Annons:
Etikettmedvetandefilosofi-kognitionsvetenskap
Läst 8383 ggr
[Aremea]
4/20/09, 1:20 PM

Är du medveten? - Några tankar om det som tänker

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Vi människor stoltserar med vårt intellekt. Vi litar på våra sinnen in absurdum och vårt rättssystem bygger på att ögonvittnen är trovärdiga. Talesätt som ”Jag tror det först när jag ser det” ger en bild av vår tillit till den medvetna uppfattningsförmågan. Men hur står det egentligen till med det där vi kallar ’medvetande’? Är det något objektivt, konstant och trovärdigt?

Vad är egentligen ett medvetande?

Varje sekund tar vår hjärna emot signaler från våra sinnesorgan motsvarande cirka 11 miljoner bit*. Det är synen som står för störst del, nästan 10 miljoner bit/s, sen kommer känsel, hörsel, lukt och smak i fallande ordning. Allting som kroppen gör passerar hjärnan, även om vi som tur är inte behöver vara medvetna om det. Hur stor del är det då som vi faktiskt blir medvetna om? Eller kanske ska jag säga 'hur liten' del, för medvetandet hanterar bara ynkliga 16 bit/s, alltså en knapp miljontedel av all den information som hjärnan bearbetar!

Även om medvetandets kapacitet är begränsad, så är det väldigt flexibelt. Ena sekunden kan man vara fokuserad på tangentbordet och ljudet av knappsatsen som smattrar, sekunden efter kan man fokusera på att man fryser om fötterna. Detta ska dock inte förväxlas med att medvetandet hanterar all den informationen samtidigt, hela tiden! Man kan likna medvetandet vid en liten spotlight på en teaterscen. Ljuskäglan är lätt att rikta om så att man kan se vad man vill, men man kan bara se en liten fläck i taget av allt det som faktiskt försiggår på scenen. Man kan alltså säga att medvetandet inte består av information, utan att det är resultatet av bortsorterad information!

Den här informationsgallringen som hela tiden pågår tar faktiskt tid. Nästan en halv sekund för att vara exakt. Hjärnan är dock så klurigt utvecklad att den kompenserar för den här tidsluckan, så vi upplever inte den här tidsförskjutningen. Försök har gjorts på hjärnkirurgipatienter där man studerat hur lång tid det tar för hjärnan att notera en retning av till exempel en fingertopp, och sen fördröjningen det tar från det att hjärnan har registrerat tills det att vi blir medvetna om känslan. Hjärnan noterar retningen efter bara någon tiondels sekund, och kan i det läget avgöra om det är en akut sensation, till exempel en varm platta, som måste undvikas, eller om det är en ofarlig typ av stimuli. Om hjärnan bedömer att läget är akut så uppstår det vi kallar för en reflex, och vi rycker bort handen från plattan. När forskarna retade fingertoppen tog det en halv sekund innan patienten blev medveten om retningen. Om man däremot direkt stimulerade det centrum i hjärnan som aktiverades vid retningen av fingret, dröjde det en halv sekund innan patienten upplevde retningen. Det är inte främst nervimpulsens resa som tar tid, utan hjärnans bearbetning av informationen. Vi lever alltså inte i realtid, utan med nästan en halv sekunds fördröjning! För att citera psykologen Edwin G. Boring, "Att vara medveten om en upplevelse innebär att den är förbi".

Omslagsbild till Märk Världen, Tor Nörretranders

Den amerikanske neurofysiologen Benjamin Libet har i ett antal studier kunnat påvisa ett ännu mer oväntat och svårsmält faktum rörande det mänskliga medvetandet. Han har upptäckt att det vi kallar för medvetna rörelser eller beslut fattas innan vi blir medvetna om att vi vill utföra dem! Några tiondels sekunder innan man medvetet bestämt sig för att till exempel knyta handen, så har hjärnan redan förberett rörelsen. Däremot så har medvetandet ett "veto" i frågan - efter det att impulsen har uppstått kan vi medvetet besluta oss för att genomföra eller inte. Men det är fortfarande inte spontana rörelser från vår sida.

Väl inne i sorteringsprocessen pågår även en tolkning av all informationen. Här matchar hjärnan alla nya intryck med de existerande erfarenheter som finns lagrade. En studie av människor som saknar förbindelse mellan hjärnhalvorna, visar att denna tolkning till och med kan förvrida slutresultatet till den grad att informationen som når medvetandet inte alls stämmer med ursprunget. En person utan förbindelse mellan hjärnhalvorna studerades när höger hjärnhalva visats en bild av ett snölandskap och vänster hjärnhalva en bild av en höna. Personen ombads välja ut tillbehör som kunde associeras till de ursprungliga bilderna, varpå höger hjärnhalva valde ut en skyffel och vänster en hönsgård. Vid frågan om varför personen valt skyffeln kom svaret att det var för att städa hönshuset. Vänster hjärnhalva, som inte sett snöbilden, lade ihop befintlig information och skapade sig en sanning som passade in med det den redan visste. Den sanning vi anser oss uppleva är alltså en högst subjektiv tolkning av tillgänglig information.

Varför är vi medvetna?

Att gallra bland informationen runt oss är vitalt. För att överleva måste vi kunna avgöra vad som är vikigt att lägga uppmärksamheten på; den framrusande tigern eller det gröna gräset, bilen som kommer mot oss eller chipspåsen på marken. Detta är en egenskap som grundlagts rent evolutionärt, de förfäder som snabbt noterade tigern överlevde längre än de som var tvungna att först studera gräset. Detta skulle då innebära att även vårt medvetande är utsatt för evolutionär utveckling, en mycket intressant tanke.

Vi lever större delen av våra liv och är ganska omedvetna om det vi faktiskt gör. Vi fattar stora mängder beslut bakom ratten, på jobbet och hemma som är fullt relevanta reaktioner på omgivningen, men som knappast kan kallas medvetna. I en akut situation fattar vi beslut och agerar innan vi blir medvetna om vad som hänt. Det känns väldigt främmande att tänka sig att stora delar av det vi tror oss styra faktiskt är resultat av omedvetna processer. Vårt medvetande spelar en mycket viktig roll för vår överlevnad, men det har knappast den kontroll eller omfattning som vi så gärna tillskriver det.

En av medvetandets huvuduppgifter är att underlätta inlärning. När vi lär oss cykla krävs det fokus på det vi gör, alltså en stor insats från medvetandet. När vi sen har cyklat tillräckligt många gånger blir det en ren mekanisk reflex. Vi kan cykla utan att behöva tänka på att vi cyklar. Detta är ytterligare en evolutionär fördel. Om vi kan göra många olika saker utan att behöva tänka på det, så kan vi använda medvetandet till mer krävande uppgifter, att lära oss nya saker eller att se tigrar i buskarna. Om ett visst beteende eller händelse snabbt får ett positivt resultat så kommer vi att upprepa beteendet eller försöka få företeelsen att hända igen. Om sparken på trädet får mat att ramla ner så kommer vi börja sparka på alla träd, om mynten ramlar ur jack-vegas maskinen när vi drar i spaken kommer vi att fortsätta dra i spaken, även om mynten långt ifrån alltid ramlar ur.

Medveten?

Förmågan att dra slutsatser och associera kan kanske inte tillskrivas medvetandet, men det är egenskaper som påverkar oss i allra högsta grad. För att slippa smaka på alla typer av växtlighet våra förfäder kom över, om och om igen, utvecklades förmågan att komma ihåg vissa egenskaper och placera in företeelser i olika fack. Efter att ha smakat på två äpplen bildar du dig en ganska tydlig bild av hur äpplen smakar, och nästa gång du stöter på äpplen så vet du att de smakar på ett visst sätt. När du har klappat en hårig hund gör du dig en bild av hur det känns att klappa håriga hundar. Att på detta sätt ständigt kategorisera våra upplevelser är mycket smidigt ur överlevnadsperspektiv, vi kan gruppera det vi ser och upplever in i redan färdiga mentala kategorier och slipper på så vis lära oss allting på nytt om igen. Har vi en gång blivit bitna av en orm vid en stig så kommer vi både gå försiktigt vid den stigen, och akta oss för andra liknande stigar. Dessutom har vi en tendens att bara se sådant som redan passar in i de fack vi skapat. Det tar lång tid att lära sig att stigen är ofarlig eller att äpplen helt plötsligt smakar annorlunda.

Spelar det någon roll?

Förmågan att gruppera är både praktisk, nödvändig och faktiskt, i dagens samhälle, negativ. Vi grupperar inte bara äpplen och stigar i skogen, vi placerar även in andra människor i kategorier på samma sätt. Efter att ha träffat eller hört talas om två lata kommunalarbetare så kommer vi förvänta oss att den tredje vi träffar också är lat. Om vi ofta läser i tidningen om lagbrytande flyktingar, knarkande ungdomar eller korrumperade poliser så kommer vi förvänta oss att flyktingar bryter mot lagen, ungdomar knarkar och poliser tar mutor. Detta fenomen kallar vi idag för att man hyser fördomar. Och, precis som när det handlar om avlärningen vid den farliga stigen, kommer vi att ha mycket svårt att acceptera att vår kategori är fel, och att ändra den kräver än mer. Att bryta en fördom kräver djup självinsikt och hög medvetandenivå om hur vi faktiskt fungerar. Den egenskap som en gång i tiden räddade oss från att bli ormbitna, äta giftig frukt eller ramla ner från höga höjder, ger oss idag stora samhälleliga problem i form av rasism, könsdiskriminering och djupt rotad värdeskillnad mellan djur och människor. Tänk på det nästa gång du drar förhastade slutsatser om någon baserat på en lös bild du skapat i ren överlevnadsanda.

Även de intryck som behandlas av det omedvetna påverkar oss. Sinnesintryck som inte uppnår det "tröskelvärde" som krävs för att det ska nå medvetandet bearbetas ändå i hjärnan, och sätter sina spår. Så kallad subliminal perception, undermedvetet uppfattad information, är en mycket framgångsrik marknadsföringsteknik och har använts inom reklamen under en kort och mycket omdiskuterad period**. Hjärnan tycker om saker den känner igen, så märken, smaker eller bilder den upplevt förut kommer att föredras framför nyheter. Har du sett en bild av ett visst märke av dricka så kommer det att öka chansen att du väljer det märket nästa gång du blir sugen. Detta gäller även på andra punkter, bland annat det som nyss nämndes om förutfattade meningar och fördomar. Försök gjordes med matematikstudenter på högskolenivå, där eleverna fick skriva ett prov som låg högt över deras utbildningsnivå. Ena gruppen av studenter ombads kryssa i om de var män eller kvinnor men andra gruppen var helt anonym. Intressant nog så fick de kvinnliga studenterna som ombetts fylla i sitt kön på provet mycket sämre reslutat än de andra testdeltagarna. Det räcker alltså med en så subtil påminnelse om en djupt rotad fördom *** för att påverka testdeltagarnas självkänsla, och därmed prestationer, negativt.

En annan mycket intressant studie rör samma fenomen, som inom psykologin kallas priming#. Två grupper studenter fick göra ett språktest som går ut på att bilda meningar av slumpmässigt valda ord. Ena gruppen fick fler ord i stil med "lugn", "beskedlig", "respekt", "hänsyn" och så vidare, och andra gruppen fick bland annat "aggressiv", "hetsig" och "burdus". Studenterna instruerades att så fort de var klara med provet, söka upp sin testledare för vidare instruktioner. Testledaren såg till att vara upptagen med ett mycket tråkigt och långdraget samtal så fort en student närmade sig. Hur agerade då studenterna? Helt i enlighet med sina test. De studenter som fått prov med "aggressiva" ord avbröt samtalet inom bara någon minut för att få nästa uppgift. De studenter som fått de beskedliga orden däremot, avbröt inte alls! Man var tvungen att bryta testet, då studenterna inte vågade avbryta det pågående samtalet. Så mycket påverkas vi alltså av information vi tar in, även om denna påverka inte alls är medveten så styr den vårt sätt att agera till mycket hög grad.

Vår förmåga att omedvetet snabbt reagera och svara på positiv stimuli, alltså äpplet som ramlar från trädet när vi skakar i grenen eller signalen i bilen som slutar pipa när vi sätter på oss bältet, i kombination med vår otroliga förmåga till konsekvenstänkande har gett oss ett välkänt fenomen: vidskeplighet. Att det en gång råkade gå bra för killen med en hartass i fickan har gett upphov till en än idag ihållande trend med torkade harben i nyckelknippan.

Bara människan?

Om nu medvetandet är en så liten del av den totala mentala processen som är en människa, vad är det då som skiljer oss från till exempel en råtta? Även råttor drar slutsatser om sin omgivning, lär sig av erfarenhet, kommunicerar med andra råttor, planerar för framtiden (sparar mat i lager), tar hand om sin flock och löser problem genom att fundera. Man har nyligen upptäckt ett beteende och ljud som motsvarar vårt skratt det aktiverar samma områden i hjärnan och frigör liknande hormoner. Om djur kan känna, lära sig, skratta och visa medkänsla och omtanke, vad är det då som säger att de inte är medvetna? Vi ser vårt medvetande som en unik och kraftfull egenskap, utan motsvarighet i denna världen. Detta är motbevisat i och med modern medvetandeforskning. Även vi styrs i hög grad av rent evolutionära reflexer och instinktiva beslut. Vad är det då som skiljer våra instinktiva handlingar från råttans?

Slutsats

Med den information som jag har hunnit ta upp hittills, så dyker det upp flera intressanta frågeställningar att filosofera runt. Om vi nu lever med en halv sekunds fördröjning och våra impulsbeslut egentligen fattas omedvetet en halv sekund innan vi tror att vi fattar dem, finns det då en fri vilja? Om nu medvetandet är en liten ynklig miljontedel av all den information vi tar emot, och att allt det vi uppfattar redan sållats genom vår hjärna och tolkats innan vi blir medvetna om det, var är det då som säger att den tolkningen är rätt? Vad är det som säger att det jag uppfattar som grönt är samma färg som det du ser som grönt?

Vi vet otroligt lite om oss själva och hur vi fungerar. Modern medvetandeforskning strider mot det vi kallar sunt förnuft - hur kan medvetandet vara en ynka miljontedel av allt det som jag som organism upplever? Att acceptera och faktiskt fundera över hur detta faktum kan påverka oss och vår miljö är ett viktigt steg framåt i såväl jämställdhetsfrågan som vår syn på etik och pedagogik. Kanske är inte medvetandet så unikt och överlägset som vi tror?

Minou Green

----

Fotnötter:

* En bit är den minsta informationsbärande enheten. Bit är en förkortning av Binary Digit, och motsvarar mängden information som finns i valet mellan två alternativ. (t.ex. 1 eller 0, ja eller nej, svart eller vit). Oftast stöter man på uttrycket i datasammanhang.

** Bland annat klipptes rutor med varumärken in i biofilmer för att påverka konsumenterna. Filmsekvensen blir för snabb för att uppfattas medvetet men påverkar det omedvetna.

*** Kvinnor antas vara sämre än män på matte

# Priming innebär en ökad mottaglighet för ett specifikt stimuli baserat på omedveten tidigare erfarenhet.

Litteraturtips

Böckerna är underhållande och ger långt djupare förklaringar och samband än vad jag har kunnat göra på dessa korta sidor. Det är med varma rekommendationer jag nämner nedanstående böcker och författare!

Feynman, Richard P.: "Surely you're joking, mr Feynman"(1985)
Gladwell, Malcolm: Blink - den intuitiva intelligensen (2006)
Hammer, Olav: Profeter mot strömmen - essäer om mystiker, medier och magiker i modern tid (1999); Osunt förnuft - en bok om intuitivt och kritiskt tänkande (2002)
Nørretranders, Tor: Märk Världen - en bok om vetenskap och intuition (1991); Världen Växer - en bok om slupmens historia (1994); (2002); Det generøse mennske At tro på at tro - menneskesyn med mere (2005)
Pryor, Karen: Skjut inte hunden (1999)

Annons:
AnneN
4/20/09, 2:56 PM
#1

Tack för att du ville dela med dig av din mycket intressanta artikel Glad

_**/Mvh Anne
**~Sajtvärd på Blandrashundar ~Medarbetare på Support
_Hundägare i Norrbotten? Välkommen till oss på Hundhuset!

Hennum
4/20/09, 4:03 PM
#2

Detta var otroligt intressant! Jag har hört talas om endel av dom där grejerna innan och det har övertygat mig om att vi inte är så unika som vi tror. Vårt medvetande har inte makten över våra liv. Vi är djur precis som de andra djuren.

Säkert kan även andra djur ha ett medvetande, ibland kanske de till och med är medvetna om sig själva. Men jag tror ändå inte att de kan sätta sig ner och tänka igenom något på ett självreflexivt sätt. En människa kan sätta sig ner och med en rejäl kraftansträngning och mycket tid och hjälp från andra förändra sig själv. Även djur kan förändras, men då sker det nog inte på ett lika medvetet sätt, utan det är ofta omgivningen som är orsaken till den förändringen (exempelvis hundar och hundpsykologer och allt det)

En riktigt spännande artikel, tack för den :)

/ Johanna Hoogendoorn, ordförande för Kattens Talan

Ijin
4/21/09, 12:57 AM
#3

Wow det var tung läsning… Ska nog smälta det och komma tillbaka imorgon…

Upp till toppen
Annons: