Jag sökte dig....

Jag sökte Dig i bönen – och fann Dig i skrattet.

Jag sökte dig i templet – och fann Dig i fabriken.

Jag sökte Dig i dygden – och fann Dig i syndaren.

Jag sökte Dig i prakten – och fann Dig i armodet.

Jag sökte Dig i fromheten – och fann Dig i lidelsen.

Jag sökte Dig i skrifterna – och fann Dig i naturen.

Jag sökte Dig vid altaret – och fann Dig i barnet.

Jag sökte Dig i kunskapen – och fann Dig i kärleken.

Jag sökte Dig hos Gud – och fann Dig hos människan.

Jag sökte Dig i evigheten – och fann Dig i nuet.

Jag sökte Dig i kosmos – och fann Dig i mig själv

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

DesK

2011-10-06, 21:13

Så fint!

Désirée
tidningensyre.se

Aldebaran

2011-10-06, 21:16

Ja, den texten kan man filosofera mycket på…

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Moonwing

2011-10-07, 10:05

Ja, svaren är inte var man tänker sig finna dem..min favvis är;

"Jag sökte Dig i kunskapen …"

Jag är strikt uppvuxen med de gamla ide´n om -Den som söker skall finna -å då menat bokstavligen , genom att som skåningarna säger , "prega" sinnet fullt av ord och fraser..

..vad kan vara mer fel?

Läste om vad professor P. Krishna drar för slutsatser av vad Krishnamurti ville betona, härmomdagen där han säger så här;

"Du kan inte uppenbara sanningen utan det är sanningen som träder in i ditt sinne. Sinnet är berett att ta emot sanningen bara när det självt inte är aktivt"

Vad kan vara mer sant!