alla våra attributer. Vilka vi är, är skapat av andra människor. Hur vi ser på självet, självuppfattning och förtroende har vi lärt oss utifrån folks reaktioner på oss.

Min poäng är: Individen är en i högsta grad social konstruktion. Att vara en individ är att ingå i en flock, kunna göra val av specialisering och forma ett själv utifrån feedback från andra. Det är slöseri att tala om människan som i högsta grad individuell och därmed inte skulle vara flockdjur. Och om jag ska vara ärlig så tror jag att de flesta människor skulle bli galna av att spendera hela livet själva. Se bara på spädbarn som inte får kroppskontakt och kärlek men får andra behov tillfreställda. De överlever inte. Människan är en så typiskt flockvarelse, hur mycket ni individualister än vill få det till att vi inte är det för att ni ska kunna rättfärdiga er egocentrism och ert överprioriterade egenintresse.

Anmäl
2010-12-18 03:39 #30 av: Ijin

#29 Kan bara säga att du faktiskt har fel i det där yrkes beteendet. Jag skiter faktiskt fullt ut i andra människor och min roll som individ. Min Identitet är skapad av mig själv. Jag har byggt mig själv istortsätt.

Jag anser inte att yrke är en del av individen, det är något man gör för överlevnad, alltså inget som man "är" som person.

Hur jag vet att jag har byggt mig själv då? Jo, för jag har spenderat massor med år som depprimerad och istortsätt varit inne i mig själv hela den tiden. Det finns alltid dom som faller utanför dom andra.

Jag skulle nog inte spendera livet själv. Men att välja någon att leva med är desto värre svårt, eftersom de flesta inte har ens i närheten på den personliga utveckling som skulle krävas för att jag ska kunna må bra med personen. Så ensam? Japp. Mår jag dåligt av det? Nope.

Har alltid varit en ensamvarg. Kommer nog alltid att vara det.

Och ego? Japp. Men alla djur har det. Oavsätt om du är ett rovdjur som jagar ensam eller om du är en Gazell. Det är inte speciellt relevant. Allt du gör, kommer göra, eller någonsin gör är egoistiskt ändå.

Sen får du säga vad du vill.

 

Anmäl
2010-12-18 12:15 #31 av: AmeliaH

#30 Det du berättar blir ju snarare ett undantag som bekräftar regeln, de flesta människor har ju inte varit djupt deprimerade vilket gör att det är svårt att utgå från ett sådant exempel för att definiera en hel grupp av individer. Nu säger jag inte att du har fel på något sätt bara det att som jag skrev innan så är det olika från olika personer.

Jag tror nog att jag i det stora hela håller med andreasiamu, men jag är intresserad av att vet vart dessa argument är tagna ifrån..? Egna reflektioner eller någon känd tänkare?

Sen har jag en ganska stark övertygelse om att Arendt har rätt i den här frågan. Det krävs att vi har något att förhålla sig till, att ha levt totalt ensam som människa utan någon som helst kontakt från andra människor är extremt ovanligt, skulle det vara vanligt hade vi nog lättare kunna konstatera saker om t.ex. beteenden och instinkter. Men nu kan vi inte det och då är det svårt att urskilja vad som kommer från den egna individen och vad som kommer från påverkan av andra. (Nu tänker jag i hög grad på hur barn formas, i vuxen ålder är kan det vara mer uppenbart vart vi lärt oss något nytt, dock inte alltid.)

Anmäl
2010-12-18 20:41 #32 av: andreaslamufrom

Ijin, jag har svårt att tro att du levt och lever ett liv helt isolerat från andra människor. Att ingå i ett samhälle, konsumera, interagera är i stort sett omöjligt att kringå i dagsläget även om det är fullt möjligt men då måste du nog isolera dig fullkomligt ute i urskogen där ingen människa någonsin sätter sin fot. Så jag har svårt att se hur det liv du levde skulle vart helt isolerat om du köpte mat i affären och yttrade några ord i telefon till någon en gång om året. allt måste vägas in. Har du gjort det. Fine :) väldigt intressant och jag tror absolut att man kan känna sig så som du beskriver men då tror jag att det handlar om ett sjukt tillstånd precis som ovanstående menar. Personligen har jag kännt mig mycket deprimerad och vart hemsk mot mina medmänniskor tidigare i mitt liv, det var en grogrund för tankar som, ensam är stark, jag skiter i dem, alla är idioter och jag behöver dem inte. Nu vet jag ju inte om det är så du känner men jag kände så när jag var deprimerad.

 

Mina tankar Amelia kommer från Scadrovii, en rörelse som jag är en del av. Vi tror på alltings samband och kärleken som en bindande kraft. Grundaren heter Hanes och jag tror att han är filosofen bakom det hela, tror väl inte att någon egentligen "uppfinner" någonting, han har nog sin förankring i olika källor skulle jag tro. :) kul att du frågade.

Anmäl
2010-12-18 21:37 #33 av: Ijin

#32 Det är inte det jag säger. Jag har helt enkelt inte haft kapaciteten att faktiskt ta åt mig av människor. Alls. Människor kunde alltså inte påverka mig. Medicinsk diagnos.

Nej, jag pratade i telefon. Men se det som att inte vara närvarande. Det är ungefär som att man sitter i ett akvarium, och tittar utåt, inget påverkar en och man är helt för sig själv.

Mina tankar om filosofi, psykologi och dyl är helt mina egna. Aldrig öppnat en bok om ämnet och lär aldrig göra det heller. Ska man lära sig något om sig själv, använd dig själv och inget annat.

Jag har varit lite hemsk mot mina medmänniskor. Eller nja, egentligen inte. Haft en "medmänniska".

Spelar ingen roll egentligen. Jag är en udda person. Dom som träffar mig säger att dom ofta aldrig mött en som är så. Då är frågan var det kommer ifrån, eftersom om min personlighet och identitet är baserad på personer i verkligheten så kommer det ju vara så att jag har drag av dom. Det har jag inte.

Isolation handlar inte om fysisk kontakt. Det handlar om mental kontakt.

 

Anmäl
2010-12-18 22:31 #34 av: andreaslamufrom

Om det är en medicinsk diagnos så är det ett drag som inte gäller för människan i regel utan ett särskilt fall. Då är det väl ingen vits att applicera detta på människan i stort? Det är ju det vi diskuterar, är människan i regel ett flockdjur. Må vara att du inte är ett flockdjur men med risk för att gå in på en djupare filosofisk diskussion, inga ting kan vara isolerade, du existerar inte om det inte vore för vissa omständigheter.

Du kan inte påstå att dina tankar om filosofi är helt egna och kommer från dig själv. Hela din kognition och ditt sätt att se på saker bygger på mänskliga idéer. Bara ordet "filosofi" och "själv" är mänskliga abstraktioner, är din filosofi att du existerar isolerad och egentligen är ett träd så är det med mänskilga idéer du resonerat dig fram till detta. Har du resonerat dig fram till din filosofi med hjälp av språket som verktyg, om du har tänkt med språk för att komma fram till det du gjort så har du kommit fram till detta genom att använda verktyg du lärt dig från andra.

Du är ju ett levande bevis på att du påverkats av andra på något sätt, du skriver ju med språk, du och jag kan förstå varandra någorlunda. Du kan omöjligt ha lärt dig svenska och lärt dig delta i en abstrakt filosofisk diskussion utan att ha lärt dig det från andra. Och här kära vän slår du huvudet på spiken när du skriver "jag är en udda person", den insikten skulle du aldrig ha fått utan att ha deltagit i ett socialt sammanhang. Du skulle omöjligen kunna vara "udda" om du levde helt isolerad. :) Men jag tror vi talar förbi varandra lite, du menar någon annan sorts isolation än vad jag menar.

Anmäl
2010-12-18 22:59 #35 av: sayuri

Som flock behöver man inte ha andra människor utan det finns även flockar som är av flera olika arter. Det finns människor som föedrar djur som sällskap och nöjer sig med det. Sedan finns det även djur som föredrar andra djurarter som sällskap istället för sina egna arter. Helt frivilligt.

Men sen finns det även de människor som inte klarar av att leva utan att ständigt träffa andra människor och många mår dåligt om de inte får träffa och vara sociala med människor.

Anmäl
2010-12-18 23:24 #36 av: andreaslamufrom

Absolut Sayuri. Artöverskridande sällskap är underbart. Min hund är en av mina bästa vänner. Men snarare som komplement om man ska se till "naturen". Om alla människor skulle leva med andra arter skulle det inte bli så mycket till mänsklighet kvar. Sen tycker jag personligen att mänskligheten i sin nuvarande form gärna får dö ut, det skulle vara bra för moder jord men om man utgår ifrån att vi faktiskt ska överleva så blir det nog ganska opraktiskt. Definitionen på en art är ju att två individer från den kan få en likadan avkomma, när vi diskuterar om människan som art är ett flockdjur så blir det ganska ointressant med ditt resonemang kan jag tycka men du får gärna flika in intressanta resonemang, absolut :)

Anmäl
2010-12-19 02:40 #37 av: sayuri

Bara för att man föredrar djur som sällskap så betyder det ju inte att man utesluter människor helt. Man kanske hittar en annan person som också delar kärleken till djuren och också har ett mindre behov av övrig människokontakt. I en sådan situation så får paret dels människo kontakt men i en dos som är i en mer varierad flock så att säga. För även om flocken innehåller två människor så kanske den domineras av fler katter, hundar, hästar, illrar eller vilka djur man nu väljer att leva med. Det är intressant hur olika folk är och hur olika de väljer att leva. Vissa kan inte leva utan andra människor medans andra inte kan leva med andra människor.

 

Anmäl
2010-12-19 12:50 #38 av: andreaslamufrom

Nej precis Sayuri. Det verkar som du tror att jag antyder saker som jag inte antyder :) Men jag försöker ställa extremer och exempel mot varandra för att få en klarare bild. Det är klart att man kan älska både människor och djur, jag är ett levande exempel.

Anmäl
2010-12-19 17:46 #39 av: Ijin

#34 Du kanske inte vet hur man gör, men jag tänker med bilder. Inte med ord. Jag visste inte vad filosofi var förrens jag var 17. Och då hade jag redan kommit väldigt långt i mitt tänkande.

Isolation är, som jag sa, inte en fysisk sak, utan en mental. Du kan vara helt ensam bland hundratals människor. Ta en tit på tunnelbanan till exempel.

Barn saknar djupare tankar. Dom är inte riktigt individer förrens dom blir runt 14-15 år och börjar bli lite "medvetna". Där ibland mig själv.

Jag säger inte att jag är udda. Andra säger att jag är udda. Det är en stor skillnad, och något jag hört, men knappast tagit åt mig av? Eftersom då skulle jag ju förändra mig till att inte vara det för att smälta in?

Enligt mig själv är jag inte udda. Jag är jag? Jag är perfekt. Jag är min egen skapelse, hur ska jag kunna vara något annat än väldigt nöjd när jag själv har den totala makten att förändra allt?

Och isolation är isolation. När du börjar tänka medvetet är det inte fysisk isolation som spelar roll, utan mental.

Just nu te.x. är jag nästan fysisk isolerad alltid. Sitter framför datorn större delen av dagen. Jag får inte socialt umgänge genom att träffa folk utan genom att prata, och därmed är det inte en fysisk sak längre, utan en mental.

Då kan man alltså vara ensam i en folkmassa.

Det du pratar om, att vara ensam i skogen, är inte isolation heller. Du binder dig helt enkelt till andra saker än vad man gör om man bor i storstaden. Alltså spelar det ingen roll.

Depression är när en viss del av ditt huvud, en körtel, blir så pass anstängd av att försöka få dig att må bra när allt är skit att den stänger av. Då kan du inte längre få intryck av andra. Också, en mental sak.

Tror inte vi pratat förbi varandra. Tror du inte riktigt förstår vad jag menar.

Anmäl
2010-12-20 13:04 #40 av: andreaslamufrom

Absolut! Jag säger inte att man inte kan vara mentalt isolerad men jag tar upp en extrem åter igen, att leva i skogen isolerad från andra människor. Jag utgår ifrån att diskussionen handlar om människan och om människan som art är ett flockdjur, om du då kan knyta band till andra saker än människor blir ointressant i sammanhanget. Och jag säger åter igen, är det så du upplever det, fine, men det gäller nog inte för människor i stort? Tror du det? Det är det vi diskuterar, är människan i stort ett flockdjur. Men sen skulle det mycket väl kunna vara så att du är en starkare individ, jag har svårt att tänka mig att det inte finns en mening med din skapelse och jag ställer mig emot att kategorisera olikheter som "diagnoser". Det är ovanligheter som uppträder och ger människor fördelar eller nackdelar beroende på miljö, du kanske är bättre lämpad för en annan miljö där ditt sätt att tänka är överlägset.

Sen detta med att du var udda :) det var sättet du skrev det på som jag hängde upp mig på. "Jag är en udda person" det vittnar om att det är din bild av dig själv men jag antar att jag misstog mig.

Jag tror att människan i stort är ett flockdjur sen uppträder undantag och vem vet kanske för dessa vår art frammåt? Men jag tror att en majoritet har ett behov av att ingå i en gemenskap, fysiskt eller mentalt.

 

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.