01 ALLMÄNT

Kan man verkligen hata?

2009-05-29 16:40 #0 av: Alexej

Hör så ofta: jag hatar den och den....

Men för mig är hat något otroligt stort. Kan inte föreställa mig ens att hata någon.

Sedan finns de som säher att hat och kärlek hänger ihop. Hurdå?

Alla katter har rätt att leva! Döda problemet inte katten....Besök oss gärna på Hittekatter.ifokus och på Djurskydd.ifokus

Anmäl
2009-05-29 18:48 #1 av: Ijin

Klart man kan hata. Tänk dig en person som dödar alla du älskar, den kommer du hata.

Hat är raka motsatsen till kärlek.

Ju mer du älskar någon, desto mer kommer du hata den som skadar dom...

Kärlek och hat hör ihop för att dom är varandras "motsatser".

Anmäl
2009-05-29 20:46 #2 av: Alexej

Nej, jag tror faktiskt inte att jag skulle kunna hata. Blir ledsen, förbannat, uppgiven, allt det. Men hat?

Alla katter har rätt att leva! Döda problemet inte katten....Besök oss gärna på Hittekatter.ifokus och på Djurskydd.ifokus

Anmäl
2009-05-29 20:47 #3 av: Hennum

jag tror att kärlek lätt kan leda till hat. Om någon man älskar otroligt mycket gör något ofattbart hemskt mot en, kan man nog börja hata den personen. När man lixom redan har en väldigt stark känsla så kan den nog lätt bytas ut mot en annan lika stark. Det är ju knappast så att man bara börjar ogilla personen ifråga lite.

Men jag tycker det är lite tråkigt, så lättsamt folk använder ordet hat. precis som vi använder ordet kärlek för lättsamt. Innebörden förminskas. Dessutom är det inte bra att gå runt och hata.

Anmäl
2009-05-29 21:14 #4 av: Ijin

#2 Hat är den ultimata formen av att vara förbannad, ledsen, frustrerad..

Jag hatar en eller två personer här i världen. Det har dom förtjänat...

#3 Håller med, man använder orden för lättsinnigt...

Anmäl
2009-05-29 21:40 #5 av: Alexej

Okay, det finns en person - min förre detta man. Men hat? Det är han inte värd. Då måste jag också hata mig för att jag älskade honom. Det är bara sårad förakt...

Alla katter har rätt att leva! Döda problemet inte katten....Besök oss gärna på Hittekatter.ifokus och på Djurskydd.ifokus

Anmäl
2009-05-29 22:38 #6 av: Ijin

#5 Hat är inte en känsla:p Hat är när en känsla nästan går överstyr. Hat är en blandning av känslor som går ihop och agerar som en.. Så uppfattar jag den iallafall:p

Anmäl
2009-05-30 17:27 #7 av: Hennum

jag tror inte det finns någon som jag riktigt hatar...

det finns många jag avskyr, ogillar och tycker att de skulle behöva ett rejält kok stryk för att de är sånna idioter, men jag hatar ingen.

Jag hatar inte ens min svägerska som har gjort vår familj så illa. Jag tycker bara att hon borde skärpa sig och låta oss vara.

Anmäl
2009-05-30 17:28 #8 av: Ijin

Jag tror att hat är någonting som dagens samhällen inte känner speciellt mycket och därför missbrukar vi ordet.

Hat upstår endast i "otroliga" sammanhang..

Te.x. någon dödar din familj, dom du känner, torterar dom framför dina ögon, och låter dig se på när dom dör.

Den personen kommer man Hata. Så otroligt mycket...

Hat är en känsla om är extrem.

Anmäl
2009-05-30 17:43 #9 av: Hennum

ja. det är nog sällan vi i vårt relativt snälla samhälle hamnar i situationen där det uppstår riktigt hat. Och när det är någon människa som hamnar i en sån situation att sånt hat uppstår, så har vi nog väldigt lite förståelse för den känslan...

Anmäl
2009-05-30 17:59 #10 av: Ijin

#9 Jo.. Jag tror det är så... Hat är en väldigt extrem känsla, eftersom den kan döda eller förtränga alla andra känslor...

 

Anmäl
2009-05-30 20:37 #11 av: fridelfina

Jobbar en hel del på att få mina barn att förstå vidden av hatar och att det inte är ok att använda hur som helst...

"jag hatar bussen som kommer för sent" = det är inte roligt när jag kommer försent för att bussen är försenad.

"jag hatar *kompisens namn* för att hon har likadana strumpor som jag, hon härmas" = kul att det inte bara är jag som gillar prickiga strumpor

osv. Tycker som er att det används alldeles för lättvindligt och i helt fel sammanhang.

   
Anmäl
2009-05-30 22:35 #12 av: Ijin

#11 Mjo, men som vi skrev tidigare så vet man ju inte om vad det är...

Anmäl
2009-05-31 01:05 #13 av: fridelfina

Jag försöker ändå lära mina barn att förstå innebörden, iallafall vad det inte är. Det är en början tycker jag. Hur ska man annars förstå att man använder ordet "fel"? Jag brukar beskriva att hat är så starkt att man känner sig svart inuti och "känner du verkligen så för bussen/kompisen?", svaret brukar inte bli "ja".

Hur menar du när du skriver "så vet man ju inte om vad det är..."?

   
Anmäl
2009-05-31 21:54 #14 av: Maria

Hat är en destruktiv känsla som gör själva"hataren" mest illa. Tror jag...

/Maria

 

Anmäl
2009-05-31 23:15 #15 av: Ijin

#14 Inte nödvändigtvis så att den gör illa den som använder den... Men det är en stark känsla...

Anmäl
2009-05-31 23:19 #16 av: Maria

#14 Jo, jag tror faktiskt att det är en känsla som tär och tär och i längden gör en mycket illa...

/Maria

 

Anmäl
2009-06-01 00:12 #17 av: fridelfina

Jag tror också så att hat mest gör den illa som hatar. Just för att det är en så stark känsla. Det finns en person i min "närhet" som jag skulle kunna hata pga av det som denne gjort, men jag är den som skulle må dåligt av det. Personen skulle inte ens märka av det, så jo, hat förtär den som innehar känslan.

   
Anmäl
2009-06-01 00:24 #18 av: Ijin

Beror på. Om den får ligga kvar skadar den personen som har den, men om man får använda känslan så skadar den inte...

Anmäl
2009-06-01 00:40 #19 av: fridelfina

En fråga till då, hur använder man hat konstruktivt? Jag vill bara förstå hur du tänker när du säger att när man får använda känslan så blir den oskadlig för den som hatar

   
Anmäl
2009-06-01 02:47 #20 av: Ijin

:) I krig och i kärlek är alltid tillåtet, känns det bekant?

Anmäl
2009-06-01 19:12 #21 av: Hennum

jag anser inte att det är så. allt är inte tillåtet någonstans. om man hatar något väldigt innerligt, så är det ändå inte tillåtet att ha ihjäl personen. Jag tror faktist inte heller att man skulle må bättre om man får använda det här hatet till att göra en sån grej, att få utlopp för hatet... Jag tror det är viktigare att hantera det själv. Man ska inte trycka ner hatet, för då finns det bara kvar där ändå. men om man tänker sig att hatet är en äcklig lerklump kanske man kan hälla vatten på det tills det löses upp och bara försvinner i sina minsta beståndsdelar.

Anmäl
2009-06-02 01:24 #22 av: Ijin

#21 I krig finns det generellt inga regler... Det är faktiskt sant. Där gör man det som krävs för att överleva.

Det var mest menat som att peka på hur man kan rikta hat. Hat uppstår lätt genom krig, och kan användas genom krig...

Hat försvinner inte om man inte kan "försonas" med den/det man hatar.

Hat är extremt.

Och det beror på vad personen har gjort. Vissa saker kan man inte "förlåta" någon för. Speciellt inte om personen ifråga inte försöka visa att den har förändrats.

Anmäl
2009-06-02 16:57 #23 av: Hennum

Jag vill gärna tro att allt går att hantera på ett vettigt sätt, även om det kan ta väldigt lång tid. Om man tänker på människor som kommer från krigsdrabbade områden så har många varit med om ohyggliga saker. Och jag hoppas verkligen att det finns en möjlighet för dessa människor att hantera detta för att slippa hata och istället leva vidare. Jag har ingen aning om hur det funkar, jag har inte läst på om ämnet och har inga faktakunskaper om det. Det enklaste vore väl att skicka ut en enkät till alla flyktingar vi har i sverige som upplevt hemskheter, om det inte vore för att det kan finnas vissa moraliska betänkligheter mot det.

Anmäl
2009-06-03 00:24 #24 av: Maria

#22 Det finns faktiskt en hel del regler och lagar för krig (men om de levs upp till i "krigets hetta" är en annan sak).
Annars skulle vi inte ha krigsdomstolar.

Det är intressant det du tar upp om hat och förlåtelse. Det kan finnas en människa/människor man inte kan förlåta pga av att, som du skriver, de inte vill förändras eller "ta reson". Fast man behöver faktiskt inte hata denne/dessa utan man kan bara känna ett stort förrakt och en slags avsmak. Hat är för mig ännu djupare...

/Maria

 

Anmäl
2009-06-04 16:37 #25 av: fridelfina

Att förlåta någon behöver man inte göra för att man inte hatar denne... Alltså den personen jag skulle ha skäl till att hata har jag på inget sätt förlåtit, bara accepterat att det var det som hände...

Så där håller jag med i Bumblebees resonemang, men utan föraktet (tror jag) utan med acceptans över en situation jag inte kan på något sätt förändra.

Alltså anser jag att det är bra onödigt att lägga min energi på hat eller förakt eftersom jag då bara skadar mig själv genom den handlingen. Jag kan inte påverka något i positiv riktning/energigivande riktning genom att känna just hat.

   
Anmäl
2009-06-05 00:10 #26 av: anaprincess

jag tror definitivt att man kan hata någon. Har själv upplevt det. Sen har vi ju hatkärlek, något som är svårt att förklara tycker jag

Anmäl
2013-05-07 00:41 #27 av: [[corro]]

Du hatar för du inte förstår.
Jag förstår, så jag hatar inte. Jag kan ogilla, men sen så förstår jag, och det blir så självklart. Det blir så onödigt att hata, tillslut förstår man till den grad, att man inser att det nästan inte går att hata. För du förstår varför det blir som det blir, varför den/det agerar som den/det gör.

Anmäl
2013-05-10 22:15 #28 av: Moonwing

Jag anser att hat är en sorg man inte kunnat hantera, en känsla (naturligtvis)-som expanderar just på grund, av att känna vanmakt, tex inför en person, en situation osv..-man inte (tror sig) kunna påverka...-om än aldrig så lite..-kan man göra detta, så kan man även hantera sorgearbetet hatet fötts ur.

Frustration är även den en känsla som bottnar i vanmakt, det kan också vara en mycket falsk känsla..

..pga att det mesta som ligger till grund för sådant, faktiskt går att gör något åt, men man ofta undviker det utav andra...-kanske personliga skäl, som kan kräva att man rannsakar sitt inre mycket ärligt..inte det lättaste arbetet, minsann!

"Inom en människa av ljus, finns det ljus...När hon inte lyser, råder mörker."             (Evangelium enligt Thomas, 24)

  / Wingen Medarbetare på Existens o Filosofi

Anmäl
2013-05-29 23:46 #29 av: Ikajo

Alla är överens om att kärlek är den starkaste kraften på jorden, eller hur? Det är också den starkaste och mångfasetterade känslan som existerar. Det finns ingen annan känsla som förekommer i så många olika varianter och fortfarande sammanfattas som en och samma sak. Så långt är alla överens eller hur?

Om då hat är motsatsen till detta måste det betyda att det är den svagaste och mest ensidiga känslan som existerar. Den förekommer i enbart en version och kan inte sammanfattas. Om man talar om kärlek/hat som två sidor av samma mynt blir hat i sig en form av attraktion eftersom du inte kan hata något utan att på samma gång ta det på allvar. Man dras till det man hatar lika mycket som man dras till det man älskar.

Det är min starka uppfattning att många människor blandar ihop hat med förakt. Synonymt med förakt är:ringaktning, hånfull överlägsenhet, överlägsenhet, missaktning, hån, arrogans, nedlåtenhet; likgiltighet (taget från synonymer.se)

Man kanske ska ta sig en funderare om det man upplever är hat eller om det i själva verket är förakt.

//Sofia - Sajtvärd på Feminism iFokus
Officiell titel: Professionell Skrivare
Du kan läsa text skriven av mig här

Anmäl
2013-05-30 15:36 #30 av: [Blodpudding]

Jag tror nog att hat är en ganska bra känsla, till viss del. Den behövs för att vi ska överleva.

Anmäl
2013-05-31 21:23 #31 av: emelie046


Jag tycker också "att hata" känns som något väldigt stort, "att älska" likaså. Folk säger så ofta "jag älskar den och den maträtten" och jag tycker faktiskt det är lite konstigt. Själv undviker jag att använda just "hata" eller "älska" i sådana sammanhang, men det känns ju ofta ganska naturligt...

Jag tror faktiskt det har mycket och göra med att det inte finns mycket  man kan säga istället. Man kan ju säga typ "jag ogillar starkt" men.. verkligen liksom? det låter ju jättedumt.

Dessa två orden har ju blivit så vardagsbetingade på ett sätt. Men samtidigt är det kanske ett bevis på ordens komplexitet, att de används i så olika sammanhang? det är ju inte många ord som kan användas i så många betydelser. Jag menar ju mer "akademiskt" och avancerat ett ord är ju bredare användningsområde har det oftast... Eller? det känns så iallafall.

 

Anmäl
2013-06-15 13:18 #32 av: [typellisch]

Hatat har jag gjort, men då insåg jag också till slut hur förbannad och bitter jag var.
Jag förknippar hat med en förbannad person med mycket ilska inom sig.

Folk har gjort mig illa. Vissa har jag förlåtit och umgås med. Vissa är så pass trasiga i sig att dom mår dåligt och därför har dom betett sig efter det, det är inte acceptabelt men jag har förståelse. Jag hatar inte dom, men jag gillar dom inte heller.

Anmäl
2013-07-26 23:21 #33 av: cirrun


Jag har blivit skadat av dom som hatat mig eftersom jag inte vart som dom velat, men jag kan inte hata dom och jag kan inte ändra mig heller.

Känner inte att det är en kamp mellan oss.

Jag älskar en del av dom och är likgiltig för resten. 

Anmäl
2013-09-03 13:09 #34 av: Gronstedt

Hat är motsatsen till kärlek, ja. Det betyder att det är lika stort, lika starkt, lika intensivt, att det kan förändra den som upplever det lika mycket som kärleken kan. Det har bara andra förtecken. Det är inte en svag eller maktlös känsla. Hat har inget med vrede att göra, även om de ofta förekommer tillsammans. Hat gör inte hataren illa. Hat är en kraftfull känsla. Hat håller ihop en när man inte kan hålla ihop, hat bär en när man inte kan stå själv, hat är ett vansinne som får en att leva när man inte kan leva. Den som hatar slipper vara rädd, slipper hämmas av ångest.

Anmäl
2013-09-08 16:54 #35 av: dolfen

Jag ser det som att hat är ett tecken på att man lider brist på något.

En bristsjukdom!? Funderar

Anmäl
2013-09-10 23:02 #36 av: Moonwing

Jag googlade lite på ordet, det är som är intressant är att man inte behöver hata något gott, man kan även hata det som medför olycka eller är skadligt.

Hat är en lidelse, en känsla, en förkärlek för något som man känner starkt inför-det är väl därför det är så svårt att komma till rätta med det..det uppstår, av naturliga skäl en mängd förevändningar för att "hata".

Det blir svårt att dra en gräns för vad man får hata och inte-mycket av den bedömningen vädjar till individens egna moralkänsla.


"Hat, en passion, vars grund är en olustkänsla vid föreställningen om hatets föremål och som yttrar sig i ett permanent begär att skada detta.

Dess motsats är kärlek, och dess närmaste frände inom själslivet är vreden, vilken som kortvarig affekt är detsamma, som hatet är som permanent sinnesbeskaffenhet"

"Passionlidelse, kan betyda stark förkärlek till någonting, till exempel att man har passion för ett ändamål, en sak, en person, en förändring eller en åsikt."


Källa;Wikipedia

"Inom en människa av ljus, finns det ljus...När hon inte lyser, råder mörker."             (Evangelium enligt Thomas, 24)

  / Wingen Medarbetare på Existens o Filosofi

Anmäl
2013-09-15 20:16 #37 av: dolfen

Kom i efterhand att tänka på att min #35a var en komprimering av (bland annat) följande tänk (och behövde lite förtydligande):

Om man hatar, läggar man troligtvis extra mycket tanketid till att tänka på den man hatar. Vilket skulle kunna innebära att detta orsakar en brist, i tid, för att tänka kreativa (hållbara) tankar.
Alltså skulle man väl kunna säga att hat är en sorts tanketidstjuv.

Om man hatar, kan det även göra att man får svårare att vara objektiv, vilket leder till att man får svårare att se saker som de verkligen är och kanske till och med hjälper till att sprida felaktigheter (lögner) om hatobjektet.
(Brist i förmågan att vara objektiv.)

Så, om nu hatet är en reaktion på en orätt, skulle man i vissa fall kunna säga att "man blir den man hatar" i och med att man (troligen) berättigar att själv göra orätt mot "annan".

 

Anmäl
2013-10-04 21:26 #38 av: sanelle

Jag tycker inte det finns något rätt eller fel kring det, inte kring någonting faktiskt, när någon säger "jag hatar den/det" så javisst, det är varken rätt eller fel eftersom att alla tycker och olika och alla räknas lika mycket. Fattar ni tänket? Glad

Men ja, hat är en väldigt stark känsla, och man kan få väldigt starka känslor, alltså tycker jag att hat finns för jag har själv känt det, tror alla har gjort det någon gång. säger som #30 också, jag tycker vi behöver hat, annars hade nog inte världen sett ut som den gjort idag.

Kram

Anmäl
2013-12-05 15:15 #39 av: rollis

Kärlek/hat samma sak, lite grann. Två mycket starka känslor i ett turbulent förhållande tex. Men den dagen man ingenting mer känner, är likgiltig, ja, då vet du att kärleken är över!!!

Anmäl
2013-12-09 00:02 #40 av: dolfen

#39 - Det jobbiga är inte att bli likgiltig. Då känner man ju inget, liksom.
Det jobbiga är att bemötas med likgiltighet. Det skär som eld i magen!
(Förhållandet behöver inte nödvändigtvis vara turbulent.)

Det man kan hoppas på är att det är man själv som blir likgiltig först...?

(Sista meningen var ironiskt menad.)

:)

Anmäl
2013-12-12 17:17 #41 av: Alternative

Att hata är enkelt, att förlåta är svårt

Anmäl
2013-12-13 19:27 #42 av: dolfen

#41 - Jag diggar korta sentenser! :)

Nu beror det ju på vad det handlar om, förståss.

Det är inte alltid nödvändigt att förlåta!
Ja. Ibland verkar det som att människor hellre väljer att lägga ner energi/tid på den de hatar, än att lägga energi/tid på sig själva.

Betyder det att de tycker den de hatar är viktigare än de själva? *grubbel*

Anmäl
2013-12-13 22:47 #43 av: Alternative

#42 Aldrig nödvändigt att förlåta, men hat är lika tungt att bära som kärlek.

Om man någon gång verkligen har älskat så vet man hur tungt det är.
Förlåter man så slipper man den bördan och kan lägga energier på annat.

Energi på sig själv eller på andra, det man ger får man tillbaka, det man tar går förlorat.

Anmäl
2013-12-26 17:01 #45 av: rollis

Att hata är SÅ mycket tyngre än att älska! Den som påstår något annat har ej upplevt dessa känslor på riktigt NÄRA håll. Av hat blir man även en bitter och ofta otrevlig person. Det fräter upp människan inifrån. Det genomsyrar hela ens liv! Men det där med glömma och förlåta är SÅ svårt då man har blivit sårad om, om, om igen. Man kan inte ens öppna upp sig för kärlek på nytt. Jo, man kan älska sina djur. De är lojala och älskar kravlöst. Tills även de lämnar dig genom döden. Så ser min sanning ut, tyvärr.

Anmäl
2014-01-18 10:17 #46 av: [elmaek]

Förut kunde jag hata, för några år sedan. Idag har jag bytt ut ordet ''hata'' till meningen ''jag står inte ut med''.
Jag kan inte hata en människa.. men jag kan verkligen inte stå ut med en människa. Jag kan inte hata en människa men jag kan verkligen inte vilja ha människan i mitt liv. 

Precis som #45 skriver så blir man bitter om man är hatisk. Men om man istället tänker ''vilken hemsk människa, vill inte ha en sådan i mitt liv'' så blir man nog mer starkare som individ att man ser till att omringa sig av bra människor :) Så känner i alla fall jag!

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.