02.1 Metafysik

Vad är sanning?

2011-06-15 22:27 #0 av: Aldebaran

Vad är sanning? Är det någonting vi vet? Är det någonting vi älskar? Är den kunskap om källan för den högsta, alltid bestående kärleken? Eller består sanningen, ännu mera än detta, i en självidentifiering, i att vi med oss själva införlivar essensen av varje annan varelse och därmed går i riktning mot fullkomning av oss själva?

Med den sistnämnda synen på sanning är den ett vardande där varje steg är något avslutat och fullkomnat, en ständigt frammåtskridande fullbordan och ett förverkligande. Sannig är Livet i dess högsta och mest utvecklade tillstånd, det rikaste och fullaste uppenbarandet av dess essens.

 

N.Sri Ram

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl
2011-06-17 07:43 #1 av: rore

Sanningen finns i betraktarens öga "lejonkungen"

Tycker det stämmer så bra.

Om jag utgår ifrån att vi alla upplever sanningen som olika. Beroende på var i livet och värderandet vi befinner oss.

Sanningen är oss given när vi är redo att ta emot den...och om vi är riktigt villiga, så släpper vi taget om "principer" som vi hållit fast vid och upptäcker att sanningen i livet som människa faktiskt är föränderlig under tidens gång.....

 

 

Ödmjukheten drunknar i kampen över vem som har rätt och vem som har fel.

När slaget är över finns ingen vinnare.


I livets källa väntar svaren.Regnbåge Kedjor som tynger blir till länkar som bär.Hjärta

 

 


Anmäl
2011-06-18 17:58 #2 av: Farwuq

Sanningen är som en skugga, den går att ana, men är väldigt svår att greppa.

 

Corruptissima re publica plurimae leges.
Värd för Astrologi iFokus. Medarb. Astronomi, Existens, Filosofi och Finland.

Ge mig snabelat NU!

Anmäl
2011-06-18 17:59 #3 av: Aldebaran

Det intressanta är att höra olika tolkningar utav detta...

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl
2011-06-19 13:57 #4 av: Moonwing

Eftersom sanningen endast är ett konstaterande av (ett bevisat=sant) -faktum, är sanningen inte statisk.

Faktum ändrar sig nämligen, ifrån en stjärnas födelse till dess död., så även sammanhangen i å runt vår egen utveckling.

Sanningen om man ser den så blir allltså..relativ, -då är vi på ruta ett igen ..

Som de brukar säga; "Det enda konstanta är förändring"..eller kan man säga "förändring av sanning"?

"Inom en människa av ljus, finns det ljus...När hon inte lyser, råder mörker."             (Evangelium enligt Thomas, 24)

  / Wingen Medarbetare på Existens o Filosofi

Anmäl
2011-06-19 20:07 #5 av: dolfen

Jag hörde någon som sa ungefär så här angående sanning:

"Dårar och extremister vet vad sanningen är, medan de vise tvekar."

 

Anmäl
2012-06-07 13:06 #6 av: [freddemalte]

Sanning (begreppet/ordet) refererar till det objektiva fenomenet "hur det förhåller sig". Så A är sant om A gäller. Om A inte gäller är påståenden om A falskt.

Är det sant att det står en bil ute på gatan? Ja om det står en bil ute på gatan. Om det inte står en bil ute på gatan är påståendet falskt. Observera att vi här får ha en oproblematiserad och välvillig tolkning av begreppen ”bil” och ”gata” etc.

Fråga: Krävs det ett intersubjektivt verifierade av det rådande omständigheterna för ett försanthållande (dvs att man ska vara överens om att det är sant - vilket inte är detsamma som att det är sant!)? Jo, det kan nog vara så att vi rent psykologiskt har en benägenhet att tro på att något är sant om många har bevittnat det eller påstår något – t ex att A gäller. Vi kan dock tänka oss fall där den stora massan eller gruppen är okunniga, indoktrinerade eller vidskepliga och därmed försanthåller något som är falskt. Därmed kan man (vilket man ofta gör i rättssammanhang) istället lika gärna bygga försanthållandet på en enskild individs expertis.

När någon uttrycker satsen "sant för mig" baserar sig det på ett felslut ty i begreppet sanning ligger det att det inte kan bestå av motsägelser. Det kan alltså inte vara sant för mig, men sant för någon annan att bilen står på gatan. Antingen står den där eller inte!

Sant för mig kan dock tolkas välvilligt och då innebär att det enbart är jag som erfar något och då kan det ju inte per definition vara sant för någon annan i termer av att de skulle uppleva det. Det är dock sant för även den andre i det att du upplever det.

Exempel:

Det är sant för mig att sylta smakar illa. Det är sant för någon annan att sylta smakar gått. Dock är det även sant för någon annan att sylta smakar illa för mig och sant för mig att det finns andra som tycker att sylta smakar gott. Här blandar ofta folk ihop begreppen och talar om en egen sanning - vilket är en oxymoron.

Vi har inte mycket mer att lita till än våra sinnen och vårt förnuft för att avgöra hur världen är beskaffad. Vi måste nog förhålla oss ganska så välvilligt till begreppen för att inte förlora oss själva i dem. Så vi får acceptera att vi inte kan göra annat än anta att något förhåller sig på ett visst sätt och leva våra liv utefter detta. Jag kan ju t ex betvivla att det är farligt att köra på fel sida av motorvägen och säga ”det är inte sant att det är farligt”. Det är dock (antagligen) praktiskt irrationellt att förhålla sig så till sanningsbegreppet. Vi får helt enkelt vara rimliga i våra bedömningar och inte fullt ut hänga upp oss på om något (i ontologisk mening) är sant utan utgå från den fenomenologiska situation vi är i, dvs lita på våra sinnen, lita på vårt intellekt, lita på våra känslor, lita på våra medmänniskor etc och sedan bära med oss en välgörande halt av skeptisism inför det vi står inför.

Kanske stämmer inget av det jag erfarit i mitt liv i termer av att ”det förhåller sig så egentligen”? Men så länge jag inte erfar motsatsen eller på annat sätt lider av det så spelar det i grunden ingen roll.

Hälsar Fredrik



 

Anmäl
2012-06-22 18:55 #7 av: [Pappsing]

Det finns en vetenskaplig förklaring till vad sanning är.
Men det vetenskapliga förklaringen, är inget värd.
För sanning är ett sådant ord, som spelar störst roll, i det känslomässiga och sociala.

Det är där vi har mest nytta av sanningen.

Anmäl
2012-06-22 19:52 #8 av: dolfen

#7 - Var annars?

Människan är ett flockdjur.
Det ligger i vår natur att ha känslor och att vara sociala. (Detta gäller även de som är ensamvargar.)

Om människodjuret varken haft känslor eller förmågan att vara social, hade vi inte varit ett flockdjur. Ej heller hade vi varit kapabla att tänka filosofiska tankar.

God fortsättning på midsommaraftonen! Glad

 

Anmäl
2012-07-03 14:20 #9 av: [Morfalum]

#7 Kul skrivet! Det finns en viss "sanning" i vad du skriver.

Was ist ist, was nicht ist ist möglich!

Anmäl
2012-07-05 00:02 #10 av: [Cleopatra]

Sanning finns inte som något faktiskt överhuvudtaget.

Sanning och rätt och fel och tid och en hel massa andra begrepp är skapelser skapade av människan.

Således är sanningen en osanning för den är individuell och formad efter våra högst begränsade hjärnor som har olika sätt att tolka "verkligheten" på.

Anmäl
2012-08-10 14:56 #11 av: 997

Sanningen finns i Nuet!

Detta är ett påstående som verkar flummigt - Jag vet!

Men det som ligger utanför det vi upplever "här och nu" är konstruktioner hjärnan och språket gör för att vi skall ha ett handlingsmönster att hålla oss till.

Anmäl
2012-08-10 22:07 #12 av: Moonwing

#11 Tror även jag att "Sanning" är relativ, med med en viss "flytande grund", för vissa livsbetingelser..-där "nuet , alltid förändrar sig".... och anpassar sig till nya förhållanden, mao det vi kalla evolution-då på alla plan...

Var kommer konstruktionerna hjärnan gör, ifrån då?

..Hur kan vi som du säger, bli så erfarenhetsmässigt bra på att konstruera handlingsplaner, endast under tex en halv livstid..dvs i ung 45, 50;års-åldern?

Är det bara vår livserfarenhet som ligger till grunden för det? eller finns det kanske något annat.."en kollektiv sanning", vi alla mer eller mindre kan få tillgång till, ungefär som man tror djuren delar på ett kollektivt minne?

.. kul Tungan ute, att "töja tanken", lite!Flört

"Inom en människa av ljus, finns det ljus...När hon inte lyser, råder mörker."             (Evangelium enligt Thomas, 24)

  / Wingen Medarbetare på Existens o Filosofi

Anmäl
2012-08-10 23:18 #13 av: 997

På din fråga Moonwing "Var kommer konstruktionerna hjärnan gör, ifrån då?"

Skulle jag spontant svara "evolutionen". Tror du att du når paradiset om du tar dig igenom jobbig terräng anstränger du dig trots att du egentligen bara kommer att hitta några rotfrukter som gör att då får mat i magen för några timmar till. Föreställningen om en framtid har på detta sätt utvecklats som en överlevnadsfördel för våra förfäder.

Annars skulle jag vilja säga att tidsuppfattningen fungerar på samma sätt som mycket annat vi tror på men inte är sant. Vi tror på det, det får konsekvenser, men det är inte sant för att det får konsekvenser att vi tror på det.

Jag tror helt klart att vi har ett kollektivt medvetande och ett kollektivt minne - Det finns hela tiden sådant implicit i språket.

Detta är mina uppfattningar...

Bra att du "töjde tanken" :)

Anmäl
2012-08-14 09:43 #14 av: The Bear

Att förstå en Sanning är att förstå vad en mening innebär genom att förstå de villkor under vilket vad de uttrycker är sant.

Anmäl
2012-08-15 18:34 #15 av: ixtab

Jag tror att det finns lika många sanningar som människor på Jorden.

Anmäl
2012-08-15 19:38 #16 av: 997

#15

Förstår vad du menar, men är det sant (" "), så blir det ju väldigt svårt för oss att kommunicera med varandra. Vi måste ha vissa gemensamma ramar för vad som är sanning.

Anmäl
2012-08-15 20:22 #17 av: ixtab

Har inte människan det då? svårt att kommunicera alltså. 
Alla tolkar efter sig själva, sedan tycker jag att människor är i grunden fantastisk bra på att hålla för sig själva vad deras persoliga sanning är. Den som är djupt rotad
Iom. det spelar vi ofta ett spel och därutav verkar det som om vi har gemensamma ramar för vad sanning är.

sedan kan jag ha jäkla fel :D

Anmäl
2012-08-16 20:42 #18 av: 997

#17 Det går nog inte att säga vad som är "rätt" eller "fel", utan det handlar om hur man ser på det. Som jag ser det så kommer vi vilse om vi försöker att finna vad som är vår "personliga sanning" - Den "personliga sanningen" är präglad av samhället och våra sociala relationer. Anledningen till att vi får svårt att kommunicera med varandra ibland är att vi egentligen vill något annat än vad vi säger att vi vill, p g a att vi har olika ramar ibland att förhålla oss till.

Anmäl
2012-08-23 14:24 #19 av: ixtab

Vad menar du med att vi går vilse om vi söker vår "personliga sanning"

Jag har sökt min och känner mig inte vilse.

jag tycker det är självklart att människor har olika ramar då vi har så många människor och många olika kulturer och vi kan plocka våra sanningar ur fler än vad vi kunde förr tex.
Och jag tror att vi måste ha det för att komma vidare som ras.

Visst håller jag med om att folk säger en sak och menar en annan men om det har med personlig sanning vet jag inte, eller om det är att man vill passa in eller ställa sig in av en eller annan orsak.
Vi är ju rädda att bli utanför. och då blir det att folk säger annat än vad dom vill.
det hade varit bättre om alla accepterade att alla tänker olika och tycker samt känner olika, då hade vi kunnat förstå varandra bättre

Anmäl
2012-08-23 20:49 #20 av: 997

Vad jag menar är att

1) Det är omöjligt att komma från samhällets normer när vi söker Sanningen

2) I sökandet efter personlig sanning finns risk för egoticism (= kort sammanfattat att utgå från att världen ser ut såsom jag kan se den)

Anmäl
2012-08-23 21:35 #21 av: ixtab

men i min sanning ska man b.la. ge kärlek till sin nästa utan att kräva något tillbaka och lyssna för att lära, jag känner mig inte egoistisk. jag utgår inte ifrån att någon ska tycka som jag men blir glad om någon gör detSkrattande

visst måste man hålla sig innom samhällets normer i visst avseende men det handlar lika mycket om att försöka ha en hög moral, och att vara en god människa. att göra bra saker även om ingen ser det. men som jag skrev från början har vi våra egna sanningar

men jag förstår ditt resonomang

Anmäl
2012-08-26 21:07 #22 av: 997

Jag syftade på det filosofiska begreppet "egoticism", vilket är något annat än "egoism". Man kan självklart tro på en "personlig sanning" och vara en omtänksam person samtidigt. Och man kan "förkasta" konceptet "personlig sanning" och vara en väldigt självisk person samtidigt.

Anmäl
2012-08-26 21:27 #23 av: ixtab

fel av mig, jag läste inte rätt,
men samtidigt måste man väl utgå ifrån att världen är sådan som man ser den, det är den väl för alla, annars hade vi inga sanningar alls, vare sig personliga eller globala.

Det känns som vi pratar om varandra, kanske jag inte förstår vad du menar....

Anmäl
2012-08-30 22:36 #24 av: 997

#23

Jo, vi har pratat om varandra! Nu förstår jag vad du menar med "personlig sanning" och jag håller med!

 

Anmäl
2012-10-14 04:37 #25 av: Geru

Den enda sanning om vad sanning är, är att sanning är perspektiv. Vilket är ett perspektiv på vad sanning är.

Anmäl
2012-10-17 23:28 #26 av: 997

#25 En klar poäng!

Problemet är att man i sanning inte kan omsätta denna sanning i praktisk handling.

...men jag håller med!

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.