03.7 Handlingsteori

Föräldraskap

2009-12-29 22:50 #0 av: Maria

Jag har alltid haft den uppfattningen att man som förälder är skyldig sitt barn allt ifrån trygghet, kärlek, lojalitet osv. medan ett barn egentligen inte är skyldig sina föräldrar någonting. Hur tänker ni andra? Har jag rätt eller fel eller något mellanting?

/Maria

 

Anmäl
2009-12-30 01:23 #1 av: Hennum

Det är svårt att säga om barnet är skyldig något. Om barnet får allt som föräldrarna är skyldiga att ge, om det har en perfekt uppväxt och inte fattas något viktigt, då kan jag nog tycka att barnet är skyldig sina medmänniskor vissa saker. Att bry sig om andra och ta hänsyn. Men det är ju något som barn måste lära sig. Alltså kan inte ett barn vara skyldig att göra något som det aldrig lär sig, vilket för övrigt gäller vuxna med. Man kan ju leva ett helt liv utan att lära sig en viss sak, och hur ska man då kunna vara skyldig att göra detta?

Vad innebär skyldighet? Det finns ju mycket man bör, men måste?

Anmäl
2009-12-30 09:54 #2 av: Maria

Jo, att vara skyldig sina medmänniskor vissa saker som man lärt sig men just det här med föräldrar?

Många föräldrar har ganska stora krav på sina "vuxna" barn. Man kräver hjälp, tillsyn, sällskap och många, framför allt kvinnor, som arbetar och har egna familjer har en jättestor press på sig att sköta någon gammal förälder för att inte tala om det dåliga samvetet som dessa gamla kan ge en.

/Maria

 

Anmäl
2009-12-30 15:38 #3 av: Hennum

jag tycker föräldrar har skyldighet att göra rätt mycket. Man har det fulla ansvaret för en annan människa som man har makt över och så vidare. Jag tycker heller inte att man ska ha rätt att skaffa barn. Kan man inte ta hand om ett barn ska man inte skaffa det heller, det är barnets liv som är det viktiga, inte den eventuelle förälderns önskningar. För barnen är framtiden och det är något av det viktigaste av allt.

Ja, det där med krav som föräldrar ställer på barn... På sätt och vis kan jag ju tycka att ett barn kan förväntas ge tillbaka en del av det de fått som små, och hjälpa sin förälder när de är gamla. Men det handlar ju oxå om kärlek. Jag tycker inte det är en skyldighet. Återigen är det den vuxne som valt att skaffa barn en gång i tiden, de kan inte sedan kräva något av barnet i gengäld. Däremot kan man ju förvänta sig att få kärlek tillbaka om man har gett barnen kärlek hela deras liv. har man inte gett barnen en fin uppväxt så kan man heller inte förvänta sig att få hjälp när man är gammal. men många kvinnor har det tufft ja, mycket som vilar på deras axlar.

Anmäl
2010-01-26 15:49 #4 av: Maria

Inga andra som har några tankar om det här med föräldraskap.

Många hälsar ju bara på sina föräldrar p.g.a dåligt samvete. Många har inte mycket gemensamt mer än att de just är föräldrar/barn.

Är blod tjockare än vatten...oavsett?

/Maria

 

Anmäl
2010-01-26 16:19 #5 av: Roarkish

Barn är inte skyldiga sina föräldrar någonting.

Däremot är det nog omöjligt för någon som fått en bra uppväxt och uppfostran att skjuta bort sina föräldrar. Det jag gör för min föräldrar gör jag inte av skyldighet, utan av tacksamhet. Så hoppas jag det blir för mina barn ocksa.

Anmäl
2010-01-26 16:30 #6 av: Maria

#5 Nej, då är det ju en helt annan sak. Då finns det ju känslor....

/Maria

 

Anmäl
2010-01-26 17:26 #7 av: [Franko]

Man ska nog inte lära sina barn att dom inte är skyldig att göra nånting ?

Anmäl
2010-01-26 17:43 #8 av: Maria

#7 Hur menar du?

/Maria

 

Anmäl
2010-01-26 17:45 #9 av: [Franko]

Ingen människa ska man väl lära att den inte är skyldig nånting.       

Anmäl
2010-01-26 17:48 #10 av: Maria

#9 Så du menar att jag ska lära mina barn att de är skyldiga att ta hand om mig eller vad menar du med "någonting"?

/Maria

 

Anmäl
2010-01-26 17:49 #11 av: [Franko]

Eller missförtog jag frågan?

Anmäl
2010-01-26 18:23 #12 av: Maria

Franko, du kan väl förklara va du menar med #9 Jag förstår inte riktigt...Obestämd

/Maria

 

Anmäl
2010-01-26 20:20 #13 av: [Franko]

Jag menade typ att ..ska man inte kräva nånting ? Ska man inte uppfostra & lära ut saker?      Människor kräver ju saker av varran här i världen. Är det inte sagda krav så är det underförstådda krav.

Anmäl
2010-01-26 20:30 #14 av: Maria

Jo det är klart man ska uppfostra och lära ut.

Det var inte så generellt jag menade utan jag menade om barn per automatik har skyldigheter till sina föräldrar bara för att de är just föräldrar?

Jag har sett otaliga situationer (eftersom jag arbetat i vården bl.a) där barn enbart ser det betungande i att hjälpa/hälsa på/ stötta osv. sina föräldrar.

Det finns ju faktiskt föräldrar som varken har varit särskilt snälla, pedagogiska, trygga eller kärleksfulla men som likväl ställer en del krav på sina barn. Är det rätt?

Kan vi överhuvudtaget ställa några krav på våra barn gentemot oss själva?

Sedan finns det ju givetvis "vanliga" familjer där man tycker om och respekterar varandra och där blir ju inte denna frågan ens aktuell för då faller det sig naturligt.

Är blod tjockare än vatten? Personligen tycker jag inte det.

/Maria

 

Anmäl
2010-01-27 16:35 #15 av: Sweetelle

Om jag uppfattat din fråga korrekt så är mitt svar att jag anser inte att barn är skyldiga sina föräldrar någonting, utan enbart föräldrarna som är skyldiga sina barn en god uppväxt.

Däremot kräver jag av mina barn att de gör en hel del saker, som att hjälpa till att städa sina rum, ha ett trevligt språk osv

Jag ser dock inte det som en del i deras skyldighet till mig, utan som en del av min skyldighet till dem - dvs att fostra dem så att de fungerar i samhället och får en god självkänsla och förmåga att ta hand om sig själva.

Dessa krav är inget som gör att de är skyldiga att ge mig respekt eller att lyda mig, däremot är det eftersträvansvärt att de frivilligt blir och vill vara omtänksamma, hjälpsamma och ansvarstagande individer som inte drivs av skuldkänslor.

Om man fostrar sina barn till att de är skyldiga att ge tillbaka och de gör det av skuld anser jag att man har misslyckats med sin viktigaste uppgift som förälder - att hjälpa sina barn till sund självkänsla och ett liv som är med minimalt med ångest.

Anmäl
2010-01-27 17:36 #16 av: Maria

#15 Då tycker vi ganska likaGlad

/Maria

 

Anmäl
2010-02-05 12:18 #17 av: Hoppfull

Jag håller med er #15 & 16

Nog tror jag att blod är tjockare än vatten men det är långt ifrån alltid i positiv bemärkelse. Ganska ofta är det i bemärkelsen skuld som blodet är tjockare, just som att man är skyldig någon släkting att tycka om dem eller hjälpa dem när de behöver. Och detta oavsett hur det själva är tillbaka.

 

Anmäl
2010-02-09 09:00 #18 av: MoonVoid

Jag håller med om det enkla och självklara ovan. Jag valde inte att leva, det var mamma och pappa som gav mig liv. På grund av deras högst egoistiska och primitiva handlingar får jag nu ta konsikvenserna och göra det bästa av det.

Det minsta dem kan ge mig är stöd och en bra uppväxt. Kärlek och förståelse. Men inte ens av föräldrarna kan man kräva det, ty dem är bara människor precis som du och jag.

Jag är inte skyldiga varken mina föräldrar eller mina medmänniskor någonting! Jag väljer själv hur jag vill konfrontera världen inom alla områden. Självklart är jag lika bunden som nästa man till konsikvenser av handlandet.

 

Så enkelt är det naturliga och primitiva livet. Allt annat är konstruktioner gjorda av oss. Ett enkelt sätt att se vad som är konstruktioner och vad som är humant är att gämföra alla människor på planeten.
vad har vi gemensamt? Primitiva kännslor som kärlek, glädje, ilska och hat..mm... Vad är det som skilger kulturer åt? Hur man bemöter varandra, vilka ord som är passande, Om man ska hjälpa varandra eller om var man ska sköta sig själv. osv....

Det som skiljer oss åt är därmed konstruerat och påhittat.

Anmäl
2010-02-09 16:38 #19 av: Maria

Ditt sista stycke var väl en väldigt förenklad förklaring av mänskligheten.

Tyvärr tror jag att det är mer komplext än så.

/Maria

 

Anmäl
2010-02-13 08:19 #20 av: MoonVoid

#19 Vad bra, det skulle vara enkelt ;)

Det är mer komplext än så om man gör det mer komplext. Det beror på vem du är. Jag tror inte man kan säga att det finns ett rätt och fel. Jag tror att alla måste känna själva vad som känns bra.

Vissa vill ha det enkelt, andra vill ha det komplicerat, vissa vill inte ha det alls.

Anmäl
2010-02-14 22:03 #21 av: Katarina

#18 Jag anser inte att kärlek och hat är primitiva känslor. Primitiva känslor i mina ögon är hunger,flykt,ilska,flockbeteende, attraktion.

Anmäl
2010-02-14 22:35 #22 av: MoonVoid

#21 Hur definierar du ordet "primitiv"? För jag tror vi ser det ordet olika :)

Anmäl
2010-02-14 23:25 #23 av: Katarina

Primitiv; uttryck för basbehov
Kärlek och hat är för mig mer "raffinerade" känslor, utöver de känslor som behövdes när vi var grottmänniskor-eller är jag ute och cyklar?

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.