03.1 Etik & Moral

Om att säga tack... eller inte! #2

2014-03-29 07:10 #0 av: Skorpion76

Alla människor är ju lika mycket värda eller hur var det nu egentligen? Det låter ju så vackert när man säger det, men det skulle verkligen vara tragiskt ifall det bara är tomma ord? Vackra ord kostar ingenting. Det förklarar också faktiskt varför jag är så starkt emot att säga tack och förlåt till häger och vänster.

Jo, jag vet att det tillhör god fostran att göra det och må det vara förklaringen till varför föräldrarna är så noga med att barnen ska lära sig dessa ord att de till och med står och övervakar så att barnen verkligen säger dem på rätt sätt och rätt ställe, men här finns även ett mycket stort och viktigt men och nu ska jag försöka förklara varför. Lika viktigt som det är att säga själva orden i sig är det att också visa att man verkligen menar det. Tvärtemot vad man kanske skulle kunna tro betyder inte det att man måste ge en kram när man tackar, utan att man inte tackar bara för tackandets skull.

Det finns de som till exempel tar kakor eller godis som står framme även om de inte har blivit bjudna på det, men eftersom de säger ”tack” tycker de inte att man kan anklaga dem för att stjäla.

Det kanske inte verkar som något att hänga upp sig på, men jag kan inte med det. Det är så fruktansvärt fräckt och det absolut värsta är att det är vuxna människor som gör så. Om ett barn hade gjort samma sak hade man sagt åt det direkt att man faktiskt inte gör så. Barn ska ju lära sig veta hut, vet du väl.

Det är jättelätt att säga åt ett barn att inte göra si och inte så, men vad säger man till de vuxna som inte tycks veta bättre trots att de mycket väl faktiskt borde göra det? Det om något kan verkligen skapa osämja och göra att man undviker den personen i fortsättningen och för dem som inte vet något berättar man hela storyn om vad som hände och så sprider sig en massa rykten på så sätt.Rykten som egentligen uppstår helt i onödan, för faktum är att de hade inte alls behövt finnas om inte den personen hade varit så fruktansvärt fräck.

Om jag blir tillsagd att tacka och om mina föräldrar verkligen står och övervakar det hela för att vara helt säkra på att jag lyder uppmaningen känner jag att jag tackar bara för tackandets skull och det känns också som om jag gör det bara för att få det överstökat snarare än att tacka för att jag verkligen menar det.

När det gäller att säga förlåt är det viktigt att inte bara slänga ur sig ordet i sig självt, utan man måste också kunna visa att det inte händer igen och verkligen jobba på det. ”Förlåt” är också precis som ”tack” missbrukas av personer som ber om ursäkt gång på gång utan att faktiskt jobba vidare på att se till att det inte händer igen och att de verkligen menar det.

De kanske sviker sina vänner gång på gång och tror att det räcker med att säga förlåt för att allt verkligen ska vara bra igen. En gång går det att acceptera det och två gånger är det väl heller inte så farligt, men om samma sak händer även en tredje gång börjar man förstå att något inte riktigt stämmer.

Tyvärr går det inte att se på andra människor vilka som är de riktiga svikarna och vilka som är seriösa. Oftast märker man det istället först när det är alldeles för sent att göra något åt det och då känns det ännu jobbigare, för det leder oftast till att man inte vågar lita på någon igen.

Misstag kan alla göra. Det kan vi inte komma ifrån och oftast brukar det vara så att man lär sig något av dem, men sedan finns det de som faktiskt inte lär sig av sina misstag utan istället gör om samma fel gång på gång och det är dem man lär sig att man inte ska lita på. Om man har blivit riktigt sviken är det oerhört svårt att våga lita på någon igen.

Det leder också till att det är svårt att hitta nya vänner eftersom man blir mer misstänksam och vaksam efter en sån händelse, men trots det kan man ändå inte känna sig helt trygg och säker på att det inte händer igen. De som är skickliga på att lura andra är fruktansvärt kvicka och rätt som det är har man blivit lurad utan att ens veta ordet av.

Jag skulle bra gärna vilja veta vad man vinner på att hela tiden lura andra för att antingen få sin vilja igenom eller få tag på något man vill ha. Vad vinner man på att stjäla det från någon annan? Inser man inte att det verkligen är en säker grogrund för hat? Nej, vissa verkar inte göra det och det blir värst för dem själva.

 Energy Pethead
Medarbetare: Synskadade, Funktionshindrade, Hjälpmedel

Sajtvärd för Nostalgi, Autism, Lekar
http://klotterplanket1.egetforum.se/

Anmäl
2014-03-29 16:01 #1 av: Maria

Mina svar kommer att bli desamma som inne på Brott iFokus om samma ämne.

/Maria

 

Anmäl
2014-03-29 17:27 #2 av: calle1964

Har ett par kollegor på jobbet som ofta kommer med - förlåt att jag avbryter men.....
Ruskigt irriterande att de förutsätter att det de har att komma med är viktigare än pågående diskussion. En av dem blev riktigt ställd när jag påpeka att jag inte var färdig med mitt ärende än och hen bad seriöst om ursäkt, första förlåten var däremot inte seriös. Situationen var att en på expeditionen bokade en hyrbil åt mig och behövde uppgifter från mig om destination och tider. Hen ville något helt annat.

Anmäl
2014-03-29 17:42 #3 av: Skorpion76

#2 Huh, så irriterande! Det har jag själv varit med om och det är jättejobbigt! Visa respekt, vuxna människor! 

 Energy Pethead
Medarbetare: Synskadade, Funktionshindrade, Hjälpmedel

Sajtvärd för Nostalgi, Autism, Lekar
http://klotterplanket1.egetforum.se/

Anmäl
2014-03-30 13:38 #4 av: vallhund

#3 Ja det vore bra om du gjorde det.

ISIS anhängare anser sig inte heller vara sektmedlemmar.

Värd på Amstaff, BARF , Beroenden samt Multikulturellt .

Medis på  Border Collie samt Kennel.

 
Anmäl
2014-03-30 15:24 #5 av: Skorpion76

#3 Jag?

 Energy Pethead
Medarbetare: Synskadade, Funktionshindrade, Hjälpmedel

Sajtvärd för Nostalgi, Autism, Lekar
http://klotterplanket1.egetforum.se/

Anmäl
2014-03-30 20:38 #6 av: GråttNyttHår

#5 Läser det som att #3 önskar att du skulle skaffa respekt för andra.

Och som saker som redan sades i den förra tråden så borde du lära dig bättre att skriva vad du menar från start och inte säga det när det passar dig.

Anmäl
2014-04-01 20:33 #7 av: giffan

Förlåt är ett ord jag kan haka upp mig på att man säger i tid och otid.

"säg förlåt för du tog bilen" Ungen slänger tillbaka bilen och säger ett snabbt förlåt, vänder sig om och tar en annan bil av ett annat barn.. typ. Bättre lära sig att inte göra saker man inte menar.

Fast om man gör något av misstag så passar ett förlåt, då menade man ju verkligen inte det. men när man medvetet klappar till någon eller tar någons saker eller för den delen avbryter ett samtal... då passar inte förlåt. Kanske ursäkta, men inte förlåt..

Har ni läst den där om papperslappen man knövlar till, stampar på och sen tar upp och säger förlåt 100 ggr till pappret, vecklar ut den, finns det märken kvar? ja fasten man sagt förlåt 100ggr..

~ Anneli ~ 
Sajtvärd för:  adopterade.ifokus 

Anmäl
2014-04-02 09:44 #8 av: Thiah

#7 Oftast blir förlåt ett ord som barn lär sig att säga i förbigående. De säger ett förlåt och vet att de kommer undan. Som föräldrar har man ansvar där att inte göra förlåtet till ett slit och släng ord. 


En smula hänsyn och lite omtanke betyder så mycket. /Nalle Puh

Sajtvärd på Gravid.ifokus.se

Anmäl
2014-04-02 14:12 #9 av: Skorpion76

#6 När det passar mig är fel att säga eftersom det har att göra med hur tråden utvecklar sig. #8 Det riskerar tack också att bli och speciellt om en person ber om att få en sak som u vestämt sägwr nej till att ge bort. Då kanske personen tigger och ber tills du till slut ger med dig. å får du en kram som tack. Det kommer ofta automatiskt, men å andra sidan har du förlorat något som du inte alls vill ge boprt bara för att den andra personen var så duktig på övertalning. Det har jag själv råkat ut för.
Jag hade en tjejkompis som var spdan och som dessutom stal det hon ville få tag på.ärför blev jag alltid så extra noga kollad när jag umgicks med henne.  

 Energy Pethead
Medarbetare: Synskadade, Funktionshindrade, Hjälpmedel

Sajtvärd för Nostalgi, Autism, Lekar
http://klotterplanket1.egetforum.se/

Anmäl
2014-04-02 14:19 #10 av: vallhund

Respekt förtjäna man.

ISIS anhängare anser sig inte heller vara sektmedlemmar.

Värd på Amstaff, BARF , Beroenden samt Multikulturellt .

Medis på  Border Collie samt Kennel.

 
Anmäl
2014-04-02 14:21 #11 av: Thiah

Fast tacken som kram kan ju vara ärligt menat. Det är känslorna du har efter att ha gått med på något som känns fel som gör det konstigt.  Man måste tyvärr bara stå på sig och säga att personen ifråga inte får det den tjatar om för att man vill ha kvar den själv. 

En smula hänsyn och lite omtanke betyder så mycket. /Nalle Puh

Sajtvärd på Gravid.ifokus.se

Anmäl
2014-04-02 15:19 #12 av: Skorpion76

#11 Jo, men det kan vara svårt och speciellt om de kommer med klyschor som att man är deras bästa kompis om man går med på det! På grunfdd av att den är tjejen vars sådan blevjag väldigt kontrollerad. Väldigt utfrågad och om något försvann var det hon som misstänktes ha stulit et ller att jag hade lånat ut det till henn. Vissa människor "lånar" vsaker utan att fråga och swdan går man inte tillbaka de mer! 

 Energy Pethead
Medarbetare: Synskadade, Funktionshindrade, Hjälpmedel

Sajtvärd för Nostalgi, Autism, Lekar
http://klotterplanket1.egetforum.se/

Anmäl
2014-04-11 23:48 #13 av: dolfen

Erkänner att jag inte läst så mycket av det skrivna i denna tråd...
Självklart bör man mena ett förlåt! Allt annat är ju bara bull...

Jag har förlåtit en person som verkligen gjort mig illa.
Personen har inte bett om ursäkt eller om förlåtelse.
(Detta är heller inget jag kräver!) Jag menar, vi är ju som vi är...

Min uppfattning om personen, är att den är en snäll och i grunden välvillig människa och som tycker illa om orättvisor...
Därför gjorde det som personen uttryckte mot mig så fruktansvärt ont, men eftersom jag vet att personen troligen blev "förförd" av illvilliga peoples så, tja. Shit happens. :)

Jag har alltså förlåtit en person utan att den har bett mig om förlåtelse.
Hmm. Kan inte låta bli att känna mig lite stark.
:)

Anmäl
2014-04-12 01:22 #14 av: Moonwing

#13 "Jag har alltså förlåtit en person utan att den har bett mig om förlåtelse. "

Hmmm..ja, hur ofta gör man inte det..det tycker jag inte är det värsta, egentligen...-men när man förlåter samma person i sitt inre om och om igen-och ändå ständigt "typ", blir baktalad eller utnyttjad pga kanske skvaller eller dylikt..då ställs verkligen Egot på prov.

Då får man lixom "bara" acceptera..-att man inte kan ta ansvar för andras handlingar och även för handlingarnas konsekvenser, som alltid "hittar hem"..-det är ju så vi alla lär oss hur livet skall levas, vi lär varandra på ett rätt förunderligt sätt.

För vem har inte kunnat bita av sig tungan..pga man sagt något dumt i "stridens hetta", då man låtit sig dras med av känslostormar.

Dagen innan min far dog var jag väldigt oförskämd, och det plågar mig än i dag..men hade han gått bort en annan dag och det varit tvärtom, hade jag kanske varit ledsen för det.

Jag tror det är viktigt att vi drar lärdom, men inte gräver ner oss mer än nödvändigt..sas låter händelsen sitta som ett fysiskt ärr-vi ser det ibland å kommer ihåg, å tänker på vilken lärdom vi dragit av det.

För det som har hänt har hänt..och så fungerar Livets Skola.Cool

För alla!Skämtar

"Inom en människa av ljus, finns det ljus...När hon inte lyser, råder mörker."             (Evangelium enligt Thomas, 24)

  / Wingen Medarbetare på Existens o Filosofi

Anmäl
2014-04-12 08:11 #15 av: Skorpion76

#7 Den där med papperslappen var en riktigt bra beskrivning! Den är väldigt sann. Vissa saker går inte att förlåta och speciellt inte om man undrar hur personen bara kunde ha mage att göra så!  

 Energy Pethead
Medarbetare: Synskadade, Funktionshindrade, Hjälpmedel

Sajtvärd för Nostalgi, Autism, Lekar
http://klotterplanket1.egetforum.se/

Anmäl
2014-04-12 19:09 #16 av: Moonwing

#15 "Har ni läst den där om papperslappen man knövlar till, stampar på och sen tar upp och säger förlåt 100 ggr till pappret, vecklar ut den, finns det märken kvar? ja fasten man sagt förlåt 100ggr.."

Okej! (förstår med mitt hjärta att folk tar till bitterhet-är ju själv rätt "mörbultad", av livet)...men vad, egentligen!.. skall vi lära av den historien?

Mao, skadar bitterhet oss själva ...eller andra mest?

Vi kan inte styra över vissa redan uppkomna situationer, händelser som lämnat "ärr i vår själ"..men vad gör vi med de erfarenheterna? Tar vi inte till vara på dem, så har de ju inte tjänat något till? -de har "inte nått fram"..och kommer att upprepas, till de gör det (enligt mina egna funderingar om livet).Cool

Allt går att förlåta...men det är inte "gjort i en handvändning"! Förlåtelsen gäller ju oss själva med-eftersom vi förmodligen, på något vis-var anknutna till den uppkomna situationen. Alltså gäller det ytterst, att kunna förlåta sig själv..-för att vi "lät oss bli inblandade i situationen".

Dessutom, för att kunna gå vidare i livet kanske den insikten kräver att vi ändrar vår livskurs...å då kan det vara lättare, att förneka..eller skylla på andra för stunden, åren eller återstoden av vårt liv.Galen

"Inom en människa av ljus, finns det ljus...När hon inte lyser, råder mörker."             (Evangelium enligt Thomas, 24)

  / Wingen Medarbetare på Existens o Filosofi

Anmäl
2014-04-12 19:38 #17 av: dolfen

En "sak/historia" som fastnat hos mig, handlar om att göra andra illa och att såren inte alltid syns, trots att de finns där.

Det var en gång en pojke som svor något förj***igt.
Han fick i uppdrag att efter varje svordom, spika in en spik i någon staketstolpe.
Efter en viss tid hade pojken spikat in en ansenlig summa spikar...
Då fick han i uppdrag att dra ut alla spikar.

Det man kan lära sig av detta är:
Även om man drar ur en spik, finns "såret" kvar.
Visst. Man kan spackla över... men såret finns alltid kvar.

Kanske något att tänka på...
:)

Anmäl
2014-04-13 19:26 #18 av: Moonwing

#17 Hmm, du har rätt..det är bättre att se till att det aldrig uppstår "några hål i staketet". Men man kan även undra hur pojken hade lärt sig läxan om han inte fått göra felen...(för den som inte vet vilken historia det handlar om-lägger jag ut den här)

"Dåligt humör"

"Det var en gång en liten pojke som led av dåligt humör. Hans far gav honom därför en låda spik och sade att han varje gång han blev arg skulle slå in en spik i staketet. Den första dagen slog pojken in många spikar. Under de närmaste veckorna lärde han sig kontrollera sin vrede, och antalet spikar minskade för varje dag.

 Han upptäckte att det var lättare att behärska humöret än att slå in spikar i staketet. Slutligen kom den dag när pojken inte blev arg en enda gång. Han berättade detta för fadern som då föreslog att han nu skulle dra ut en spik för varje dag han lyckades fortsätta med sitt goda humör. Dagarna gick och pojken kunde slutligen meddela sin far att alla spikarna var utdragna.

 Fadern tog då pojken vid handen och ledde honom till staketet. Där sade han: "Du har skött dig bra, men se på alla hålen i staketet. Staketet blir aldrig vad det en gång var. När du blir arg och säger otrevliga saker, lämnar dessa precis som spikarna ett ärr efter sig. Sårar du någon med en kniv spelar det ingen roll hur många gånger du ber om ursäkt. Såret finns ändå kvar."

Källa; Teosofiska läror mm

(Text har kursiverats och betonats av mig)

Ibland kan priset för lärdomen verka högre, än kanske vad man uppskattar själva lärdomen i sig till, för stunden. Då får man börja fundera över vart alla lärdomar i slutänden leder till.

Ibland tänker man på hur många som måste gå igenom samma misstag om och om igen...men kanske är det just det livet är till för -och kanske livet är så synkroniserat att just de som råkar illa ut, "i andra änden" sas..är de som också behöver lära sig något , men kanske i ett annat sammanhang!

Kanske livet är ett enda stort pussel....Cool

"Inom en människa av ljus, finns det ljus...När hon inte lyser, råder mörker."             (Evangelium enligt Thomas, 24)

  / Wingen Medarbetare på Existens o Filosofi

Anmäl
2014-04-19 19:23 #19 av: dolfen

#18 - Ibland är jag kass på att återberätta saker som jag hört/läst.
Tror jag hörde den på radio för ett gäng år sedan...

Tack Moonwing!
Det känns som att det är den rätta historien.
:)

Anmäl
2014-04-19 21:11 #20 av: dolfen

Kom på...
Tack för pusselbiten, Moonwing. ;)

Anmäl
2014-04-20 07:16 #21 av: Skorpion76

Jag har inget emot att säga tack, men om jag blir uppmanad att göra det blir jag ställd. I synnerhet om personen som ger uppmaningen verkligen kontrollerar att jag lyder.

 Energy Pethead
Medarbetare: Synskadade, Funktionshindrade, Hjälpmedel

Sajtvärd för Nostalgi, Autism, Lekar
http://klotterplanket1.egetforum.se/

Anmäl
2014-04-20 08:28 #22 av: [Rumpstek]

#21 Är du vuxen så sker det troligen inte.

Anmäl
2014-04-20 09:03 #23 av: Skorpion76

#22 Jag är vuxen, men det händer ändå!

 Energy Pethead
Medarbetare: Synskadade, Funktionshindrade, Hjälpmedel

Sajtvärd för Nostalgi, Autism, Lekar
http://klotterplanket1.egetforum.se/

Anmäl
2014-04-20 09:05 #24 av: [Rumpstek]

#23 Det kanske beror på dina funktionshinder, du klarar inte av att läsa av situationen.

Anmäl
2014-04-20 10:59 #25 av: Skorpion76

#23 Det är mycket möjligt, men det känns som om tacket inte kommer från mig och det känns som att jag bara gör min plikt emot den som uppmanade mig att säga tack.

 Energy Pethead
Medarbetare: Synskadade, Funktionshindrade, Hjälpmedel

Sajtvärd för Nostalgi, Autism, Lekar
http://klotterplanket1.egetforum.se/

Anmäl
2014-04-20 13:05 #26 av: [Rumpstek]

#25 Men sluta umgås med dessa personer då. Problemet löst.

Anmäl
2014-04-20 14:07 #27 av: Skorpion76

#26 Det är framför allt min pappa som kräver det och han är väldigt fixerad vid ett gott uppförande.

 Energy Pethead
Medarbetare: Synskadade, Funktionshindrade, Hjälpmedel

Sajtvärd för Nostalgi, Autism, Lekar
http://klotterplanket1.egetforum.se/

Anmäl
2014-04-20 15:11 #28 av: [Rumpstek]

#27 Han kanske har samma funktionshinder som du, funderat på det? Då kanske du kan ha lite överseende med honom.

Anmäl
2014-04-20 17:44 #29 av: Skorpion76

#28 han har inte blivit utredd. När utredning kom på tall var det bara jag som skulle utredas och om någon frågade mig om mitt handikapp sa mamma att jag var under utredning innan jag ens hade hunnit öppna munnen. 

 Energy Pethead
Medarbetare: Synskadade, Funktionshindrade, Hjälpmedel

Sajtvärd för Nostalgi, Autism, Lekar
http://klotterplanket1.egetforum.se/

Anmäl
2014-04-23 13:21 #30 av: Moonwing

#20 SkämtarSkrattar

#29 Hmm har varit ute för samma sak som du, utan att något funktionshinder var inblandat...det finns helt enkelt de, som tycker sig ha rätten "att läxa upp andra".

Man kan kämpa med att försöka omvända dessa personer, förmodligen kommer du slösa fullständigt "onödig" energi på detta, utan att det når personen på något vis -dvs det rör inte vid det innersta i personen vilket behövs för att man skall förändras. En individ måste också ha viljan att söka förändring, plus ha modet att se sina egna fel å brister. 

Inte många har kommit så långt i den egna utvecklingen, skulle tro att vi är väldigt olika där..

Det bästa är (även om det känns jobbigt) att ställa sig över beteendet-då har iaf du själv, visat du "är större"-än den som sas läxar upp dig.Cool 

"Inom en människa av ljus, finns det ljus...När hon inte lyser, råder mörker."             (Evangelium enligt Thomas, 24)

  / Wingen Medarbetare på Existens o Filosofi

Anmäl
2014-04-23 15:10 #31 av: Skorpion76

#30 Problemet är bara att personen då kan se det som att jag försöker sätta mig upp emot honom, vilket inte är tillåtet.  

 Energy Pethead
Medarbetare: Synskadade, Funktionshindrade, Hjälpmedel

Sajtvärd för Nostalgi, Autism, Lekar
http://klotterplanket1.egetforum.se/

Anmäl
2014-04-23 15:37 #32 av: Moonwing

#30 "Problemet är bara att personen åå kan se det som att jag försöker sätta mig upp emot honom, vilket inte är tillåtet." 

Ja, jag förstår dig, som du ser har jag kursiverat din med tanke på hur du förmodligen tänker..egentligen tänker du mer på hur hen tänker än hur du själv väljer att tänka.

Det jag vill säga är att du aldrig kan ändra någons tankemönster..det står inte i någons makt helt enkelt, det du kan göra är vad du gör med den information utifrån du får..må bra, eller dåligt av den!

Har själv ett liknande problem (de allra flesta av oss har det misstänker jag-på något sätt) -där en anhörig gör exakt det du beskriver, man blir alldeles konfys av det-om man tar till sig det..har valt att göra som någon ovan i tråden sa, ta lite avstånd..och försöka förstå;att detta händer i dennes tankeverksamhet-inte i min..å det är lite skillnad det..

Men så är det detta med känslorna som ställer till det, och det är svårt..det är ju därför man kallar det allmänt för "Livets hårda Skola".

SkämtarHjärta

"Inom en människa av ljus, finns det ljus...När hon inte lyser, råder mörker."             (Evangelium enligt Thomas, 24)

  / Wingen Medarbetare på Existens o Filosofi

Anmäl
2014-04-23 16:02 #33 av: Skorpion76

#31 Det märklig är att det alltid är den som är minst, svagast och har sämst chans att försvara sig som ska kuvas hårdast till underkastelse.

 Energy Pethead
Medarbetare: Synskadade, Funktionshindrade, Hjälpmedel

Sajtvärd för Nostalgi, Autism, Lekar
http://klotterplanket1.egetforum.se/

Anmäl
2014-04-23 16:52 #34 av: [Rumpstek]

#33 Din far har troligen någon typ av funktionshinder. Han är inte normal, och kan agera på ett korrekt sätt.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.