03.1 Etik & Moral

Är det fult att ljuga?

2009-04-20 18:54 #0 av: AnneN

En lögn är "ett medvetet bedrägligt meddelande i form av ett påstående". Den definitionen kan man läsa i !Att ljuga - moraliska val i offentligt och enskilt liv" av Sissela Bok, som undervisar i etik vid Harvard Medical School. Där diskuterar hon bland annat användningen av placebomedel till ovetande patienter, dvs. sådana medel som inte har någon medicinsk verkan på en patients tillstånd (sockerpiller, vitaminer), men som kan ha stor psykologisk effekt. Följande fall granskas i boken:

En 17-årig flicka besökte sin pediatriker (barnläkare), som hade skött henne alltsedan spädbarnsåldern. Hon gick till hans mottagning utan sina föräldrar, trots att hennes mor per telefon hade beställt tid för henne. Hon sade till läkaren att hon var mycket frisk, men att hon trodde att hon hade vissa emotionella problem. Hon menade att hon hade problem med nattsömnen, att hon var mycket nervös större delen av dagen. Hon gick sista året i gymnasiet och påstod att hon var ganska svag i de flesta av sina ämnen. Hon var bekymrad över vad hon skulle göra året därpå. Hon var något överviktig. Det utgjorde en del av hennes problem, ansåg hon. Hon hävdade att hon inte verkade särskilt tilldragande på det motsatta könet och inte tycktes kunna "få pojkar intresserade av mig". Hon hade ett fåtal nära vänner av samma kön.

Hennes liv i hemmet var ganska kaotiskt och spänningsfyllt. Det förekom talrika sammandrabbningar med hennes yngre bror, som var 14 år, och med hennes föräldrar. Hon påstod att föräldrarna alltid "tjatade" på henne. Hon beskrev sin mor som ytterligt sträng och fadern som en diciplinkarl, mycket gammaldags i sina värderingar.

Sammanlagt var det omkring 20 minuter hon talade med sin pedriatriker. Hon sade till honom att vad hon trodde att hon verkligen behövde var lugnande medel, och att det var anledningen till hennes besök. Hon ansåg att det här året var utomordentligt svårt för henne, och om hon kunde få något som gjorde henne mindre nervös till dess att hon kom över sin nuvarande kris, skulle allt bli bättre.

Läkaren talade om för henne att han faktiskt inte trodde på ordination av lugnande medel åt en flicka i hennes ålder. han sade att han tyckte det var en dålig vana för henne att lägga sig till med. Hon var emellertid mycket påstridig och sade att om han inte gav henne lugnande medel, skulle hon "skaffa dem på något sätt". Tillslut gick han med på att ringa till hennes apotek och beställa läkemedel för hennes nerver. Hon tackade vänligt. Han föreslog att hon skulle ringa honom några dagar senare och låta honom veta hur det gick. Han ringde också hennes föräldrar och sade att han haft ett samtal med henne, och att han gav henne medicin som kanske skulle hjälpa hennes nervösa besvär.

Fem dagar därefter ringde flickan till pedriatrikern och sade att pillren faktiskt gjorde nytta. Hon påstod att hon hade blivit betydligt lugnare, att hon nu hade ett bättre förhållande till föräldrarna och att hon såg sitt liv i ett nytt ljus. Han föreslog att hon skulle fortsätta att ta dem 2 gånger om dagen under återstoden av skolåret. Hon höll med om det.

En månad senare tog pillren slut för flickan, och hon ringde till läkaren för att få nya utskrivna. Hon fann att han var på semester. Hon var verkligt oroad över att inte ha någon medicin kvar, varför hon ringde till sin farbror, som var kirurg i en grannstad. Han ringde apoteket för att få pillerreceptet förnyat, och under samtalet med apotekaren fick han klart för sig att de bara var vitaminer. Han berättade för flickan att pillren bara innehöll vitaminer, och att hon kunde köpa dem receptfritt, att hans medverkan faktiskt inte behövdes. Flickan blev alldeles utom sig, tyckte att hon blivit lurad och sviken av sin pedriatriker. När hennes föräldrar fick höra det, var deras kommentar att de tyckte att pedriatrikern var "väldigt klok".

(Bok: Att ljuga. Rabén och Sjögren 1980)

Kopierat från ett löst papper vi fick på filosofilektion.

/Mvh Anne
~Sajtvärd på Blandrashundar ~Medarbetare på Support
Hundägare i Norrbotten? Välkommen till oss på Hundhuset!

Anmäl
2009-04-20 18:55 #1 av: AnneN

Tycker du att läkaren handlade rätt?

/Mvh Anne
~Sajtvärd på Blandrashundar ~Medarbetare på Support
Hundägare i Norrbotten? Välkommen till oss på Hundhuset!

Anmäl
2009-04-20 19:08 #2 av: Hoppfull

Egentligen gjorde väl läkaren fel som lät sig övertalas istället för att ge flickan den samtalshjälp hon uppenbarligen behövde. Hela idén med att medicinera bort jobbiga känslor är ju galen, utom i de fall det är nödvändigt förstås.

Anmäl
2009-04-20 21:17 #3 av: dolfen

Läkaren var "väldigt klok".

Hon hade ju bestämt sig att hon skulle ha tabletterna. Även om han erbjudit henne samtalshjälp (vilket han skulle ha gjort), skulle flickan ändå vilja ha pillren. Så i detta fallet tycker jag att fejkpillren var rätt.

Om hon hade kommit tillbaka och sagt att pillren inte gjorde någon verkan, hade det varit en annan sak.

Det var synd att hon inte efteråt tänkte ungefär att: "Oj! Jag behövde inte tabletterna. Vad skönt! Jag fixade det ju faktiskt själv!" =).

 

Anmäl
2009-04-20 21:38 #4 av: AnneN

Jag tycker läkaren gjorde rätt som gav henne placebopiller istället för den äkta varan, men jag tycker även att han skulle ha ordinerat samtalsterapi i kombination med pillren.

/Mvh Anne
~Sajtvärd på Blandrashundar ~Medarbetare på Support
Hundägare i Norrbotten? Välkommen till oss på Hundhuset!

Anmäl
2009-04-20 21:52 #5 av: Hoppfull

Jag tycker inte man har rätt att gambla med människors tilltro på det sättet. Jag håller med om att hon inte skulle ha piller, men det där sättet tycker jag är fel. Jag tror inte man, någon av oss, uppskattar att bli lurad av sin läkare, den man ska kunna komma till när man har problem och prata om viktiga saker. Nej, det tycker jag är galet.

Anmäl
2009-04-20 22:29 #6 av: szirius

Det här med placebo är intressant, men knivigt.Det går ju ut på att det är ens egna tro på medlet som skapar förändringen.Men har man verligen rätt att använda vilka medel som helst bara för att det hjälper- som i det här fallet att inte tala sanning? För mig är det att gå över huvudet på folk,man tar så att säga ansvar för något som man anser att personen själv inte kan...

Å andra sidan fungerar ju bara placebo om man själv inte är medveten att det är det...men jag tror likväl att man kan använda tekniken på ett annorlunda sätt, och inte genom att "mörka".Hela idén faller ju tyvärr med att så fort man inser att det var placebo så kommer besvären tillbaks! Med tex kognitiv terapi lär man sig i stället att bryta tankemönster och då är man medveten om att det är ens egna inställning som gör förändringen.Utan att ha blivit "lurad" till det.

Antagligen var det enda hon behövde i detta fall en auktoritet som trodde på henne...

Anmäl
2009-04-20 22:40 #7 av: dolfen

Exemplet skapar några fler frågor.

Varför fick inte föräldrarna veta vad besöket hos barnläkaren hade resulterat i när flickan kom hem?

Varför hade mamman beställt tid hos barnläkare och inte hos psykolog?

Var det flickan som hade tagit initiativ till läkarbesöket?

Och hade flickan i sin tur ljugit för sin mamma, om skälet till läkarbesöket?

Varför skickade inte barnläkaren flickan till en psykolog och överlät eventuell receptutskrivning till psykologen?

 

Anmäl
2009-04-21 00:51 #8 av: Ijin

Om det är rätt enligt boken, nej, men är det rätt moraliskt, ja...

Många problem man har är illusioner och vanställningar man själv har skapat.

Jag personligen gillar stilen hos läkaren, men det kan tänkas att många svenskar inte gillar det. Vi är ju trotts allt det torraste folket:)

Anmäl
2009-04-21 15:25 #9 av: szirius

#8 Många problem man har är illusioner och vanställningar man själv har skapat.

Det håller jag fulständigt med om - men är det då inte bättre att öppna folks ögon kring detta, i stället för att lura dem att tro på att ett piller tar bort deras problem, när det i själva verket är den ändrade inställningen som gör det?! DET är kärnfrågan i detta, anser jag...

Anmäl
2009-04-21 15:39 #10 av: AnneN

#9 fast å andra sidan så kan ju faktiskt vetskapen om att det var en själv och inte pillret som faktiskt gjorde saker och ting bättre vara precis den ögonöppnare som en del behöver.

/Mvh Anne
~Sajtvärd på Blandrashundar ~Medarbetare på Support
Hundägare i Norrbotten? Välkommen till oss på Hundhuset!

Anmäl
2009-04-21 15:42 #11 av: szirius

# 10 ibland, absolut...OM det är det personen lyckas inse! Men som i detta fall, så leder det i stället till att personen känner sig lurad och besviken- då har nyttan förstörts.

Anmäl
2009-04-21 22:20 #12 av: Ijin

#9 Det är mycket svårt att göra så utan att göra det som läkaren gjorde!

#10 Ja, precis:)

#11 Det han menade var inget illa - därför tycker jag inte att han gjorde fel. Det är avsikten med det man gör som är viktigast!

Anmäl
2009-04-21 23:35 #13 av: szirius

#12 hmm..här kommer vi in på svåra frågor...är avsikten med det man gör alltid viktigast?Och Vem bestämmer vilkens avsikt som är viktigast?

Anmäl
2009-04-22 00:27 #14 av: Maria

Jag tycker läkaren gjorde alldeles rätt.

Det framgår ju inte om hon fick en tid för återbesök och uppföljning med det brukar ju vara så  och jag antar att hans syfte var att slutligen tala om för flickan vad för medicin hon ätit.

Nu var ju inte detta i Sverige för jag tror inte någon ung människa skulle ta medicin utan att kolla på nätet vad det var man åt. Biverkningar osv.

/Maria

 

Anmäl
2009-04-22 12:12 #15 av: Hoppfull

Jag tänker oxå på detta med avsikt. Och om man drar detta längre har då läkare rätt att även fatta andra tillsynes ofarliga beslut över huvudet på oss patienter? För det är ju faktiskt vad vi okejar om vi tycker att detta är okej... var går annars gränsen? Är den individuell från läkare till läkare? Och hur ska vi kunna veta läkarnas avsikter, alla är inte genomgoda och snälla...

Personligen tycker jag att det blir väldigt galet om läkare och andra auktoriteter ska få fatta godtyckliga beslut ovanför våra huvuden. Sedan är det ju som #7 säger att det saknas stora delar av berättelsen för att den ska vara trovärdig, exempelvis vet jag inte ens om ett barn får hämta ut recpetbelagd medicin i Sverige utan vuxen... men jag förstår ju att detta är en tankeväckare.

Men jag anser fortfarande att läkaren skulle ha erbjudit annat i första hand, det finns ju en uppsjö av lugnande metoder som inte är medicin.

Anmäl
2009-04-22 19:21 #16 av: Ijin

#13 Ja, avsikten med det man gör att alltid viktigast... Om du har avsikt att hjälpa någon, men det går fel, så ska man ju inte må dåligt för att man försökte hjälpa någon? Det är ju grunden till att kunna hjälpa människor utan att behöva tänka efter varje gång man gör det.

 

Anmäl
2009-04-22 19:45 #17 av: szirius

#16 vet inte om jag missförstår dig nu...du menar att så länge avsikten varit god så spelar det mindre roll hur det i själva verket går? Och man ska inte må dåligt ifall det går dåligt, för avsikten var ju god ? FörvånadObestämd

Det finns forskare som menar att vi ska abortera bort alla foster som har sjukdomar eller gener av sjukdomar också...deras avsikt är också god...men går att ifrågasättas...om du förstår vart jag vill komma...

Anmäl
2009-04-22 19:57 #18 av: Maria

#17 Jag förstår hur Ijin tänker. Avsikten är ju faktiskt ganska viktig. Klart att resultatet är viktigt också men allting kan misslyckas.

Titta bara på alla "galna" behandlingsformer i den gamla psykvården. Isbad, lobotomering, insulinchocker med mycket mera. Idag skrattar vi och tycker detta är oerhört tragiskt och befängt men då fanns ingen annan kunskap och man gjorde vad man kunde för att faktiskt hjälpa dessa sjuka.

Nu vet vi åtminstone hur vi inte ska göra.

/Maria

 

Anmäl
2009-04-22 20:10 #19 av: dolfen

"Hon ansåg att det här året var utomordentligt svårt för henne, och om hon kunde få något som ,gjorde henne mindre nervös till dess hon kom över sin nuvarande kris, skulle allt bli bättre."

Hon "fick något" och kom över krisen, så effekten blev den hon ville.

Lite konstigt att hennes farbror (kirurgen) inte frågade sig vad som kunde orsaka att en läkare skrev recept på något som inte var receptbelagt. Samt att han själv var i färd med att skriva ut en medicin som han inte visste vad det var... Enligt mig höll farbrorn på att göra något som jag gissar att många nog skulle tycka vara fel. Att göra något utan att veta varför. Att inte ta reda på orsaken.

 

Jag tror att många håller med om att man ska vara ärliga mot varandra. Men det har aldrig funnits någon människa som aldrig har ljugit. Ofta inte illamenat. Man kan även ljuga genom att inte säga något.

 

Avsikt:...

Ett test med två chimpanser gick ut på att få tag på en godsak. De var tvugna att samarbeta för att lyckas.

När de hade fått tag på godsaken tog den dominante chimpansen allt och den andre blev utan.

Nästa gång de gjorde testet ville inte den andra chimpansen hjälpa till. Den fick ju inte ut något av det.

 

Chimpanser lever i samhällen. Vi också. För att det ska funka smidigt mellan individerna i samhället bör man hjälpa varandra. Det ska kännas "rättvist".

Om en läkare t.ex skulle skriva ut recept mot "ersättning" skulle det uppfattas som orättvist, fel och oärligt. Inte något som läkaren gjorde i "goda avsikter". Inte heller för patientens bästa.

 

Anmäl
2009-04-23 00:27 #20 av: Ijin

#17 det beror på... Om du vill att någon ska växa upp och samhället ska titta snett på den personen, så visst, behåll det.

Jag själv har vuxit upp med en bror som hade Downssyndrom och hjärtfel, så jag vet om hur den sidan av världen ser ut.. Och den är verkligen inte trevlig.

Om någon vill behålla det eller inte är väl ett eget personligt val som man gör, och vad läkaren säger är väl att man kan om man vill. Det finns ju faktiskt många människor som inte tål tanken på att ha ett barn som är sjukt...

Ja, jag förstår var du vill komma. Men åsikten står fast ändå, för det finns liksom inget bättre att hålla på just nu.
Och ja, det spelar roll beroende på vilken avsikt man har när man gör något...

#18 Ja... Men så länge man faktiskt har en bra avsikt med det man gör borde det vara ok, men det förutsätter förstås att man har lite sunt förnuft och dyl:p

Anmäl
2009-04-23 11:40 #21 av: [Vargnatt]

Jag är för tillfället smått insnöad på olika typer av etik, jag läser om det just nu i skolan.

Så enligt konsekvensetiken borde det som läkaren gjorde vara rätt? För konsekvensetiken säger att så länge man gör något som som får bra konsekvenser, så är det rätt. Och här blev ju flickan bättre, utan att få några riktiga piller, visst läkaren ljög, men det funkade. Så om jag förtstått konsekvensetiken rätt så skulle man där säga att läkaren gjorde rätt.

Går man efter pliktetiken däremot så gjorde han fel, då man enligt den alltid ska följa de regler, bud och principer som finns, tillexempel att man inte ska ljuga, som sagt om jag förstått det hela rätt.

Jag själv tycker nog att han gjorde rätt, han ville hjälpa flickan utan att ge henne någon medecin som kanske hade gett jobbiga bieffekter eller annat, men som någon annan sa borde han också fixat samtalsterapi.

Anmäl
2009-04-23 14:51 #22 av: Wargmane

Tja...jag ser det nog som en Vit lögn....i avsikten att hjälpa.

Men....det kan få konsekvenser i slutändan dock som i en del fall inte är bra ..

Jajaja ibland är det bättre att nån blir hjälpt än att hårdra sanningar!

B.B //Kristina

Målet Är Att Livet ska Levas...
...tha mi a' lorg...

Medarbetare på Existens 

  

Anmäl
2009-04-23 15:24 #23 av: spikes

Ibland är det ett nödvändigt ont att dra en vit lögn även som läkare.

min mamma var alkoholist och åt under flera år mycket starka värktabletter...tills jag en dag snokade reda på hennes läkares namn och ringde upp denne, talade om hur det var,och hon gick ut med ett pm till alla läkare i staden att mamma inte skulle ha så här starka tabletter.

mamma var riktigt arg på sin läkare och hon visste ju inte att det var jag som hade ringt...men vid ett förtroligt samtal med min mamma och mig,så lade jag fram det så att ge de nya tabletterna en chans du kanske både mår bättre och blir piggare,och det sista 7 åren hon hade i livet var hon klar i huvudet och drack inget annat än folköl ibland....det är jag tacksam för idag eftersom mina yngre söner har en jättefin bild av sin mormor kvarFlört,och hon bytte heller aldrig läkareGlad

Anmäl
2009-04-23 16:01 #24 av: Hennum

Ibland kan man ha en god avsikt men inte tänka efter ordentligt innan, eller slarva, och gör ett ogenomtänkt beslut men med extremt god avsikt. Då har den goda avsikten noll betydelse enligt mig. Man må vilja hur gott som helst men i vissa fal går det riktigt illa och då räknas konsekvensen i högre grad. Men det är såklart svårt att helt ignorera den goda avsikten... I vissa fall blir nog de slutgiltiga konsekvenserna bättre om man tar hänsyn till folks goda avsikter. Det uppmuntrar folk att vilja gott och det är ju positivt.

Anmäl
2009-04-24 00:47 #25 av: Maja

Nej, läkaren gjorde rätt, tycker jag.

Det som är "konstigast" av allt är ju att det faktiskt fungerar! Rätt så häftigt, faktiskt.

Men ja, flickan var så ung och det är bra att undvika så mycket medicin som möjligt, tycker jag. Men ja, hon lär ju ha insett att det måste vara psykiska problem hon hade då hon faktiskt mådde bättre av pillerna som egentligen inge gjorde någon större verkan.

Anmäl
2009-04-25 17:42 #26 av: EvelynKatt

Ja, hon fick ut den effekt hon behövde, utan problem med biverkningar osv. Men det skulle lika gärna kunna sluta i att hon förlorar förtroendet för den här läkaren, alla läkare, vården. Vad händer då när hon behöver hjälp på riktigt? För saker som kräver en riktig behandling?
Då har man vunnit en biverkningsfri omgång, men orsakat ett helt annat problem.

Sen förstår jag inte varför läkaren inte skickade henne till en psykolog, eller varför föräldrarna inte gjorde det.

Jag tycker att det var ett felaktigt beslut, egentligen. Att läkaren hade tur att det bara handlade om övergående nervösa besvär. Det hade lika gärna kunnat vara en allvarligare sjukdom på gång. Dessutom ska man, även om det sällan görs, utesluta somatiska sjukdomar.

Anmäl
2009-04-25 17:43 #27 av: Ijin

#26 Att tvinga någon till en psykolog gör inte mycket bra. Och en läkare måste se skillnad på om någon har problem eller om det är vanlig ångest och stress som man måste lära sig att lösa själv(vilket inte ens dom flesta vuxna klarar av)

Anmäl
2009-04-25 18:02 #28 av: EvelynKatt

#27 Jag skrev inte tvinga. Däremot kan man be någon att gå dit en första gång. (Jag förstår fortfarande inte varför det är så fruktansvärt "fult" att gå hos en terapeut ett par gånger. Man kan lära sig oerhört mycket om sig själv, och hur man ska hantera saker).

Läkare är bara människor. Det är få läkare som ser skillnad på vad som är vad, tyvärr. Och tyvärr måste jag också säga att linjen inte är så definitiv att man kan säga att det ena är oro som en del av livet, och den andra är ångest, en del av en sjukdomsbild. För allt vi vet så hade det lika gärna kunnat vara en väg rätt in i en ångstsjukdom.

Jag står fast vid att jag anser att det var ett felaktigt beslut, men jag kan se fördelarna med det i det här fallet. Han menade väl, och det gick bra. Hade det inte gått bra hade han fortfarande menat väl, men haft en riktigt sjuk patient istället. Jag säger: fantastiskt att det gick vägen, men vilken skada det kan göra för hans rykte och förtroendet hans patienter känner för honom sedan.

Anmäl
2009-04-25 18:07 #29 av: Ijin

#28 Den allmäna bilden är att man kan räknas som sjuk, min egen är att jag tar hand om mina egna problem...

Antaligen skulle inte en läkare som är vanlig göra något sådant här, utan någon som vet vad han gör.
Att misstro någon som försöker göra gott är väl det absolut värsta man kan göra? Jag personligen tycker det är värre med läkare som inte bryr sig och som är övertygade om att dom har rätt, men det är ingen som bryr sig om dom?

Anmäl
2009-04-25 18:33 #30 av: EvelynKatt

#29

Det rätta hade varit att prata igenom det igen. Att förklara att det faktiskt inte behövs medicin, egentligen.
Jag läste ingenstans att läkaren ens rekomenderade ett par samtal med en terapeut. Och tja, eventuellt även pratat med föräldrarna om saken, eftersom det var från dem hon kände en stor del av pressen ifrån. Definitivt med tanke på hennes hot om att hon skulle skaffa läkemedel på annat sätt.

Bara för att någon försöker göra något så betyder inte det att de gör det. Det hade kunnat gå fel, därför anser jag att hans beslut var felaktigt.

En läkare som bryr sig hade skrivit ut mediciner utan att ens överväga det, det tar 14 sekunder att skriva ett recept. Den här läkaren övervägde och beslutade att han skulle skriva ut placebo. Det skadade inte patienten i det här fallet. Det hade kunnat göra. Men framförallt så handlar det för mig om tillit. Jag kan inte lita på någon som ljugit för mig, speciellt inte om det är någon jag ska gå till för att få hjälp.

Anmäl
2009-04-25 18:33 #31 av: EvelynKatt

#29

Det rätta hade varit att prata igenom det igen. Att förklara att det faktiskt inte behövs medicin, egentligen.
Jag läste ingenstans att läkaren ens rekomenderade ett par samtal med en terapeut. Och tja, eventuellt även pratat med föräldrarna om saken, eftersom det var från dem hon kände en stor del av pressen ifrån. Definitivt med tanke på hennes hot om att hon skulle skaffa läkemedel på annat sätt.

Bara för att någon försöker göra något så betyder inte det att de gör det. Det hade kunnat gå fel, därför anser jag att hans beslut var felaktigt.

En läkare som bryr sig hade skrivit ut mediciner utan att ens överväga det, det tar 14 sekunder att skriva ett recept. Den här läkaren övervägde och beslutade att han skulle skriva ut placebo. Det skadade inte patienten i det här fallet. Det hade kunnat göra. Men framförallt så handlar det för mig om tillit. Jag kan inte lita på någon som ljugit för mig, speciellt inte om det är någon jag ska gå till för att få hjälp.

Anmäl
2009-04-25 21:34 #32 av: szirius

#20 det beror på... Om du vill att någon ska växa upp och samhället ska titta snett på den personen, så visst, behåll det.

Jag själv har vuxit upp med en bror som hade Downssyndrom och hjärtfel, så jag vet om hur den sidan av världen ser ut.. Och den är verkligen inte trevlig.

En stilla undran till detta....ska man resignera inför hur andra personer beter sig, oavsett om flertalet av dessa beter sig illa?Hur mkt finns det inte som "samhälet tittar snett på" ? Homosexuella som skaffar barn,  transsexuella, feta etc etc. Jag vet också hur världen ser ut, men fortsätter likväl att leva för det som känns sant och riktigt- tex alla människors lika värde.

#26 Då har man vunnit en biverkningsfri omgång, men orsakat ett helt annat problem.

Så ser jag det också.Det måste vägas in i åtanke att hon sedan kände sig förtvivlad och lurad av sin läkare.Man får inte veta orsaken, men kanske hennes problem tom ÖKADE sedan pga denna incident?

Jag anser att hon skulle få samtalsstöd.

#27 Stress och ångest är väl just exempel på problem man kan få hjälp med hos en psykolog, eller? Javisst ligger det hos en själv, men man kan få stöd och råd om hur man går tillväga.Läkare hjälper ju bara till att ta bort symptom oftast, inte orsaker....men det är en helt annan diskussion...

 

Anmäl
2009-04-26 00:21 #33 av: Ijin

#32 Som jag sa tidigare, att tvinga någon att gå till en psykolog är inte lämpligt. Det är ett beslut man måste ta själv.

Jag tycker att man ska ta bort sjukdomar från fostren. Speciellt allvarliga sådana.

#30 Jag sätter alla mina spar pengar på att det inte hade fungerat. Att använda medicin när det inte behövs är livsfarligt, och det är det som händer just nu med pencillin resistanta bakterier.
Jag litar på dom som gör det bästa för mig, även om jag är ohanterlig i vissa situationer, precis som hon var just då.
Tillit till människor, och även om det inte blev som det tänkt sig blev det bättre iallafall.

Jag skulle inte känna mig så. Därför så kan vi lika gärna lägga detta på is, för ingen vet hur den andra skulle reagera, för ingen här kan emulera känslor, eller hur läkaren upplevs eller hur hon som blev "lurad" tycker, tänker, känner innan, om det gick att prata med henne eller inte.

Denna konversation och debbat om det är rätt eller fel är ingen ide att ta, för det finns för mycket fria variablar i den.

 

Anmäl
2009-04-26 01:18 #34 av: EvelynKatt

#33 Jag kommer inte att sätta emot. Men jag tycker fortfarande att det är fel sätt att gå till väga. Ibland får man acceptera att man inte behöver läkemedel. Man ska inte kunna tjata eller hota sig till ett recept!

Och ja, scenariot har alldeles för många variabler, men det är fortfarande intressant att se hur andra människor uppfattar problemet.

 

Gällande borttagandet av sjukdomar hos foster och ändringar i arvsmassa så finns det prover att ta för downs och en del andra avvikelser, och vid hjärtfel och andra synliga "defekter" kan läkare gå in och få förlängd tid för när man får göra abort. Det är så nära vi kommer i dagsläget. Man förlorar just det fostret, men man får en chans att skapa ett nytt... typ.

Anmäl
2009-04-26 02:12 #35 av: Ijin

#34 Så länge det inte är vid medvetande så ser jag inget problem med det...

Vissa skulle definitift inte klara av att ha ett barn med utvecklingstörning...

Anmäl
2009-04-26 02:17 #36 av: EvelynKatt

#35 Jag håller med dig om att vissa definitivt inte klarar av att ha barn med speciella behov. Å andra sidan finns det människor som inte är skapta för att ha barn alls. Men jag kan också förstå varför människor inte alltid gör abort vid missbildningar.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.