2009-05-25 08:23 #0 av: Mirrie

Det vi tror oss inte veta.

 

Mot ljusets sken bör vi gå,
fast utan mörker, inget ljus vi få.
Utan ljus vi inga färger få,
nej, det skulle aldrig gå.

Vad vore skrattet utan gråtet?
Må allt ont någon gång bli förlåtet.
Jorden, kroppen, tankar, minnen
är ej evigt, såsom våra sinnen.

Livet däremot, tar aldrig slut,
efter "jordeliv" vi kommer ut.
Till oändlighetens otänkbara "verklighet".
Ja, tillbaka hem till det vi tror vi inte vet.

Vi alldeles för "mänskliga" har blivit.
Hjärnan gör allt evigt kivigt.
Allt vi tror vi föstår oss veta,
är en illusion av det konkreta.

Hur ska jag kunna få dig att förstå(?)
att hjärnan inte alltid går att lita på.
Nyckeln till inre frid;
sluta tänk, glöm både rum och tid.

Marie Werner -2009