03.2 Estetik

Vad är klassiskt?

2009-10-19 22:22 #0 av: vimes

(Jag slirar lite här. Går det här verkligen under filosofi? För egen del anser jag nog att filosofi är det öppna samtalet (som helt visst kan ske bara i ditt huvud) med ambitioner om "djup". Jag anser inte att ämnesvalet är det som avgör om något är filosofi eller inte, utan snarare hur man närmar sig ämnet.)

Inom kulturen identifierar vi vissa verk, vissa företeelser och vissa personer som klassiska, de är klassiker. Traditionellt är väl egentligen en klassiker något som härrör till antikens Grekland (och ibland Rom, men i första hand Grekland). Men idag anser vi nog att det finns klassiker lite var stans i kluturhistorien.

Men vad är en klassiker? Vad är det som gör klassikern klassisk? Jag ska ta ett exempel från populärklturen:

I en diskussion med en kamrat hävdade jag att Nirvana var det sista klassiska rockbandet. Likaledes låten Smells like teen spirit den sista klassiska rocklåten. I stort var vi väl rätta överens om Nirvanas klassikerstatus. Även om han ville hävda att Green Days album American Idiot skulle betraktas som en klassiker om några år (vilket jag ansåg helt befängt).

Håller ni med om Nirvanas klassikerstatus? Och i så fall: varför var det en självklarhet att Nirvana är en rockklassiker?

Och dessutom: den sista rockklassikern (enligt mig då). Jag undrar om det inte är så att den senaste klassikern alltid också är den sista. Att det ligger i begreppet "klassiker", en "modern klassiker" tycks mig vara något av en oxymoron.

Men samtidigt är det ju inte bara så att kulturyttringar som ligger i förfluten tid automatiskt blir "klassiker", inte sant? Det krävs något mer. I Nirvanafallet kan man identifiera olika faktorer som bidrar. Nirvana är portalband till grungen. Kobains självmord ger både mytologiskt skimmer och så att säga "fryser" bandet och musiken till sin klassiska period. Grungen som musikstil levde dessutom väl upp till goda rockmyter genom att dyka upp som hipp alternativmusik, bli omåttligt populär, och gå under i missbruk och självmord, på väldigt kort tid.

Det finns väl en aspekt av genrekrossande också. Att klassikern bryter ny mark, spränger gränserna för kulturyttringarna. Nirvana och grungen tog ju effektivt död på 80-talets pudelrock som väl inte längre kändes så fräsh i början av 90-talet.

Här kan vi "höja" oss lite och prata om Shakespeare. Shakespeare var i mångt och mycket en genrekrossare, en förnyare och i allra högsta grad en klassiker.

En till aspekt på klassikerbegreppet är ju huruvida klassikern lever. Om varje generation fortsätter att finna mening i ett verk är det onekligen levande. Shakespeares Hamlet till exempel, skriven för 500 år sedan, utspelar sig vid ett kungligt hov i ett något medeltida Danmark. Trots att vi inte kan identifiera oss med just dessa saker finner vi antagligen mening och kan relatera till de frågor pjäsen tar upp. Vi kan relatera till huvudpersonens existensiella ångest. Klassikern finner ny publik i varje generation, frågorna är fortfarande relevanta.

Och så, en liten frågekavalkad på slutet: Håller ni med om de aspekter jag tagit upp? Är det ens relevant att tala om "klassiker" längre? Kan det inte vara så att man kan ha personliga klassiker, som inte alls stämmer in på det vanliga klassikerbegreppet? Har du sett eller läst Hamlet, kunde du relatera till den?

 

Anmäl
2009-10-19 23:41 #1 av: Hennum

Jag tror att klassiker ofta är sånt som blivit ifrågasatt, så att de därigenom blir kända och något som alla sedan talar om... Men det är nog inte en del i definitionen av klassiker ^^ Sen är det ju alltid så att vissa gillar det och andra inte, det är där diskussionen kring det som sedan blir en klassiker sedan börjar. Det måste ju uppmärksammas för att bli känt och sedan en klassiker.

Intressant det där med nirvana och att smells like teen spirit är den sista rockklassikern. Jag har aldrig sett det på det viset. Jag tror absolut att saker som idag inte ses som klassiker kommer anses vara det imorgon.

Anmäl
2009-10-19 23:52 #2 av: vimes

Jo, men jag tror att du har en poäng i ifrågasättandet. Klassikern måste nog gå emot strömmen, bryta traditioner, sticka ut, för att bli ihågkommen och för att bli en klassiker. Jag tror att det är lite det jag talar om angående det "genrekrossande".

Angående Nirvana som det sista klassiska rockbandet: på något vis tycks det mig som att ingen rock idag eller efter Nirvana över huvud taget har haft samma monumentala storhet. Om man tittar på de rock-stilar som följer grungen som de mest populära så är det typ skate-punk, nu-metal och emo. Och det tycks mig som om dessa egentligen går i varandra på ett sätt som gör att inget riktigt sticker ut som genrekrossande. Kan du nämna någon rock som är, eller kommer bli, en rockklassiker?

Anmäl
2009-10-21 00:10 #3 av: Hennum

Nä, jag är dålig på det där med klassiker :P har ingen känsla för vad som är klassiker eller inte, det beror nog mycket på att jag inte har koll på vad som anses vara på det ena eller andra sättet, åtminstone när det gäller musik.

Anmäl
2009-10-21 16:24 #4 av: Maria

Jag har aldrig tänkt på Nirvana på det sättet men jag är också inne på era tankar om att för att bli klassiskt så måste något sticka ut eller vara av oehörd hög kvalitet för att bli ihågkommet av många.

För det är väl ändå lite kärnan i det hela att det gäller att många känner till "det" vad det nu än må vara.

Klassisk musik är ju något helt annat. Är det klassiskt för att det var just en högre klass som lyssnade/skapade denna eller är det själva stilen?

Jimi Hendrix kommer väl alltid ändå att tillhöra klassikerna bland gitarrister och där spelar hans enorma skicklighet in.

Jag har både läst och sett Hamlet ett antal gånger och precis som med andra verk av Shakespear så är det en tidlös historia och går att relatera till än i dag. Här tror jag att det är tidlösheten som gör klassikern.

Sedan så funderade jag på det här med jeans som klädesplagg som faktiskt räknas (enligt mig och de allra flesta tror jag) som ett klassiskt klädesplagg och det beror ju på att hur modet än ser ut eller har sett ut så har jeansen funnits kvar om än i lite omarbetade modeller men de står över modet så att säga.

Sammanfattningsvis så menar jag att klassiker är något av en "överlevare" fast omständigheterna för att bli det kan variera.

Sedan tror jag också att man kan ha "personliga klassiker men då blir de också endast "personliga.

/Maria

 

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.