01 ALLMÄNT

Vad är "jag"?

2009-12-15 09:33 #0 av: pernillaa

Hej

Jag började fundera, såhär på morgonkvisten...på mig. Såg in i min sambos katts ögon och slogs av en tanke att "Jag är så tacksam att jag har fungerande ögon."

Så började jag plocka isär den meningen. Det är alltså någonting som är tacksamt för någonting. "Jag" är tacksam för att jag har ögon, men är inte mina ögon en del av det här "jag"?!

Att göra en sån uppdelning så att vi har en kropp, en själ och ett psyke, är väl hur jag gjort och tänkt i alla tider. Kanske är rätt vanligt. Men "jag" kan ju uttala mig på samma sätt om de olika ovan nämda delarna. "Jag är så tacksam att jag får vara frisk psykiskt och fysiskt, och inte är jag ärrad i själen heller."

Men då är frågan... Vad är "Jag"? Var sitter det? Hur ser det ut? Är det olika från person till person? Är det personligheten? Är det hela min varelse?

Om man plockar bort kroppen... sen psyket... sen själen... vad finns kvar?

Vad är "Jag"?

Kram // Pernilla

Ha en bra dag! // Pernilla


Anmäl
2009-12-15 10:30 #1 av: Maria

Jag tror att "jaget" sitter i själen och visst hör kropp och själ ihop. Mår man dåligt i själen så avspeglar sig det i kroppen och tvärtom .

Däremot tror jag att själen är odödlig och på så vis är ju kroppen bara ett skal.

Kropp, själ psyke är som en slags treenighet. Många sjukdomar som klassas psykiska är ju i själva verket fysiska dvs. man har vissa brister på vissa ämnen i hjärnan, vissa signaler fungerar inte normalt osv.

Visserligen blir resultatet av detta inte utslag eller feber utan ett psykiskt avvikande beteende kanske.

/Maria

 

Anmäl
2009-12-15 21:25 #2 av: cirrun

Inte omöjligt att den dåliga sociala miljön gör att kroppens fysik ändras och det gör människan psykiskt och/eller fysiskt sjukt, på samma sätt kan biologiska brister orsaka ohälsa.

 Allt detta kanske är reglerad av våra gener och vi vet inte våra svagheter eller styrkor i förväg, framförallt har jag lärt mig att inte döma andra på det - många som man tror är sköra har visat sig besitta oanade krafter.

Jag har en minne från barndomen angående jaget:

Jag stirrar på mig i spegeln riktigt djupt in i ögonen och kände att till slut reste sig håret som kattens svans när den var rädd, då hade jag hört av dom vuxna att själen sitter i ögonen och vet idag att jag förstod inte vad dom menade; mins bara att det gick inte hitta där annat än svart hål in i mitten av ögat och att jag skrämdesFörvånad av det, jag hade inte förmåga att fråga då.

 

Anmäl
2009-12-16 17:42 #3 av: annaelfie

jag tror inte alls på att vi har någon själ. Jag tror att 'jaget' är ett  påhitt av vår hjärna. Allting vi gör, allt vi tänker, säger och tycker kommer direkt ur hjärnan, psyket. Den är en jävel på att lura oss att tro att vi har en sk 'personlighet', men det har vi inte, för allting styrs av hjärnan själv, som kort och gott är egoistisk. Målet med allt du gör, är enbart för att främja dig själv.

Anmäl
2009-12-16 19:53 #4 av: Maria

#3 Om vi nu inte har en sk. personlighet som du skriver hur förklarar du då att vi alla är så olika?

Då finns det ingen godhet för godhetens skull och kärleken är bara ett påhitt eller hjärnan som luras eller?

/Maria

 

Anmäl
2009-12-16 20:02 #5 av: pernillaa

Ja vad menas egentligen med uttrycket "personlighet"?

Jag vill mena att personlighet är skapat av just hjärnan. Jag tänker på själen, om den nu finns, som "kraftfält" som fyller hela vår kropp och utanför, som vår aura. Själens uppgift är helt enkelt att bära vår andliga energi som sen fortsätter vidare, någonstans, när vi dör. Den bär inte med sig sår från trauman som folk ofta säger, den bär inte med sig någonting annat än "min plats". Då menar jag alltså min plats i universum. Mitt lilla utrymme på jorden, i himmelen om det finns någon och om man återföds ifall man gör det.

Men jag är fortfarande osäker på vad jaget är när jag pratar om det.

Ha en bra dag! // Pernilla


Anmäl
2009-12-16 21:28 #6 av: Maria

#3 Jag funderar fortfarande på det här du skriver att vi inte har någon personlighet.

Då är ju allting, framför allt filosofi, fiktion. Då har vi alla samma mål och drivkraft och egentligen ingenting att prata om alls om jag inte fattar dig alldeles fel.

/Maria

 

Anmäl
2009-12-17 18:13 #7 av: vimes

Först och främst: det här är verkligen ett jätteintressant ämne att diskutera kring. Och egentligen ett av få områden som faktiskt fortfarande är aktuellt inom den moderna filosofin.

Jag ska eventuellt försöka skriva ett inlägg senare där jag ger min syn på saken, men det är förstås ett svårt ämne, och jag är inte helt klar på vad jag själv tror.

 

#3: Jag tror att du menar att människan är att betrakta som en maskin, att vi är konstruktioner som helt drivna av mål som fortplantning, överlevnad och enbart agerar utifrån nyttokalkyler eller "automatiserade system" (d.v.s. känslor).

Jag tror att jag har trott så tidigare, men jag är inte så säker längre.

För det första är det något av ett estetiskt ställningstagande. Världen blir inte direkt vackrare med ditt perspektiv, eller hur? Flört

För det andra tycker jag att det tycks vara så att vi (människor) har en förmåga till "aboutness" (vi kan tänka på något, about something) som jag tycker verkar skilja oss från djuren, och definitivt skiljer oss från de syntaktiska system vi kan skapa (datorer). Vi vet vad en "häst" är utan att vi kan plocka ner hästen till ett knippe egenskaper vi kan identifiera automatiskt. Vi har en förmåga till att faktiskt förstå, känna vad begreppen innebär (en förmåga till semantik, kan man kanske säga).

Slutligen har jag under det senaste året upplevt en väldigt stark "jag-känsla". Där jag tycker mig kunna identifiera vad mitt "jag" (min "jag-upplevlese") vill och känner, och detta bortom hjärnans nyttokalkyler. Något bortom vår rationalitet och våra drifter.

Vi vet ju att hjärnan censurerar och gör ett urval av informationsflödet. Ibland kan jag uppleva mig komma på min egen hjärna med att censurera saker som mitt "jag" vill ta del av. På något vis finns det flera fakulteter av medvetandet. Och uppenbarligen drar de inte jämnt alla gånger.

Anmäl
2009-12-17 18:59 #8 av: [Franko]

Jag tror att jaget sitter i själen!

Anmäl
2009-12-17 21:28 #9 av: cirrun

 

#7 att 'känna' vad begreppen innebär har vi säkerligen gjort när vi bygger språket innom oss, jag menar att redan där kan vi missuppfatta eller att vi helt enkelt kan  börja tänka individuelt,  då blir vi besjälade kanske

Anmäl
2009-12-17 22:44 #10 av: pernillaa

Personlighet tror jag är uppbyggt av hur mycket just jag producerar av varje hormon och vad jag har lärt mig som barn och under min uppväxt. Traumatiska händelser sätter sig som ett minne, ett minne i hjärnan och ett minne i kroppen. Kroppen minns mer än man tror. Träffade en tjej som varit utsatt för sexuella övergrepp som barn och som inte kan ha ett förhållande för att hon alltid kräks automatiskt när hon blir omhållen av en mansfigur. Inga tankar...bara kroppens minnen som framkallar en reaktion. P.g.a. att kroppen förväntar sig att det invanda kommer att hända.

Kanske är vår personlighet bara olika "fel" i våra kroppar och hjärnor. I vårt nervsystem med våra olika hormonsubstanser. Kanske. Djuren har också personligheter, men kanske är bara personlighet någonting som uppstått i.o.m. att det finns utrymme för det, inte för att det fyller en funktion. Människan har inte så många naturliga fiender. Innekatter har inga naturliga fiender. Och det som ses som personlighet hos de vilda djuren kan, som ovan nämnt, bara vara skapat av hormoner och invanda mönster. Någonting random, någonting som bara sker, ett fel kanske som sagt.

Kanske lär vi oss att gilla och vara intresserade av olika saker och händelser för att vi ska fylla vår funktion i samhället. Det ska kanske bara agera drivkraft för att jag ska kunna ta ansvaret för att samla in mat t.ex., vi som är ett flockdjur. På samma sätt som att sex är skönt för att vi ska lockas att fortplanta oss. När jag tänker på PMS t.ex., det är ett bra exempel på personlighets-förändring p.g.a. hormonförändringar, men det är ju bara kroppen som gör det.

Kom lite OT här men det är ändå en förgrening utifrån "jaget".

Ha en bra dag! // Pernilla


Anmäl
2009-12-18 09:33 #11 av: Maria

#7 Jag tycker det du skriver om vad "jaget" vill och känner bortom hjärnans nyttokalkyler är jätteintressant. Det är där någonstans den stora "hemligheten" vilar tror jag. Det är där vi egentligen "är".

/Maria

 

Anmäl
2009-12-25 19:31 #12 av: NiklasEri

#1 Jag tror att "jaget" du skriver om är medvetandet. Man kan ju vara medveten om sina tankar, sin kropp, och själen. Men kan man vara medveten om medvetandet?

Anmäl
2009-12-26 15:38 #13 av: NiklasEri

(Hoppas det är okej att jag skriver flera inlägg på varandra. Hinner inte svara på alla kommentarer jag skulle vilja, på en gång...)

#3 Det ligger en del i det du skriver, även om jag tror att de flesta har en personlighet och en själ. Även om mycket är påhitt av hjärnan, och det mesta av det vi gör faktiskt är för att främja oss själva (och det behöver inte vara något fel med det), så tror jag det är möjligt att "stiga ut ur oss själva" och göra något som är verkligt gott och osjälviskt.

Om man tänker på två som är kära till exempel. Jag tror att den förbindelse som sker mellan dom då, gör det möjligt att agera utanför egot, i alla fall mot varandra.

Kan man lära sig att se cirkeln av egoism ("allt jag gör är för att främja mig själv", "allt handlar om mig") så kan man nog lära sig att gå utanför den också, när man så vill. Jag tycker inte det är fel att vara egoistisk. Det är högst naturligt, och ibland nödvändigt. Men det är alltid bra att veta vad man gör, och varför.

#5 Fint skrivet om själen! Det känns rätt Glad

Anmäl
2010-01-04 18:08 #14 av: [Franko]

#12 Isåfall menade nog jag också medvetandet.

Har "jaget" och egot isåfall å göra med hjärnan menar du? (..och är samma som identiteten?)

Du får gärna berätta mer om det där.

Jag tänker nog att "självet" sitter i medvetandet och själen iallafall. Alltså det där man får självkänsla av att följa.

Jag tänker att ofta kan ju "identiteten" va en annnan än "självet".

Hur tänker du?

Anmäl
2010-01-07 17:43 #15 av: NiklasEri

Tycker det passar bättre som du skriver; jaget har med identiteten att göra, och självet har med medvetandet (och själen?) att göra.

Identiteten har nog mer med hjärnan att göra, något som är skapat. Medvetandet är nog som det är, och alltid kommer att vara, medan identiteten förändras hela tiden.

Jag tycker det är svårt att förklara mer om medvetandet. Det tar liksom stopp på nått sätt... Det är som att försöka förklara sig själv :P Nån annan förklarar ju oftast en bättre än vad man själv gör. Man måste liksom se det utfrån för att kunna förklara det. Man kan ju se, och förklara ett tangentbord utifrån, för det är inte en själv. Men hur ska man kunna se sig själv utifrån? Man kan fråga sig: Hur ska seendet kunna se sig själv?

Jag fick en fundering när jag skrev: Kan man skilja på medvetande och själ? Vad tror ni?

Anmäl
2010-01-13 18:26 #16 av: rolnor

Tyckr att "jaget" är den del av oss själva vi erkänner ser, och använder i relation till andra, medans "självet" är våran sanna, hela, natur. Dom här sakerna kan vara ganska olika, beronde på hur mycket av oss själva vi förträngt till det undermedvetna (för att överleva). Jag tror att rädslan för att dö, att faktiskt inte existera längre, psykiskt eller fysiskt, kan skapa vilka fantasier som helst, tomheten är mycket skrämmande...

Anmäl
2010-01-14 17:15 #17 av: [Franko]

#15 Ja, jag tycker som du om det här.

Medvetande & själ går nog inte att skilja på tänker jag

Anmäl
2010-01-20 19:21 #18 av: rolnor

Jag tycker att "jag" är HELA individen, kropp själ, intellekt etc. hela bibban.

Anmäl
2010-02-04 01:16 #19 av: annaelfie

anledningen till varför ni just nu sitter och tänker och har denna diskussion är för att ni i grunt och botten mår bra utav det. Det finns ingen mening, inget driv eller mål över huvudtaget. Jag har mer eller mindre accepterat at vi bara finns här och att det inte finn något mer, jag diskuterar bara för att det är kul. det bruakr sluta med att jag kommer fram till att anledningen till allting är mitt eget ego och min hjärna. det är liksom okontrollerbart. bli inte ledsna nu, det är bara att följa med i äventyret och liksom go with the flow, sluta fråga varför så mycket och ställ istället frågan HUR?

Anmäl
2010-02-04 13:39 #20 av: rolnor

annaelfie, jag tycker att du har en torftig självbild, du verkar sakna ett andligt plan som dom flesta har, eller?

Anmäl
2010-02-04 15:48 #21 av: annaelfie

vad är ett andligt plan?

 

Anmäl
2010-02-04 16:32 #22 av: rolnor

Jadu, kanske inte är så lätt att förklara, själen, på nåt sätt (jag tror såklart att du har ett sånt, men ditt inlägg lät annorlunda)Glad

Anmäl
2010-02-04 17:54 #23 av: annaelfie

jag tror inte att jag har någon själ.

Anmäl
2010-02-04 19:57 #24 av: rolnor

Det låter lite skrämmande, eller vill du provocera lite?Flört

Anmäl
2010-02-06 19:16 #25 av: [Franko]

Om själar inte fanns så skulle vissa jag känner ljuga då med att dom har varit med om att det spökar ?

Anmäl
2010-02-06 22:34 #26 av: annaelfie

nej alltså jag försöker inte provocera. jag tror bara inte på något mer utomkroppsligt. ett problem med min teori är dock att jag tror på det övernaturliga, så som spöken. det går ju inte riktigt ihop, jag vet inte vad det är som vi lämnar efter oss när vi dör som spökar om allting vi är bara är fysiskt. jättesvårt

Anmäl
2010-02-06 22:41 #27 av: rolnor

Jag har varit inne på det i en annan tråd, att vi människor består av "döda" atomer, men att vi lever och har en vilja (fri??) så något mer är vi än bara atomer, där kommer själen in i bilden, så tänker/känner jag. Sen är ju det vi har runtomkring oss, det fysiska, inte så självklart, atomer består ju mest av tomrum, man ska inte lita för mycket på sina sinnen, det finns en massa saker vi missar hela tiden, naturligt såklart, men värt att tänka på ibland, tycker jag.Glad

Anmäl
2010-02-08 19:33 #28 av: [Franko]

Egentligen så är alla lika troende. alla tror nånting.  Ingen vet nånting, alla bara tror. Alla har sina tolkningar o synsätt på livet. Man kan inte bevisa att själen finns och man kan inte bevisa att den inte finns. så är det med allt tänker jag. Ingenting går att bevis påriktigt!

Det en person tolkar som bevis för nånting, kanske en annan inte tolkar som bevis.

Anmäl
2010-02-08 20:40 #29 av: rolnor

Instämmer helt, men det är kul att jämföra våra bilder/tankar/känslor, även om ingen kan bevisa det ena eller det andra(?!!!)

Anmäl
2010-02-10 15:51 #30 av: annaelfie

ja det är kul att jämföra och liskom försöka komma fram till rimliga svar, även om jag i grund och botten inte tror det finns något. men fanatsier och teorier och diskussioner är det som håller oss igång tror jag, det är roligt. lite som att det är kul att laga mat även om resultatet ofta smakar skit.

Anmäl
2010-02-10 16:00 #31 av: Maria

#30 Eftersom du i grund och botten inte tror det finns något men gillar att diskutera så kanske du ändrar dig med tiden...

För det är precis som med matlagning att "övning ger färdighet" och med tiden blir maten godare och godareFlört

/Maria

 

Anmäl
2010-02-10 17:22 #32 av: annaelfie

Hahahaha det är sant. kanske

Anmäl
2010-02-10 19:14 #33 av: Maria

#32Glad

/Maria

 

Anmäl
2010-02-15 20:38 #34 av: [Franko]

#47 Vimes  vad menar du med "Nyttokalkyl"?

Anmäl
2010-02-15 20:52 #35 av: vimes

#34: I princip menar jag "rationellt bedömmande av vilket handlande som gagnar ens själv och ens egna syften bäst".

Anmäl
2010-02-15 21:01 #36 av: [Franko]

Typ som när man   tänker fram o tillbaka, runt o runt, upp och ner och ett varv till ..och sen bestämmer man sig ?     

Menade du inte det där som jag skrev i tråden "vår fria vilja" ?  Jag skrev sähär i #17 : att man ser på människor / saker som om man såg dom för första gången.    Jag menade inte att man gör det precis hela tiden. -Det blir jobbigt. Det går nog inte.  Men jag tycker att det är bra träning att göra så lite då o då. Jag tycker att man blandannat skaffar sig mer förståelse & blir mer "openminded" ..utvidgar sin uppfattning av världen, sina åsikter och fördommar & livssyn.

och så svarade rolnor nånting om att det är nog nyttigt.

Anmäl
2010-02-16 11:54 #37 av: pernillaa

Handlar inte det mesta egentligen om vårt medvetande och våra upplevelser? Allt jag gör, gör jag för min egen skull egentligen i slutändan, anser jag. Även allt jag gör för andra.
När jag fattar beslut att göra saker eller inte, oavsett vad det är, så handlar det om att jag vill mata mitt medvetande med upplevelser(inte i den bemärkelsen att jag är spänningsökande eller så)
Är vi nånting alls, utan våra känslor och medvetande? Jag börjar känna att livet går ut på att jag ska "mata mig själv". Precis som en bil som behöver bränsle så behöver mitt medvetande upplevelser, minnen, känslor etc.
Är det inte våra känslor som får oss att utvecklas, hela mänskligheten alltså, vår teknik och allt?
Varenda känsla har en uppgift och även så varje tanke. Kanske är allt som händer i mig, en liten del av en stor process där vi ska gagna mänskligheten att utvecklas.

Känns som att jag kommit OT nu men det handlar ju ändå om jaget. Jag och allt som händer i mig är nog en liten del i sen stor process. Så allt gott jag gör för mig själv gagnar egentligen mänskligheten då jag själv utvecklas mer och orkar mer om jag mår bra. Även denna diskussion kanske har sitt syfte att tjäna mitt medvetande och mina känslor. Jag matar mig själv just nu. :P

Ha en bra dag! // Pernilla


Anmäl
2010-02-16 19:16 #38 av: [Franko]

#37 Allt jag gör gör jag för min egen skull   Vi har pratat om det där i tråden "egoism O altruism(eller vad den hette?)". För du menar att du tycker att vi alla är egoister va? Det gör inte jag!    Är det inte våra känslor som får oss att utvecklas?   Det beror på vad du menar med känslor tror jag. Känslor från själen, kreativitet & intuition o sånt tror jag får oss att utvecklas. Jag tror inte man utvecklas av tex känslighet eller av att man är arg eller trotsig eller att man bara följer strömmen o gamla fördommar sånt.

 

#35 Du kanske inte förstog vad jag menade?  Jag undrade ifall du menade att : ifall man vet att en handling är  "nyttig" / bra för nåt  då ska man inte göra den saken, för då är den saken dålig för  självet / Jaget ?   

Anmäl
2010-02-16 19:37 #39 av: pernillaa

Ja egoism är så negativt laddat för mig men jag antar att det är det jag menar. Men inte som en dålig grej.

Känslor som ilska har vi ju också någonting att lära oss av. Iofs är det ju inte säkert att man tillåter sig att följa den riktningen. Men ilska t.ex. Har jag oftast av en anledning om jag nu inte t.ex. har adhd eller nåt sånt. Men ilska signalerar ju att det är någonting som är fel på något sätt och då måste man göra någonting åt det, anser jag. Som att sätta handen på en spisplatta. Det måste finnas någontin som larmar annars finns det inte en chans att man lär sig någonting. Hur som helst har sånna känslor som du drog som exempel, en funktion dom också, att skydda oss, även om vi inte utvecklas av dom direkt.

Ha en bra dag! // Pernilla


Anmäl
2010-02-16 21:34 #40 av: vimes

#38: Nej, något sådant menade jag inte.

Anmäl
2010-02-18 17:39 #41 av: [Franko]

Nähepp  då menade du alltså det här då : tänker fram o tillbaka, runt o runt, upp och ner och ett varv till ..och sen bestämmer man sig .     ?     

Anmäl
2010-02-18 18:31 #42 av: vimes

Även om det jag skrev i #35 var ganska hastigt ihopskrivet är det fortfarande det jag menar med "nyttokalkyl".

Anmäl
2010-02-23 19:29 #43 av: [Franko]

#42 Ja  nu har jag förstått vad det var du menade

Anmäl
2010-02-27 20:44 #44 av: [Franko]

 

Jag håller med dig vimes om det. men jag tycker inte heller man är sig själv nå mer bara för man istället är styrd av emotioner från höger hjärnhalva. Jag tycker självet har med själen å göra, men jag tycker inte precis att själen sitter i höger hjärnhalva.

 

Men jag tror att den som hela tiden väljer ut genom att tänka rationellt vad den ska göra - vill ju göra det.  lika mycket som den som väljer att inte tänka rationellt o logist - den vill ju göra så.  av någon anledning så ville ju alla göra det som dom valde att göra. det man gjorde var det som man ville göra just då.       Så tycker iallafall jag just nu!

Anmäl
2010-03-01 15:03 #45 av: vimes

#44: Jag var tvungen att gå tillbaka och kolla vad jag hade skrivit för att kunna svara ordentligt.

Nej, jag menar inte att jaget är den högra hjärnhalvan. Som jag skriver i #7 menar jag nog att min uppfattning är att jaget är något bortom både nyttokalkylerna och de automatiserade processerna (d.v.s. känslorna).

Själsbegreppet är klurigt tycker jag. Det finns en massa underbetydelser och historia i det som gör att jag inte riktigt kan hantera det på ett vettigt sätt.

Jag tror att jag vill mena att jaget på något vis är föreställningen om jaget, och dess relation till världen. I detta ligger i någon mån en separation även från den egna kroppen och "lägre" fakulteter av medvetandet.

Anmäl
2010-03-09 17:47 #46 av: [Franko]

#45  Ok, jag misstänkte att du menade så kanske men var inte säker. Så jag skrev bara som jag tyckte att det var.

Tror du på att vi har en själ föresten?

Anmäl
2010-03-09 18:21 #47 av: vimes

#46: Som sagt är jag osäker på själsbegreppet. Så för att svara på din fråga måste jag veta vad du menar med det.

Jag tror inte på någon bortomfysisk själ som på något vis är dualistiskt separerad från vår fysiska gestalt. Möjligtvis kan vi tala om en psykologisk själ. I sådana fall vill jag mena att själen är vår jagkärna, själva essensen av vad mitt jag är.

Däremot är jag inte så sugen på att säga att "ja, vi har en själ", då olika människor tycks ha väldigt varierade övertygelser om vad vi ska stoppa i begreppet.

Anmäl
2010-03-12 13:57 #48 av: [Franko]

Jag menade själ som i att vi när vi dör lever vidare med vår själ men kroppen med sin hjärna den dör. Så tror jag att det är.

Anmäl
2010-03-12 14:21 #49 av: vimes

Okej, ja, det är kanske den mest gängse användingen.

Vad jag menade i mitt förra inlägg var att jag inte tror på en själ som lever vidare (bortomfysisk).

Anmäl
2010-03-12 15:16 #50 av: rolnor

Det finns ju många intressanta fall där människor som varit nära döden upplever att dom skiljts från sin fysiska kropp och sett sej själv ovanifrån i t.ex. operationsrum, eller att dom sett en tunnel med ljus och sett döda släktingar där, MEN, det verkar variera vad vi upplever beroende på vilken kultur vi lever i, t.ex. japaner upplever kanske inte alls någon tunnel med ljus (inte exakt säker på vad dom upplever men det skiljer sej). Det är dock väldigt intressanta fenomen.Glad

Anmäl
2010-03-13 08:34 #51 av: barajagkvar

Oj vad många förklaringar till vad jaget är !

 

Jaget är den du snackar med när du tänker.

 

Det är den som vill saker, har mod, eller inte, har självförtroende, eller inte, vet vad du ska göra, håller reda på dig, tralar om att det där ska du undvika eller akta dig för, osv

Alla har en jag-partner i huvet, helst ska den ju vara av sund förnuftig karaktär.

Schizofrena personer har ett "jag" i sig som har tagit över och är tydlig och bestämd med vad du ska tro och tänka, den kan även ge dig order om vad du ska göra, vilket ofta inte är så bra, därav diagnosen som omgivningens "experter" sätter på dig om det du gör med förklaringen att "det var en röst som sade åt mig att göra det"

 

Med andra ord så om vi lämnar den negativa biten med sjuka "jaget" så är ingen människa ensammen, den har alltid någon att överlägga med, diskutera med och förhoppningsvis komma fram till ett socialt accepterat beslut, men ibland måste man bryta mot det som ses som socialt accepterat i samhället och gå den väg som vår kära magkänsla säger, det mår man bra av och man ångrar sällan "magkänslebesluten".

Jaget formas och är som starkast vad det vill i livet i ca 10-12 årsåldern, det framkommer om man tar sig tid att fråga lite försiktigt om vad de ville bli och ungefär när de tänkte så.

 

Sorgligt är att givetvis blir vi inte det vi ville bli när livet tuffar på och vi är stora, men ofta får vuxna människor minnen av det här vad de igentligen ville göra och bli i livet, det känns ofta nedslående då vi alla långt ifrån har de förutsättningarna att kunna vandra den väg vi önskar i livet.

Jag blir arg när s.k. fria människor säger : Jaså, men det där var ju ett val du gjorde", vem fanken har massor av val framför sig ?, ofta är valen träliga, gå till skittråkiga jobbet för att kunna betala sina räkningar, det går ju som bekant att inte bara leva på luft och sina drömmar...men jag försöker så ofta jag kan, det har jag lovat mitt eget "jag", då blev "jaget" mycket lyckligare och det smittade av sig på mig....

Kram till dig du som startade tråden om "jag", var rädd om ditt jag, det finns ett ordspråk från indianerna som jag tycker passar här, det lyder : "DU HAR TVÅ VARGAR I DIG; EN OND OCH EN GOD; DEN SOM FÅR MEST MAT VINNER ÖVER DIG"

 

Det här är mina tankar om dina undringar om vad jaget är

Anmäl
2010-03-19 22:28 #52 av: [Franko]

#51  Skitzofrena personer, tänker du att dom är mer sig själva än vi andra när dom är som sjukast, tex dom som hör en röst att "nu ska du döda den där personen"  eller vadå?

Vad menade du med det där du skrev om fria människor och göra val ? Gör man saker som man inte väljer? eller vad menar du?

Anmäl
2010-03-20 00:01 #53 av: barajagkvar

många gånger kan man bara göra det som måste göras enligt omgivningen, man har inget annat val, tex att skita i alltihop o dra iväg,man kan inte dra från allt fast man har lust ibland, alltså gör man inte ett val.

Egna tankar har väl alla, man diskuterar med sig själv hur man ska göra, det gör väl du med ?

Anmäl
2010-03-20 01:35 #54 av: AnneN

#53 det finns alltid ett val, frågan är om man vill ta konsekvenserna av det andra alternativet.

/Mvh Anne
~Sajtvärd på Blandrashundar ~Medarbetare på Support
Hundägare i Norrbotten? Välkommen till oss på Hundhuset!

Anmäl
2010-03-20 10:53 #55 av: barajagkvar

Det är väl inget val om man inte klarar av konsekvenserna ?

Anmäl
2010-03-20 11:16 #56 av: AnneN

#55 Jo man har alltid ett val och vi brukar oftast välja det som ger de minst otrevliga konsekvenserna, men vi har ändå möjligheten att välja det med mindre trevliga konsekvenser om vi skulle vilja det.

/Mvh Anne
~Sajtvärd på Blandrashundar ~Medarbetare på Support
Hundägare i Norrbotten? Välkommen till oss på Hundhuset!

Anmäl
2010-03-20 16:44 #57 av: [Franko]

Även Tex om man blir hotad med pistol att "Våldta den där personen annars skjuter jag dig"   ...så har man ett val hur man ska göra.

Anmäl
2010-03-20 22:06 #58 av: barajagkvar

Nu snurrar ni, om en människa har val av olika slag så menas det att människan har förutsättningar att klara av valen den står inför.

 

Att sätta en ångestfylld rädd mobbad, skitig stinkande skolpojke som har ett helvete hemma med fylla, våld och övergrepp på skolbänken och lyssna och lära sig komplicerade ämnen i skolan och kunna läsa läxor i lugn och ro, det kallar jag inte att den pojken har ett val att kunna koppla bort sina tankar och klara av att koncentrera sig på skolarbetet så att den får godkända betyg, det var ett exempel i verkligheten.

Det var ett barn, det finns liknande exempel för vuxna givetvis.

Anmäl
2010-03-23 19:17 #59 av: [Franko]

#58  Nä jag menade inte att man kan välja vad som helst.  Men man har alltid mer än ett alternativ att välja mellan.  Tex den där stinkande skolpojken du pratar om kan ju välja tex att stanna hemma, kan välja att göra sitt bästa, kan välja att bara sitta där, kan välja att ställa sig upp o skjuta (som på colombine), eller nåt annat. Att man väljer att stanna hemma för man mår för dåligt för att jobba kan ju ibland va förståeligt, men det var ju iallafall ett val .  Att hjärnan inte funkar så bra just då kanske man inte kan styra. Tex nån som sitter i rullstol kan ju inte välja att till affärn. nån med dyslexi kan inte plötsligt bli bäst på att läsa bara för den väljer det.

När man känner sig tvungen att göra en viss sak är kanske för man väljer att göra den saken, man vill kanske inte va med om det dåliga som blir annars.        Tex  om jag inte gör   -då förlorar jag mina vänner  eller -då förlorar jag mitt jobb  eller   -då skadar jag den där personen.  Kanske väljer jag att ha vänner  eller väljer att ha jobbet kvar  eller väljer att va shysst, eller så väljer jag "det andra", eller kanske finns det nån listig medelväg.  något väljer man ju . ibland ångrar man sig o ibland är man nöjd.

 

Anmäl
2014-06-29 15:15 #60 av: pernillaa

Känner att jag måste putta upp den här tråden. tycker det är så intressant att läsa va alla här har för tankar i frågan och allt annat som kom upp i kommentarerna. =)

Ha en bra dag! // Pernilla


Anmäl
2014-06-29 15:38 #61 av: [Ztevo]

En växt låter sina blad, följa solens vandring..

Betyder denna handling att växten har en själ?

Om nu en växt kan handla utan en själ, ett jag.., som förklaring,..
Varför måste vi människor ha en själ, för att förklara våra handlingar?

Eller kan organismer handla, utan själ?
Varför skulle de kunna något som vi inte kan?

Kan ord som själ och jag, endast vara ett påfund av människan?
Kanske i ett försök att särskilja oss, från andra livsformer?

Anmäl
2014-06-29 16:59 #62 av: Moonwing

"Sprang på", ett påstående häromdagen, att vi människor, om det absoluta organiska materialet kunde fösas ihop (slopa alla tomrum i vårt organiska system)-skulle det rymmas i ett hörn av en tändsticksask..alltså..egentligen, om det är sant..vad är allt det andra då? Samma med vårt universum..en massa tomrum mellan "det fasta påtagliga"..Galen

Fann en intressant länk här, via en annan sajt på ifokus, (gällande ett liknande ämne);

http://theimside.wordpress.com/2014/06/24/sacred-geometry-of-personality-or-if-youre-going-to-take-a-bite-out-of-this-apple-you-better-fucking-swallow/

"Inom en människa av ljus, finns det ljus...När hon inte lyser, råder mörker."             (Evangelium enligt Thomas, 24)

  / Wingen Medarbetare på Existens o Filosofi

Anmäl
2014-06-29 17:19 #63 av: [Ztevo]

(Ego-)Jag (människan) behöver utrymme (tomrum) runt mig, för att kunna finnas/utvecklas/vara..

Tomrum, en förutsättning för att kunna utvecklas!?
Evolutionsförutsättning..

Utan tomrum... Ingen evolution?..

Anmäl
2014-06-29 17:48 #64 av: Moonwing

#63 "Tomrum, en förutsättning för att kunna utvecklas!? "

 Hmm, bra tänk!..tom en absolut förutsättning,  för utveckling, skulle jag vilja påstå!Tummen upp

"Inom en människa av ljus, finns det ljus...När hon inte lyser, råder mörker."             (Evangelium enligt Thomas, 24)

  / Wingen Medarbetare på Existens o Filosofi

Anmäl
2014-06-29 23:38 #65 av: rolnor

Ja, atomkärnan är ju ofantligt mycket mindre än atomen, så atomen är mest tomrum.

Jag tror att den bild vi har av oss själva kan kallas "jaget" medans som Jung sa så är vi i grunden "självet". Mellan bilden vi har av oss och den vi verkligen är så finns det ett tomrum tycker jag, detta kan vara enormt stort beroende på hur stor del av oss våra föräldrar kunnat spegla, främst när vi var bebisar, här finns hos många en stor potential att växa, genom t.ex. psykoterapi eller meditation, att själv fylla i bilden, "jaget" så att den blir så nära "självet" som möjligt, något som kan bli ett livslångt arbete och äventyr..

Anmäl
2014-07-09 11:37 #66 av: pirri17

Djuren har en annan sorts själ för att bli katt igen! Vi pratar delar av det men inte helheten av människor och djur och att vi går vidare oavsett vad man tror!

Anmäl
2014-07-14 00:36 #67 av: [Ztevo]

Hur bör man gå tillväga, om man ser en medmänniska vara omedveten om sitt egna destruktiva ego-jag. 

Hur få denne att öppna ögonen?

Anmäl
2014-09-22 14:59 #68 av: Håkan L

Intressant inlägg!

Det är något som kan reflektera över sig självt och ens egna erfarenheter och minnen och som kan ifrågasätta, något som är större ens en egen personlighet, som inte finns här eller där och som inte har en identitet som är knuten till det man är i sin personlighet i form av kulturella betingelser, nationalitet, kön , ålder, etc etc. Många mystiker menar att det större självet öppnar för kontakt med Gud eller den universella kraften, det som är större än oss själva.

Anmäl
2014-10-07 20:02 #69 av: Blueberry95

Jaget som du kände av nu är väl egot du lever i? Och det skulle jag säga är uppbyggt av alla upplevelser man har varit med om.  Jag tror att när vi dör och själen lämnar kroppen lämnar vi egot och jaget.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.