Veckans filosof: Søren Kierkegaard
I en pågående artikelserie som kommer att pågå under obestämd tid så presenteras varje vecka en filosof. Denna vecka handlar artikeln om Søren Kierkegaard.
Søren Aabye Kierkegaard föddes i Köpenhamn, Danmark, den 5/5 1813 och dog den 11/11 1855.
Kierkegaard var en dansk filosof, teolog och författare och han anses vara en av grundarna till existentialismen.
Søren påbörjade sitt författarskap 1838. Filosofiskt såg han drivkraften till människans handlande i den existentiella ångesten, han har haft stort inflytande inom så väl teologi och filosofi som inom diktningen.
Kierkegaard betyder kyrkogård, men namnet är dock taget efter faderns fädernesgård på Jylland.
Biografi och filosofi
Søren Kierkegaards pappa var Michael Pedersen Kierkegaard, som i samband med napoleonkrigen blev en av Danmarks rikaste män. Søren växte upp i ett starkt puritansk religiöst hem.
1830 började han studera teologi men hans examen fördröjdes på grund av att han deltog väldigt aktivt i studentlivet. 1840 tog Søren sin examen. Hans examensarbete om ironin ur ett sokratiskt perspektiv fick ett gott omdöme och sades vara mycket läsvärt, om än lite väl skönlitterärt för ett vetenskapligt och filosofiskt arbete.
Kierkegaards uppväxt hade ett stort inflytande på hans verk, men en annan sak som också hade stort inflytande var hans förälskelse i Regine Olsen. De förlovade sig, men efter bara ett års förlovning så bröt Kierkegaard förlovningen. Ingen vet med säkerhet varför han gjorde det men i hans verk antyds att det kan ha berott på att han blev deprimerad när det vanliga livet efter den stormiga förälskelsen lagt sig. Han hänvisade själv i sin journal till den "påle i köttet" som omöjliggjorde äktenskap. Genom hela sitt författarskap ägnade sig Søren till stor del, och i förtäckta former, att analysera vad det var som hade fått honom till att bryta förlovningen.
Sørens egentliga arbete som filosof inleddes 1843 med Antingen-eller (Enten-Eller), utgiven under den latinska pseudonymen Victor Eremita (ungefärlig betydelse: "den som segrar i ensamheten") och skriven som en monolog med insprängda aforismer, samt med ett fiktivt brev till en fiktiv person ("Förförarens dagbok"), för att lyfta fram sitt filosofiska resonemang.
Kierkegaard kom fram till att det fanns några grundläggande inställningar till livet som en människa kan ha. Han har även rangordnat dessa olika förhållningssätt; det estetiska, det etiska respektive det religiösa förhållningssättet (stadierna eller "andens utveckling").
Den person som intagit det estetiska förhållningssättet till världen har valt att frånsäga sig allt vad moral och förpliktelser heter, och egentligen valt att inte välja, utan istället inriktat sitt liv enbart på njutning - ett leverne som med tiden dock kommer att leda till manipulation och förställning och inre nöd. Enligt Kierkegaard kan då estetikern välja att begå självmord eller också ompröva sin inställning till livet i grunden, personen kan bli etiker. Etikern väljer att fullt ut ta ansvar för sitt liv och sina gärningar. Det sista stadiet är det religiösa, människan som förlitar sig på Gud och gör sitt bästa för att leva enligt den moral som den format och formar.
I sin nästa bok, Fruktan och bävan (Frygt og Bæven), kritiserade han den samtida teologin för att försöka förklara kristendomens objektiva sanning, vilket Kierkegaard ansåg omöjligt. Enligt Kierkegaard är det endast möjligt att först Jesus människoblivande med subjektiv tro.
I boken Begreppet Ångest (Begrebet Angest) började han att analysera tanken om ångestens betydelse för det mänskliga tänkandet, och som senare kom att bli ett centralt tema för den framtida existentialismen, företrädd av bl.a. Jean-Paul Sartre. Här beskrivs för första gången tanken om den existentiella ångesten.
I Afsluttende, uvidenskabelig Efterskrift til de philosophiske Smuler utökade han sina förhållningsstadier till livet till sex stycken: det estetiska, ironin, det etiska, humorn, den allmänna religiositeten och den specifikt kristna religiositeten. För att övergå mellan de olika stadierna krävs nu en drastisk förändring. Här utvecklade Kierkegaard också sin existensfilosofi. Gud - om han existerar - är oändligt fri och höjd över tidens och rummets begränsningar, och alltså evig. Människan är ändlig och människans frihet är begränsad. Men människan kan själv bestämma hur hon/han vill förvalta friheten, hur hon/han vill leva sitt liv, och förvalta sin existens. Den existentiella frågan om hur människan bör leva sitt liv kan endast hon/han själv besvara, filosofin kan det inte - eller som han, som 22-årig student under en sommarvistelse i Gilleleje, skrev i ett brev: "Det gäller att finna en sanning, som är sanning för mig, att finna den idé för vilken jag vill leva och dö."
År 1846 utsattes Kierkegaard för en rad förlöjligande angrepp i skämttidningen "Corsaren" (något som han faktiskt själv hade efterlyst). På grund av sitt psykiska tillstånd tog han detta mycket hårt och flydde till en uppfattning av urkristendomen och krävde "samtidighet" med Kristus. Kierkegaards förhållningssätt till livet utvecklades till att i ännu högre grad se livet som en plåga. Denna nya teologi var oförenlig med officiell lära. Därför utträdde han ur statskyrkan 1854, och började skriva en rad artiklar där han kritiserade prästerskapet och manade till en återgång till hans "urkristna" krav. Striden blev för hård för honom, hösten 1855 svimmade han på gatan och avled några veckor senare. Dödsorsaken blev aldrig avgjord, men han fick bl.a. mediciner mot epilepsi.
Søren Aabye Kierkegaard begravdes i Vor Frue Kirke i Köpenhamn i enlighet med den danska kyrkans ordning, men under den efterföljande jordfästningen kom skandalartade scener att utspelas på Assistens Kirkegård. Henrik Lund, Kierkegaards systerson, avbröt domprosten och läste där upp valda texter av sin morbrors hand och anklagade kyrkan för att, genom sitt religiösa begravningsceremoniel, ha våldtagit Kierkegaards minne. Efter några dagar kunde man läsa denna syrliga kommentar i tidningen Morgenposten: "En man, som hade förklarat sig vara inte officiellt kristen, hade knappt dött, innan den officiella kyrkan lade beslag på hans värnlösa lik och släpade iväg med det." För sitt tilltag dömdes Henrik Lund 1856 till 100 riksdaler i böter.
Citat
"Skulle jag önska mig något så skulle jag inte önska mig rikedom eller makt utan möjlighetens lidelse, det öga som evigt ungt och evigt brinnande överallt ser möjligheten." (Antingen - eller 1843)
"Att våga är att förlora fotfästet en liten stund. Att inte våga är att förlora sig själv"
"Prästen - denna i långa kläder insvepta definition av nonsens!"
"Subjektiviteten är sanningen"
"Andersen kan berätta sagan om Lyckans galoscher, jag berättar den om Skon som klämmer"
"Det har sedan min tidigaste barndom suttit en pil i mitt hjärta. Så länge den sitter där är jag ironisk - dras den ut, så dör jag"
Bibliografi
Danskt namn
Svenskt namn
Utgivningsår
Kommentar
Af en endnu Levendes Papirer. Udgivet mod hans Villie
1838
Om Begrebet Ironi med stadigt Hensyn til Socrates
1841
Enten - Eller
Antingen-eller: Ett livsfragment
1843
del 1-2, Under psedonymen Victor Eremita
To opbyggelige Taler
1843
Frygt og Bæven. Dialektisk Lyrik af Johannes de Silentio
1843
Gjentagelsen. Et Forsøg i den experimenterende Psychologi af Constantin Constantius
1843
Tre opbyggelige Taler
1843
Fire opbyggelige Taler
1843
Begrebet Angest
1844
Tre Taler ved tænkte Leiligheder
1845
Stadier paa Livets Vei. Studier af Forskjellige
1845
Sammanförda, tryckt och utgiven av Hilarius Bogbinder
Afsluttende uvidenskabelig Efterskrift til de philosophiske Smuler. Mimisk-pathetisk-dialektisk Sammenskrift, Existentielt Indlæg, af Johannes Climacus
1846
Under psedonymen Johannes Climacus
En literair Anmeldelse. To Tidsaldre, Novelle af Forfatteren til "en Hverdags-Historie"
1846
Utgiven av J. L. Heiberg
Opbyggelige Taler i forskjellig Aand
1847
Kjerlighedens Gjerninger. Nogle christelige Overveielser i Talers Form
1847
Christelige Taler
1848
Lilien paa Marken og Fuglen under Himlen. Tre gudelige Taler
1849
Tvende ethisk-religieuse Smaa-Afhandlinger af H.H.
1849
Sygdommen til Døden. En christelig psychologisk Udvikling til Opbyggelse og Opvækkelse. Af Anti-Climacus
1849
Utgiven av S. Kierkegaard
"Ypperstepræsten - "Tolderen" - "Synderinden", tre Taler ved Altergangen om Fredagen
1849
Indøvelse i Christendom af Anti-Climacus.
1850
Nr. I. II. III, utgiven av S. Kierkegaard
En opbyggelig Tale
1850
To Taler ved Altergangen om Fredagen
1851
Til Selvprøvelse. Samtiden anbefalet
1851
Om min Forfatter-Virksomhed
1851
Dette skal siges; saa være det da sagt
1845
Synspunktet for min Forfatter-Virksomhed. En ligefrem Meddelelse, Rapport til Historien
1859
Skriven 1851-52, utgiven efter Kierkegaards död
Dømmer selv. Til Selvprøvelse Samtiden anbefalet
1876
Skriven 1851-52
Bogen om Adler
1916
Skriven 1846-47
_**/Mvh Anne
**~Sajtvärd på Blandrashundar ~Medarbetare på Support
_Hundägare i Norrbotten? Välkommen till oss på Hundhuset!
Tack så mycket. Jättebra artikel…
Jag älskar hans citat:
"Andersen kan berätta sagan om Lyckans galoscher, jag berättar den om Skon som klämmer"…
Jag tror vi behöver både Andersen och Kierkegaard faktiskt…
/Maria
Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.
#1 Tack, vad roligt att du gillade den
Tror du har väldigt rätt i att vi behöver dem båda, ibland behöver man få höra att allt är så bra så och ibland behöver man få den råa sanningen.
Mitt favorit citat av Kierkegaard är "Att våga är att förlora fotfästet en liten stund. Att inte våga är att förlora sig själv".
_**/Mvh Anne
**~Sajtvärd på Blandrashundar ~Medarbetare på Support
_Hundägare i Norrbotten? Välkommen till oss på Hundhuset!
#0 Tack för fin artikel.Gillade det han skrev som 22 årig, det gäller att hitta en sanning som är sanning för mig!
Han har skrivit många bra citat som jag uppskattar.
" Var nära naturen - var när dig själv "