Annons:
Etikettmetafysik
Läst 2934 ggr
Aldebaran
2011-02-12 02:41

Tid...

Många pandit har diskuterat tid, och de har lämnat värdefulla slutsatser i ämnet. I flesta fallen undersöktes tid jämte evighet, till exempel som i engelska time/eternity, i franska temps/éternité, i grekiska kronos/aion, i tyska Zeit/Ewigkeit, i latin  tempus/aeternitas, och sist men inte minst i Sanskrit, kaal/kaal. I Gitas huvudbok Mahabharat förekommer kaal med diskussioner upprepade gånger. Det verkar så att man betraktat två enheter som befinner samtidigt i en relation till varandra i likt sätt som två besläktade skulle kunna ha sinsemellan. Vi får lägga märke till att i Sanskrit man inte räknade tid jämte evighet, och det föreställer att de i all sannolikhet iakttagit tid och evighet likna varandra. När vi läser kaal/kaal ska vi komma ihåg att i Sanskrit det inte förekommer stora och små bokstäver.

Filosoferna Platon, Leibniz, Kant, Bergson, Kierkegaard, Hegel, Heidegger, och andra har diskuterat tidsmodeller, talföljd, tid i hyperbel, tid i cirkel, tidpunkter, helt eller delvis tom tid, händelser, absolut tid, tid i någon riktning, tid tillsammans med medvetandets orientering, tid före och efter, tid knuten till medvetande som erfar, tidsåskådning, tid som ursprungs enhet evigheten som sedan splittras upp av tid, tidslighet och ögonblicket vari tid och evighet berör varandra, och så vidare. Vetenskapsmännen Newton och Einstein har undersökt tid och evighet och givit sina opinioner, och anmärkningsvärt är Einsteins bruk av samtidiga händelser i Relativitetsteori för att ålägga absolut tid, som engång varit kontemplerade av Newton som en slags behållare

Varför det gjordes undersökning och kontemplation om tid i antiken av siarna besittande kunskap med kaal/kaal, som motsvarar tid/tid, och inte på annat hårklyvande sätt med en till enhet än själva tid? Därför de ställde tid mot Tid. Talesätt tid mot Tid är kaal mot kal eller kaal jämte kaal i Sanskrit. Kaal är tid, medan kaal är också den gångna, den förre, som gått ut från nuet och inte finns numera. Siarna beskrev Själ Satchitananda vara Evig Ny Lycksalighet, och i denna sammanhang 'Ny' har stor betydelse. Själ definieras och fastställs med enhet som inte har att göra med det gångna - Själ har Ny Lycksalighet som kommer, och kommer, och kommer oavbrutet utav en Oändlig Källa som är Salighet och Säll. Varifrån en oändlig ström av Ny Lycksaligt kommer om tid inte finns! Filosofen och vetenskapsmannen tar sig till att undersöka evighet. Evighet har en längd bakåt, och den har en längd framåt, och i båda hållen är längderna ändlösa. Det som filosofen inte begriper medan hon undersöker varandesätt i Fenomen, och det som vetenskapsmannen inte förstår så länge hon räknar och undersöker fysiska fenomenella världens och varandes principer och regler, är att i träff med Gud lämnar man Fenomen, och kommer till en enastående okänd sfär utanför Fenomen. När man uppnår Satchitananda Kryshna inträder hon ett Varande som alltid är Ny på ett oupphörligt sätt. Hon lämnar bakom sig all tid, tider, tidpunkter och tideräkningar, och träder in i själva TID.    

                            Dipak Roy  Wesaklogen GBG

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Annons:
[rolnor]
2011-02-13 01:47
#1

Intressant!

Jag reagerar bl.a. på det allra sista du skriver om Kryshna, är du med i nån sån grupp, typ Hare Krishna??Glad

Googlade lite men blev inte riktigt klok på vad Kryshna var, Krishna däremot finn ju åtskilligt…

Aldebaran
2011-02-13 13:25
#2

Nej, Jag är med i Teosofiska Samfundet Adyar (googlingsbart)

Han som skrivit detta kommer från Indien och även han är med i TS.

Hans svenska kanske inte är den bästa… Krishna skall det vara..

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Upp till toppen
Annons: