01 ALLMÄNT

Insikten

2009-09-18 01:49 #0 av: vimes

(Nu tänker jag bli lite svår här, ämnet jag vill ta upp är luddigt och svårgreppat - men det är väl därför jag grubblar på det - så jag hoppas delvis på att jag ska förstå mer av mina tankar när jag försöker kommunicera dem (har ni märkt det för övrigt? ibland inser man vad man tänker först när man formulerat det för någon annan?). Dessutom är jag rätt trött. Glad)

Jag har tänkt på det här med insikt, det här med förståelse. Ofta vill vi (jag) tänka runt saker, konsturera, formulera, argumentera, på något vis hålla avstånd från ämnet. Men ibland, ibland kan jag uppleva att insikten nästan drabbar en.

Jag ska ta ett exempel. Med en låt. Nine Inch Nails - RIght where it belongs, youtube-länk finns längst ner (alltså, han som tåtat ihop videon har slängt in en massa gamla krigsfilmer, vilket ju är helt uppåt väggarna, men lyssna gärna på låten ändå.)

Som jag känner den här låten handlar den om insikten av att vara helt ensam som människa. Titta på den här textraden:

What if all the world's inside of your head
Just creations of your own?
Your devils and your gods
All the living and the dead
And you're really all alone?

Just den sista raden tycker jag är drabbande: And you´re really all alone.

Vi kan inte bevisa existensen av något annat än oss själva. Det här är en insikt som slagit mig, drabbat mig, nu under det senaste året.

Det intressanta här är att jag ju tidigare har varit "medveten" om detta. Cognito, ergo sum, liksom, det lärde man sig ju för tio år sedan, minst. Och dessutom så tror jag inte att det bara är jag som existerar.

Men av någon anledning har jag drabbats av insikten nu. Jag, förstår tanken. Känner tanken. I stycket här ovanför skrev jag "medveten" inom citationstecken - är det inte så att jag egentligen har nått riktig medvetenhet om detta nu? I och med insikten?

När jag läser historia kan jag ibland slås av den historiska insikten. Det är något liknande där jag känner hur jag faktiskt svindlar inför de gap av förfluten tid, av förflutna människor, av rörelse (det är det centrala tror jag). Det är dock en mer behaglig insikt.

Men vad är insikten? Det tycks vara något mer än bara tankar, det är något (en tanke, kan vi säga, tills vidare) som liksom slår an i hela ens medvetande. Man, som jag skrev tidigare, känner tanken. Jag antar att det är det närmaste en religiös upplevelse man kan få på ett... intellektuellt plan.

-

Vad tror du - hur uppfattar du insikten? Vilka upplevelser har du? Är du religiös: beskriv den religiösa känslan (vad nu det är, undrar egentligen agnostikern Vimes)?

Kort och gott: vad är det här?

 

Anmäl
2009-09-19 00:10 #1 av: Maria

Jag kan ju börja med att jag kallar mig troende (religiös) men har för den skull aldrig upplevt någon "frälsning" eller insikt om man nu vill kalla det så utan det har kommit smygande sedan jag var barn. Slut om detta för där kan jag inte bidraFlört

Däremot hade jag en otrolig historisk upplevelse 2001 efter terrorattackerna i USA. Vi åkte två veckor senare till Egypten. Resan var på väg att bli inställd p.g.a avbokningar. "Vem ville åka till ett Arabland då"? Vi besökte under resan alla de kulturella ställen som man känner till som Pyramiderna, Kairomuseét, Trappstegspyramiden, Luxor med Karnaktenplet, Luxortemplet, Hatchepsuts tempel och Konungarnas dal m.m.

I Konungarnas dal så var vi nästan ensamma. (Likaså vid pyramiderna) Det brukar vara tusentals besökare dagligen och vi vandrade omkring alldeles själva. Inga köer utan bara vi och "historiens vingslag". I Ramses den II grav fick jag för en liten stund denna "positiva insikt" som du talar om Vimes. Jag stod där tusentals år senare och kände atmosfären, kunde ta på målningarna, färgerna fanns bevarade och denna otroliga tystnad...

Jag har en annan upplevelse av insikt och det är egentligen inget jag vill prata om, men det handlar om det totala utlämnandet. Att i denna stund känna sig så ensam trots medkännande människor runt omkring men ändå känna att ingen förstår vad jag upplever.

Där drabbar mig orden "And you're really all alone" ganska hårt faktisktObestämd

Sedan finns det en annat typ av insikt för mig och det är när man fått barn. Jag vet inte hur jag ska klä det i ord men när man får barn så känner man en slags tillfredsställelse över att vara behövd för en tid. Sedan när barnet/barnen står på egna ben så har du uppfyllt en slags cykel. Du är en del av "världsarvet". En slags insikt i att du har gjort ett bidrag till en eventuell framtid.

Detta låter jätteflummigt men jag ska fundera mer. Jag är också ganska tröttFlört

/Maria

 

Anmäl
2009-09-19 01:30 #2 av: cirrun

Orkade inte se hela filmen.

Filmen med kärnvapenprovningar gav mig insikten att det finns ledare i världen som känner säkert sina potenser höjas när laddningarna sprängs.

I deras sinne existerar inte dom koraller eller fiskarter som försvinner - allra minst har dom insikt om urbefolkningar som lider av miljögifter.

Insikten att jag tror mig veta hur är det ställt utanför mig själv vill jag inte byta bort, det känns rätt att jag tror mig veta.

Om jag har tur så är det rätt som jag tror, är det fel så lär jag få reda på det eller ej - det beskymrar mig icke.

Flört

 

Anmäl
2009-09-19 23:32 #3 av: [GunillaR]

Vad detta är som vilmen visar?

Ett bevis för människans otroliga behov av maktdemonstration som tar sitt uttryck en optimal destruktivitet.

Ibland skäms jag över att vara människa!

Anmäl
2009-09-20 10:12 #4 av: Maria

#3 Ja visst kan man, och det händer ganska ofta, skämmas över att vara människa. I veckan har jag skämts för att vara kvinna, dessutom svensk sådan, efter att ha hört alla kommentarer från "Anna Anka"

Jag blev ganska tagen av videon med dess text och kan förstå Vimes insikt i det hopplösa. Ensamheten.

/Maria

 

Anmäl
2009-09-20 15:28 #5 av: vimes

Alltså, "insikt" är ju ett rätt svårt ord, som kan användas och tolkas på flera olika sätt.

Exempelvis både #2 och #3 använder "insikt" på ett annat sätt än jag avsåg i huvudinlgget. Därmed inte sagt att erat anvndande är felaktigt. Det ligger nog snarare nrmare en vardagsdefinition av ordet.

Jag tror att man kan fortsätta diskussionen utifrån själva begreppet faktiskt. Vi kan ju konstatera att det finns en svårighet att förmedla insikten, den tycks vara något av en personlig upplevelse, som inte självklart låter sig fångas inom kommunikationens ramar.

Insikten så som den omtalas i #2#´och #3 avgränsas väl bäst till något likt detta: "plötslig (ofta konstaterande) tanke, som (tror jag) uppkommer från en rätt tydlig (yttre) källa".

Det är inte helt olikt det jag skriver om i huvudinlägget (eller det som bumbleboo skriver om), men jag tycker att det finns vissa skillnader.

Insikten jag är ute efter har mer karaktär av något större, snarare något som väcks inom en, än något som kommer utifrån. Visserligen är det väl helt säkert så att vi behöver yttre stimuli (vilket ju är en förutsättning för tankeverksamhet över huvud taget, antar jag), men jag vill sätta fingret på upplevelsen av insikten som en allomfattande känsla ("man känner tanken", tycker jag fortfarande är en bra öppning för förståelse).

Bumbleboos exempel med barn är bra tycker jag. Speciellt är det bra för att det är något många kan relatera till, och samtidigt är det inte exakt det jag menar (jag har barn själv, f.ö.). Det är ju helt riktigt att föräldraskap är något allomfattande, känslan är också något svårkommunicerad - har man inte barn så fattar man inte riktigt, tror jag. Samtidigt finns det en naturlighet i föräldraskapet som jag tror gör att man inte drabbas (på sätt och vis: tankemässigt lamslås) av det. Att ha barn är på något vis en utdragen insikt, här r jag ute efter den koncentrarade upplevelsen.

Jag tycker också att det kan vara värt att fundera över detta: insikten är självklar. Både de exempel jag har i huvudinlägget är egentligen självklarheter. Och saker vi kallar insiktsfulla är för det mesta tautologier. Exempelvis: "Alla möjligheter är potentiella besvikelser." Insiktfullt? Jovars. Självklarhet? Definitivt.

På något vis är insikten förståelsen av det självklara.

Slutligen är det väärt att observera svårigheten i att kommunicera insikten. Jag och bumbleboo verkar vara inne på samma spår, men förstår vi varandra, verkligen? Kan insikten kommuniceras eller är den en så specifikt personlig upplevelse att den inte låter sig fångas av orden? Insikten jag försöker kommunicera kanske väcker en isikt i någon annan, men det är inte samma insikt. Jag känner själv att mina ord inte riktigt gör min insikt rättvisa här.

Anmäl
2009-09-20 16:04 #6 av: Maria

#5 Jag tycker om dina ord "på något vis är insikten förståelsen av det självklara".

Om vi återgår till det här med föräldraskap så har jag en upplevlese när sonen bara var några veckor gammal och jag satt uppe och ammade på natten.

Jag har förövrigt bara ett barn och föräldraskapet "drabbade"migFlört 

Hans blick den natten kan jag aldrig glömma. Innan hade han varit en så förknippad "del utav mig och min kropp" men här kom en blick som talade om "all världens visdom" Jag blev nästan rädd (för mitt eget barn) men det var en insiktsfull upplevelse att se denna lilla individ som en alldeles egen och jag har varken förr eller senare sett en sådan blick.... Så svårt det är att sätta ord på känslorObestämd

/Maria

 

Anmäl
2009-09-20 18:30 #7 av: [GunillaR]

En insikt är att upptäcka något som man tycker att man redan "vet" - ett igenkännande som sätter sig både i kropp, själ och hjärta.

 

Anmäl
2009-09-20 18:45 #8 av: NiklasEri

Jag tror jag förstår vad du menar med "insikt", vimes. Insikt är i den meningen något som "slår" en, som en blixt från ovan. Det är en "aha-upplevelse". Man kanske sitter och funderar på något, grubblar länge, men kommer inte fram till något. Man tänker och tänker, tills man nästan ger upp. När man har lagt tankarna till vila, kan insikten slå en: "Aha! Det är så det är. Jag förstår!"

En insikt som jag fått/har är den att vi alla hör ihop på nått sätt. Inte bara genetiskt, utan själsligt, som att vår inre kärna är samma. "Min innersta kärna, är din innersta kärna".

Texten du citerade får mig att tänka på insikten om att vi alla egentligen rör oss runt samma kärna, och att den "fysiska" värld vi ser egentligen är reflektioner av oss själva.

Insikten som kommer vid orden "och egentligen är du bara ensam", för tankarna till att om vi är del av samma innersta kärna, så finns egentligen bara "1". Om det bara finns "1", så finns det inte "flera". Om inte "flera" finns, så finns bara ensamhet.Vi är alltså helt ensamma, tillsammans.

Det här är ganska djupa tankar jag skriver, och svårt att förklara. Så det är möjligt att der är svårt att förstå vad jag menar, eller att det verkar väldigt flummigt.

Anmäl
2009-09-20 23:18 #9 av: Hennum

insikt är på något vis när vi med våra begränsade hjärnsliga förmågor ändå lyckas uppfatta hur allt hänger samman och hur det ena leder till det andra och får en känsla av hur saker funkar.

det här med historia är något jag ofta känner av. När jag är på fotevikens vikingamuseum och går runt iklädd vikingakläder kan jag känna det som att all tid mellan mig och de som levde då bara försvinner och jag känner mig som en del i hela mänskligheten idag och i alla tider. Det känns som när man tittar på himlen och nästan förstår hur gigantiskt det är. En hisnande känsla.

igår tänkte jag på alla djur som lider över hela världen varje sekund. jag kunde höra deras skrik av smärta och på hjälp och jag kunde se framför mig hur vi människor världen över i vår girighet plågar andra djur utan att tänka på vad det är vi gör. och tanken är inte så svår att frammana, men det var mer själva känslan i den stunden som var speciell. jag kände hur allt hänger ihop.

 

Anmäl
2009-09-21 19:58 #10 av: KitoBonito

För det första; #0 jättebra, fin text och jag förstår dina tankar (tror jag ju då).

Och till #1 rös jag som attan när du berättade om besöket i Egypten! ÅH vad jag hade velat uppleva detsamma. GOSH. Och inte bara pryamider och allt sådant utan Colosseum (eller hur det stavas - gladiatorerna ni vet) och andra sådana kända, historiska, fantastiska platser. Jag vet att jag hade blivit helt knäsvag om jag stod där ... Bara tanken ger mig stark fascination och välbehag på något vis..

Mmmmm!

Anmäl
2009-09-22 14:58 #11 av: vimes

Bumbleboos exempel med insikten av att ens barn faktiskt är en egen individ är riktigt bra. Jag kan säga att jag har en liknande insikt (även om jag förstås inte kan helt identifiera mig med att barnet har varit en del av en själv), det är en rätt stor sak att upptäcka att det här inte bara är en bäbis, utan att det faktiskt är en egen liten person. Det är ju också intressant att fundera på att motsvarande process sker även för barnet, när det inser att det faktiskt inte är en del av mamma eller pappa (små bäbisar är inte kittliga, och du kan ju inte kittla dig själv, eller hur?).

Hennum är nog inne på samma spår som jag tror jag. Du lägger in mycket moral i dina exempel (tänker speciellt på det med djuren). Det tycker jag är intressant, själv har jag aldrig moraliska insikter.

NiklasEri har uppenbarligen en insikt. För jag tror att jag kan förstå vad du menar, men jag kan inte känna tanken, den slår inte an. Uppenbarligen ligger det ett språng emellan tanken och insikten, och det tycks mig som om detta språng bara kan överbyggas personligt, inom varje enskild människa.

Anmäl
2009-09-22 15:46 #12 av: NiklasEri

#11 Ja, det verkar så. Det känns som att ju mer man försöker förklara en insikt, destå svårare är det för en annan att känna den. Som att orden krånglar till det.

Min förklaring:

"...för tankarna till att om vi är del av samma innersta kärna, så finns egentligen bara "1". Om det bara finns "1", så finns det inte "flera". Om inte "flera" finns, så finns bara ensamhet.Vi är alltså helt ensamma, tillsammans."

Krånglar nästan till det.

Orden som finns i texten du citerade:

"And you're really all alone?"

Öppnar upp för insikt.

Anmäl
2009-09-22 22:32 #13 av: Maria

En liten dikt som heter "Infall" men kanske skulle kunnat heta "Insikt"Flört

 

Man dansar däruppe - klarvaket

är huset fast klockan är tolv.

Då slår det mig plötsligt att taket,

mitt tak, är en annans golv.

 

Nils Ferlin ur Barfotabarn

/Maria

 

Anmäl
2009-09-24 17:34 #14 av: Hennum

För mig handlade det där med djuren inte om moral. det handlar bara om hur det är. i min tanke då finns inget om att människor är dumma eller liknande, utan det är mer bara ett konstaterande i form av en känsla av hur alla dessa djur lider världen över på grund av oss. Och att det är på det viset är ju ren fakta egentligen och har inget med moral att göra.

Sedan kan man ju dra tanken längre och mena att människor är dumma som gör så eller att djuren förtjänar det, och då kommer man till moralbiten.

Den dikten var jättefin bumbleboo :D finurlig ^^

Anmäl
2009-09-24 19:53 #15 av: Maria

#14 Jepp, Nils Ferlin var en ordkonstnär och skrev mycket om livets trivialiteterFlört

/Maria

 

Anmäl
2009-09-25 23:16 #16 av: cirrun

 

man kan också  säga att många av dom siterade aforismer är faktiskt insikter som visa filosofer och diverse tänkare har formulerat

ex. Kinesiskt ordspråk:

"om du tänker för länge på nästa steg, kommer du att tillbringa livet på ett ben"

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.