03.7 Handlingsteori

Självisk?

2009-05-27 00:51 #0 av: Maria

Om jag är en person som hela tiden månar om andra och mår dåligt när andra mår dåligt så kan man ju tycka med en gång att jag är en god/omtänksam person som sätter andra i första hand.

Sedan kan man ju vända på saken. Jag kanske är urtypen för själviskhet. För om andra mår bra så mår ju jag bra. Min omtanke om andra kanske bara är för min egen personliga vinnings skull.

Är det någon som har några funderingar kring detta?

/Maria

 

Anmäl
2009-05-27 01:30 #1 av: Mitralis

Vad roligt att du tar upp det.
Jag har funderat mycket på det och jag har själv sagt ungefär samma sak i olika diskussioner. Att det inte finns några osjälviska handlingar.

Om jag med risk för liv och lem räddar en för mej okänd människa så kanske det inte är en så osjälvisk handling som man kan tro.
Det kan ju helt enkelt vara så att jag vet att jag skulle må så dåligt över att låta någon annan dö att jag skulle ha svårt att leva med mej själv och baserat på det räddar denna person.

Som du säger "För om andra mår bra så mår ju jag bra" och därför så skulle man kunna se omtanke om andra som en egoistisk tanke.

Slår upp egoism i Wikipedia
Egoism kan syfta på:

* etisk egoism - den etiska doktrinen att individen bör handla i sitt egenintresse

* rationell egoism - ståndpunkten att det är förnuftigt att handla i enlighet med sitt egenintresse.

* psykologisk egoism - doktrinen att individen alltid drivs av egenintresse.

* anarkistisk egoism - teorin om att allt utgår från egot.

Jag gjorde en fri tolkning och likställde själviskhet med egoism.

Anmäl
2009-05-27 11:59 #2 av: Maria

För mig så är också själviskhet likställt med egoism.

Jag fastnade för teorin om den psykologiska egoismen. Vilket jag tycket stämmer med mina funderingar.

Även här kan man blanda in kärleken tror jag. Oftast så älskar man inte sin partner villkorslöst utan att så att säga få något i utbyte. (Nu tänker jag på normala förhållanden där inte sjukdom osv. är inblandade). Blir man sviken och bedragen gång på gång så lämnar man förmodligen sin kära tillslut.

Däremot tror jag att den enda villkorslösa kärleken mellan människor är den man har till sina barn.(Fast inte ens där är den alltid villkorslös heller...)

/Maria

 

Anmäl
2009-05-27 17:02 #3 av: Ijin

I mina ögon(hård men sant) är allt man gör själviskt. Om man hjälper andra så gör du en egoistisk och självisk handling.

Svårt att förklara.

te.x. kärleken är det mest egoistiska som finns.

Anmäl
2009-05-27 17:55 #4 av: Maria

#3 Håller med dig om kärleken utom just den villkorslösa kärleken man kan ha för sina barn.

/Maria

 

Anmäl
2009-05-27 18:15 #5 av: vimes

Jag håller med om att man kan hävda att allt vi gör är av egoistiska skäl. Det är ett sätt att se på det, och det är ett synsätt som håller för granskning.

Den romantiska kärleken (till skillnad från kärleken till det egna barnet (som visst är villkorslös, men jag är inte helt säker på att vi kan frikoppla den från våra egon för det)) är väl ett utmräkt exempel på något som bör (observera: här gör jag ett moraliskt ställningstagande) vara grundad i egoism. Vem vill ha en älskade som älskar av andra skäl än egoistiska (vilka det nu kan vara? ömkan?)?

Men, även om det nu är så att vi helt klart kan se alla mänskliga handlingar som egoism, så har jag svårt att se vilket värde ett sådant synsätt ger. Det är ju att reducera människans underbara komplexitet till en enskild faktor (det har ingen betydelse vad denna faktor är, f.ö.). Och tvärt om än vad man kan tro, så menar jag att denna uppfattning - att människan kan förklaras utifrån en variabel - ger en väldigt dålig förståelse för människan.

Anmäl
2009-05-27 18:32 #6 av: Maria

#5 Där håller jag med dig. Det ligger egentligen inget värde i att se mänskliga handlingar som egoism men det kan kanske förklara en del beteenden.

/Maria

 

Anmäl
2009-05-27 18:33 #7 av: Mitralis

Men om vi funderar lite till. Vad är det som säger att egoism bör vara ett negativt ord?

Anmäl
2009-05-27 18:36 #8 av: Ijin

#4 Mjo, men det är nog överlevnads instinkt

Anmäl
2009-05-27 20:49 #9 av: Maria

Jag tror också att det kanske grundar sig i överlevnadsinstinkten.

Men i dag är allt så utsuddat och man ser en annan slags egoism som är negativ. Allting är väldigt självcentrerat.

/Maria

 

Anmäl
2009-05-27 22:02 #10 av: Ijin

#9 Mjo, men det är väl för att folk inte förstår att man kommer längre rent själviskt genom att inte vara självisk mot andra:P

Anmäl
2009-05-28 00:17 #11 av: Maria

#10 Usch, vad du krånglar till det...Flört

/Maria

 

Anmäl
2009-05-28 00:20 #12 av: szirius

Intressant fundering.Även om det handlar om att man jobbar med att rädda miljön eller något annat som främjar andra och jorden, så är det likväl så att jag ju själv mår bra av att göra det, det man får ut av det är sitt egna välmående, en vetskap om att man gör skillnad.

Fast är det verkligen att vara egoistisk? Har all kärlek då med egoism att göra, för det är ju ett sätt att visa kärlek till sig själv att handla efter det man känner är gott? Att göra något som jag mår bra av OCH andra mår bra av är väl något annat än egoism? För mig handlar egoism om att man på nåt sätt inte vill dela med sig...Obestämd

Hur tänker ni kring kärlek/egoism?

 

Anmäl
2009-05-28 00:40 #13 av: szirius

motsatsen som tas upp är altruism:

Altruism, osjälviskhet (i motsats till egoism, (av latinets "ego" = jag och "alter" = den andre)) betecknar viljan att hjälpa andra utan att den som hjälper har något egenintresse i det. I strikt mening är inte en handling altruistisk om man utför den för att känna sig nöjd med sig själv. Många religioner lär ut altruism som en dygd, se den gyllene regeln. Det kan dock ifrågasättas huruvida den gyllene regeln är strikt altruistisk om det finns ett egenintresse i att behandla andra väl för att i gengäld bli väl behandlad av andra.

( från wikipedia)

Kommer ni på något exempel där man kan tala om en rent altruistisk handling, dvs där man hjälper någon utan att man för den skull känner sig nöjd med sig själv?Ganska svårt.... Hmm, det känns som att detta handlar mer om" plikt"...man vet att ngt är " rätt" att göra även om man själv kanske får må lite pissigt av det...Obestämd

Kan inte låta bli att dra paralleller till karmaTungan uteFlört.Det talas om att tjäna osjälviskt för att frigöra gammal karma, men likväl är det många som "tjänar" JUST för att vilja frigöra egen gammal karma...dvs av egoistiska skäl...och då blir inte tjänandet osjälviskt...haha, vilken härlig spiralOskyldig

Ungefär som klyshan " ge och du ska få" , men om du ger med en delvis tanke på att vilja få, så går det ofta rätt dåligt.Livet anar nånstans att det inte är genuint...som att det funkar först när man helt släppt tanken på att  få ngt tillbaks...typ...Obestämd Nån som fattar vad jag svamlar om? Flört Jag har iaf upplevt att det funkar så.

Anmäl
2009-05-28 00:56 #14 av: Maria

#13 Jag tror jag fattar vad du "svamlar" omFlört

Jag återkommer till det här med kärleken till ens barn. Jag älskar/hjälper/stöttar mitt barn utan att kräva något igen. Det är den enda människa jag skulle "förlåta allt" Skulle han/hon mörda, stjäla, misshandla, hata mig osv. så skulle det ändå inte påverka min kärlek. Jag skulle givetvis ta avstånd från hennes/hans handlingar men inte sluta stötta/hjälpa/älska.

Den känslan finns inte för någon annan nära.

Den religösa aspekten på att tjäna tror jag också handlar om att man i grund och botten tjänar för att komma närmare Gud. Även om man är osjälvisk mot människor och inte kräver något i gengäld så har man kanske "plockat poäng" hos Gud, om man nu får uttrycka sig så.

Så ett visst egenintresse finns väl även där...

Tänker på #7 fråga om det är negativt när man pratar om denna sortens egoism? 

/Maria

 

Anmäl
2009-06-08 23:48 #15 av: szirius

#14 javisst, den religiösa grejen kan ju jämföras med "karmaavdrag", att många kristna/troende "gör goda saker för att få gemenskap med gud", alltså för egen vinnings skull på ett vis....Obestämd

Jag tänker på #7 att denna sortens egosim ändå gynnar fler, både dem man hjälper och sig själv och att den därför inte kan ses som negativ...däremot kanske mindre "ren" än den helt altruistiska...

Altruism verkar ju vara mer att man offrar sig, man står tex ut med att bo i en iskall liten etta för att ha råd att betala barnens studier .Men även där finns likväl nån känsla av att det man gör är gott och rätt och att man kan må bra av det...

Hmmm, vad blir detta för slutsatser - är man egoistisk så fort man känner att man gjort en god gärning???

Anmäl
2009-06-09 16:46 #16 av: Maria

#15 Det är kanske människans sanna natur,människans drivkraft? Det är bara det att egoism är ett sådant negativt laddat ord (tycker jag)

/Maria

 

Anmäl
2013-09-29 14:27 #17 av: Loris M

En jätte intressant och gammal tråd. Tycker att det är riktigt svårt men intressant att resonera kring det här med psykologisk egoism och altruism. Har själv tänkt ofta på det här då jag är en person som ofta ger och hjälper andra. Både på jobbet, hemma och överhuvudtaget. Jag tycker om att göra andra glada, gör små saker, överraskar. Både kollegor och familjemedlemmar vänder sig ofta till mig med sina bekymmer eftresom de vet att jag ställer upp. Det gör jag alltid ...

Har på sista tiden funderat varför gör jag det? Ja, det är klart att jag vill göra andra glada, hjälpa dem. Men jag vet också att jag ger mer än jag får tillbaka. Ändå fortsätter jag. Alltså gör jag inte det för att få något tillbaka. Samtidigt måste det väl ändå vara så att jag också någonstans får ut något av det. När andra är glada blir jag glad. Men är det en självisk handling då?

Ju mer jag tänker desto mer tror jag att ren altuism inte är möjlig. Vi drivs alltid i slutänden av ett egetintresse. Det behöver inte vara något negativt eller stort vi vill ha i gengäld. Vi kanske vill bara känna erkännade, uppskattning, känna oss älskade... Men att göra en ren osjälvisk handling utan någon som helst egetintresse verkar allt mer osannolikt för mig.

Sajtvärd för Förskolan, Lika villkor och Bokcirkel

Medarbetare: Multikulturellt 

Anmäl
2013-10-07 16:46 #18 av: Lucifer Sam

Med risk för att få skäll för ett lååångt inlägg så vill jag gärna flika in lite här för detta är ett intressant tema som ofta missförstås (det märker man om inte annat på nybörjarstudenter i praktisk filosofi).

Konsekvensen av den psykologiska egoismen tycks alltså vara att alla begär måste bottna i en egennyttig önskan om personlig tillfredsställelse. Det faktum att vi tenderar att uppfatta välvilja, vänskap, dygd och liknande som resultat av oegen­nyttiga böjelser, är enligt dessa läror, helt enkelt ett utslag av själv­bedrägeri, för, eftersom vi primärt drivs av en basal passion – självkärleken – är allt handlande i grund och botten ett strävande efter lust eller egen vinning.

Denna slutsats är givetvis inte okontroversiell, och här bör man inflika att det finns flera kritiker av den psykologiska egoismen. Till de mest kända opponenterna räknas i detta fall Joseph Butler, Frances Hutcheson och David Hume, vilka alla framhåller flera till synes uppenbara misstag i tolkningen av relationen mellan begäret och den egna lusten. Hume sade:

Det felaktiga i [egoisternas] slutledning är uppenbart. […] Jag känner lust av att göra min vän gott för att jag tycker om honom, men jag tycker inte om honom på grund av denna lust.

D. Hume ”On the Dignity or Meanness of Human Nature” Selected Essays (Oxford: Oxford University Press 1993), s. 48.


Kritikernas främsta måltavlor var de egoistiska så kallade vanföreställningar som på grund av framförallt Hobbes och Mandevilles populära verk lyckats nå en stor massa. Hutcheson sade rent ut att Mandeville i sin ungdom antagligen hade fastnat för någon ”gammal fanatisk predikan om självförnekelse” som han nu inte längre kunde få ur huvudet. Den huvudsakliga invändningen var att önskan om egen lust faktiskt inte kan styra vårt handlande. Att tro att denna önskan kan skapa begär till ett specifikt objekt (eller tillstånd) ansågs vara en befängd tanke, som har kallats hedonismens hysteron proteron. Egoisten/hedonisten har helt enkelt kastat om ordningen, för, som Butler uttryckte det: ”lust eller lycka består enbart i åtnjutandet av de objekt, som av naturen överensstäm­mer med våra många olika begär, passioner och affektioner.” (Sermon XI:9) Kort sagt: ett objekt skulle inte förknippas med lust om vi inte redan hade ett begär till det.

Butler skiljer mellan två typer av motiv. Självkärlek är inte ett partikulärt motiv, utan ett generellt begär, en böjelse at sörja för den egna lyckan. Vi kan emellertid inte handla av självkärlek utan närvaron av partikulära begär, begär riktade direkt mot de begärda objekten.  Butlers mycket kända uttalande, som inte sällan ansetts vara det slutgiltiga beviset för att hedonistiska teorier är felaktiga lyder:     

Att alla specifika begär och passioner riktar sig mot själva tingen, oberoende av den lust som uppstår från dem är kan bevisas på följande sätt; denna lust skulle inte kunna finnas om det inte vore för den existerande överensstämmelsen mellan objektet och passionen. Vi skulle inte känna mer glädje eller njutning från något än av något annat, mer lust av att äta mat än av att svälja en sten, om där inte funnes ett starkare begär till något mer än något annat. (Sermon XI:6)

Även om alla handlingar har någon relation till självkärlek är alltså inte alla handlingar utförda av självkärlek. Vissa handlingar, det vill säga, alla handlingar som utförts av partikulära passioner är med Butlers ord: ”intresselösa”.  Självkärlek är en generell passion, en passion som ligger till grund för våra handlingar, men som inte på egen hand kan styra oss mot något specifikt håll.  De egoistiska hedonisternas främsta misstag är att de inte beaktat denna viktiga skillnad, en distinktion han i den i sammanhanget centrala Sermon XI avser befästa.

Med andra ord så är det bara de människor som i grunden är så disponerade att de kan få lust av att göra andra gott som kommer att få denna ”belöning” och detta är väl ett synnerligen gott karaktärsdrag.

Puh.. men nu var det sagt Ler

Anmäl
2013-10-20 20:04 #19 av: dolfen

Jag mopsar mig med att vara lat och inte läsa hela tråden.

Det var en gång... när jag inte kunde länka.

Jag testade ett sätt som jag trodde vara logiskt och fungerande.

Det funkade inte. Då tröttnadje jag på att försöka mer.

Som jag kommer ihåg det hjälpte Bumbleboo mig att länka.

Det jag vill säga är att jag uppskattar din hjälp, Bumbleboo.

Tack! Glad

Sedan blev jag lite smartare. (Ja. Till och med en liten dolf kan bli smart!)
Typ, vad betyder windows (fönster). Alltså kan man länka till fler än en länk. Funderar

Är för evigt tacksam för att du (Bumbleboo) var så vänlig och hjälpte mig.

(På tal om att vara osjälvisk och hjälpa andra medmänniskor.)Glad

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.