02.5 Matematikfilosofi

Kan man förklara "Gud", med matematik?

2014-06-29 17:44 #0 av: Moonwing

Källan till allt?Funderar

http://thespiritscience.net/2014/03/15/spirit-science-the-math-of-god/

"Inom en människa av ljus, finns det ljus...När hon inte lyser, råder mörker."             (Evangelium enligt Thomas, 24)

  / Wingen Medarbetare på Existens o Filosofi

Anmäl
2014-06-29 20:14 #1 av: [Ztevo]

Jag tror att..
I begynnelsen fanns ingenting (nolla) och någonting (etta).
Ur dessa två motpoler, blev det den fantastiska variation vi kan se, runt oss.

Vi människor har en drift att förstå hur saker och ting fungerar..
Och kan vi inte förstå svaret på någon fråga vi ställer oss, har vi en benägenhet att, i det där tomrummet, klistra in en påhittad lösning.

Lite som att vår hjärna, fixar (spacklar) till våra ofullständiga minnen, utan att vi är medvetna om detta. För att få det, för oss, förståeligt.

Anmäl
2014-07-01 13:27 #2 av: Rachix

Nu vet jag inte riktigt vad du menar med att "förklara" Gud. Det finns många som menar att universums uppbyggnad sett utifrån ett matematiskt perspektiv skulle innebära bevis för en s.k. intelligent design. Ett av de mest kända exemplen på detta är det gyllene snittet (1,618) som återfinns i kosmos, i naturen och i människan. 

Att kunna förklara Gud handlar nog mest om vad man har för tro. Eller?

Anmäl
2014-07-02 21:22 #3 av: Moonwing

#1 Tror du är inne på en viktig sak, nämligen det vi inte säkert vet, fyller vi gärna med en eventuell..förklaring..för att lixom få ro i sinnet. Vi kan inte stå ut med, att det inte finns logiska förklaringar..lite vår natur.

#2 " Det finns många som menar att *universums uppbyggnad sett utifrån ett matematiskt perspektiv skulle innebära bevis för en s.k. intelligent design"

Precis så menar jag det..

Men behöver det betyda att man måste sätta tro "i ett fack", räcker det inte bara med acceptans av att det är ett "faktum" och man respekterar detta ? Kan man inte känna vördnad inför det stora utan att bli någon slags fanatiker som "degar ner sig i en lära" (och förkastar alla andras förklaringar).

Borde man inte-trots man accepterar ett sådant *" faktum" vara öppen för nya ideer om hur "allt hänger ihop", och varför måste man kalla det Religion?

Tänk om man en dag kommer på att allt innehåller en viss gemensam sanning (genom en vetenskaplig upptäckt tex) -då kommer vi tvingas omvärdera allt vi trott var uppdelat, vare sig det är i 1/religion eller 2/vetenskap..kommer vi hitta nya benämningar på vår verklighetsbild då? -som vi nu kallar det 1/ena, eller 2/andra?

Kanske är allt mer fantastiskt än vi nu kan förstå, i vår tid-kanske behöver vi inte direkt "förkasta", äldre förklaringsmodeller..utan bara uppdatera dem, till "bättre, mer förståeliga versioner"..kanske är det inte något som vi behöver känna rädsla inför, utan kan faktiskt känna oss ännu mer bekväma med?

Eller orkar vi inte bry oss?

Hmmm..lite tankar bara..Cool

"Inom en människa av ljus, finns det ljus...När hon inte lyser, råder mörker."             (Evangelium enligt Thomas, 24)

  / Wingen Medarbetare på Existens o Filosofi

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.