02.4 Vetenskaps- & Kunskapsteori

Varför tycker vi hundvalpar är söta?

2010-08-14 15:42 #0 av: rolnor

Eller andra nyfödda djur? Är det en egenskap hos djuren som ska hindra oss människor att döda små djur, alltså en genetisk egenskap hos djuren? Eller är det vi som nedärvt en förmåga att uppskatta nyfödda för att vi inte ska bli deprimerade och ta livet av oss? Samma sak med blommor,; Varför tycker vi att blommor är vackra och luktar gott? Vad finns det för genetisk poäng med det? Risken är ju att vi plockar blomman och därmed tar livet av den? Att blommor doftar och har starka färger är ju för att attrahera insekter och vissa fåglar för att polinera dom, men varför ska vi tycka om dom? Jag tänker då "Darvinistiskt".

Anmäl
2010-08-14 18:40 #1 av: rolnor

Vill gärna ha input på denna fråga, så jag puttar

Anmäl
2010-08-14 18:47 #2 av: Maria

Såg frågan just nu och den är väldigt intressant tycker jag.

Har man alltid tyckt att hundvalpar/vildhundar/ vargar osv. är söta?

Vi äter griskultingar, harar, och andra små söta djur utan att blinka.

Det här med blommor och natur vet jag heller inte om man alltid upplevd det som "vackert" Kanske snarare mer fascinerande.

Måste fundera mera...Glad

/Maria

 

Anmäl
2010-08-14 22:50 #3 av: LenaR

Det där hundvalparna har jag hört om. Däggdjursungar har näpnare ansikten än fullvuxna djur, och vi har en nedärvd instinkt som får oss att vilja ta hand om näpna ungar. Eftersom däggdjursungar är så högststående djur behöver de fostras till vuxen ålder. Näpenheten är en försäkring om att föräldrarna ska vilja ta hand om sin avkomma.

Jämför med krokodiler och andra reptiler. Ungarna är perfekta avbilder av de fullvuxna djuren. Samma proportioner bara i miniatyr. Jag tycker förstås att miniatyrer är gulliga... Men det kan väl bero på samma nedärvda föräldrainstinkt?

 

Skönhetsupplevelsen - att man tycker att solnedgångar är vackra t.ex - kan jag inte förklara. Den verkar vara allmänmänsklig, så den borde fylla någon funktion? Jag måste fundera mer. Kanske någon sitter inne på ett färdigt svar!

Anmäl
2010-08-14 23:35 #4 av: rolnor

Jag gillar tanken på en religiös komponet i det hela, att gud vill att det ska finnas saker som vi kan njuta av, bara för att vi ska trivas med vårt liv, men det kanske finns "naturliga" förklaringar till allt det förunderligt vackra som omger oss.

Anmäl
2010-08-14 23:39 #5 av: Maria

Var en solnedgång vacker förr? Den kanske rentav var skrämmande.

Jag kan tänka mig att man kanske var rädd för att solen aldrig skulle komma tillbakaObestämd

/Maria

 

Anmäl
2010-08-14 23:46 #6 av: rolnor

Jag har läst att vissa indianstammar dansade på morgonen för att dom trodde att solen inte skulle gå upp annars.Glad

Anmäl
2010-08-14 23:48 #7 av: Maria

#6 Det är väl förmodligen så religionerna har uppkommit från början. Att tillbe det okända.

Sedan kanske allting blev vackertFlört

/Maria

 

Anmäl
2010-08-15 00:01 #8 av: LenaR

#5 Om du har sett solen gå upp och ner varje dag ända sen du föddes, är inte solnedgången normal då? Inte blir man rädd varenda dag för att just den här solnedgången ska vara den sista? Det har jag svårt att föreställa mig.

Att man blir rädd för udda fenomen förstår jag - vädersolar och metorer t.ex. Men inte kan vi vara så skapta att vi allihop skulle bli rädda för vardan?

#4 Eftersom inte alla människor är religiösa måste det finnas en annan förklaring till att vi upplever världen som vacker. Också ateister kan ju uppleva skönheten i både natur och konst?

Anmäl
2010-08-15 16:02 #9 av: rolnor

Ja, du har såklart rätt, det kan väl vara så att vi gillar att leva överhuvudtaget eftersom det är en egenskap som gör att vi överlever bättre, sen i andra änden finns ju dödsångest som knuffar på från andra hållet, lite som piska och morot det hela???

Anmäl
2010-08-15 16:05 #10 av: LenaR

Förmågan att uppleva skönhet är alltså en evolutionär princip som ska göra att vi ska vilja leva i den här världen?

Jag gillar tanken!

Anmäl
2010-08-16 15:13 #11 av: rolnor

Vi är ju medvetna om att vi ska dö förr eller senare så för oss människor kanske skönhetsupplevelsen är viktigare för oss än för andra djur??

Anmäl
2010-08-16 22:16 #12 av: LenaR

Det har du helt rätt i. Medvetenheten om döden får åtminstone mig att uppleva saker mer intensivt. Jag får mycket starkare skönhetsupplevelser i de ögonblick när jag kommer ihåg att jag ska dö en - hehe - vacker dag.

Anmäl
2010-08-20 02:30 #13 av: [Fiction]

Jag har för mig att jag har läst någonstans att kombinationen stora ögon, överdimensionerat huvud etc skall väcka en slags moderlig instinkt hos oss. Så, ja, jag är nog inne på att det är biologiskt.

Anmäl
2010-09-21 00:52 #14 av: apache

Jag tror inte att ungarna är söta för föräldrarnas skull. Jag tror att det har med födseln att göra. Huvudet kanske är stort för att underlätta födseln? Eller bara något med fysiken att göra, för att huvudet ska slippa växa så fort ikapp kroppen?
Ögon, tassar osv är nog stora redan från början för att de inte växer lika snabbt som övriga kroppen.
Jag är rätt säker på att djurungars utseende inte har något med synintrycket av dem utan fysiken.

Anmäl
2010-09-21 00:52 #15 av: apache

Jag tror inte att ungarna är söta för föräldrarnas skull. Jag tror att det har med födseln att göra. Huvudet kanske är stort för att underlätta födseln? Eller bara något med fysiken att göra, för att huvudet ska slippa växa så fort ikapp kroppen?
Ögon, tassar osv är nog stora redan från början för att de inte växer lika snabbt som övriga kroppen.
Jag är rätt säker på att djurungars utseende inte har något med synintrycket av dem utan fysiken.

Anmäl
2010-09-23 17:53 #16 av: Saga85

#15 Du får nog tänkte tvärtom. Att ungarna ser ut som de gör har ju självklart biologiska skäl. Dock så är det vi vuxna som blivit "programmerade" att tycka dessa attribut är söta just för att upprätthålla/underlätta instinkten att skydda och ta hand om de små.

Dvs ungarna ser inte ut som de gör för föräldrarnas skull, utan föräldrarna har dessa känslor för utseendeattributen för ungarnas skull.

Anmäl
2010-09-29 13:15 #17 av: apache

#16 Tyvärr så tror jag inte sy mycket på detGlad Är snart färdigutbildad djurvårdare och jag har inte riktigt hört att det finns några riktiga sådan belägg för det. Det är bara vi människor och människoapor som använder oss av så mycket visuella intryck.
Tror ni att t. ex möss eller grisar tycker sina ungar är söta och därför dras till dem?

Man får tro vad man vill för det finns inga rätt eller fel, om man vill veta svaret får man nog fråga djuren

Anmäl
2010-09-30 00:15 #18 av: LenaR

#17 Man får tro vad man vill för det finns inga rätt eller fel, om man vill veta svaret får man nog fråga djuren

Eller observera hur de beter sig, det är nog lättare än att fråga... Flört

Har du någon alternativ förklaring till att djur som klarar sig själva från födseln -krokodiler t.ex - är perfekta kopior av sina föräldrar, med vuxna proportioner och allt, medan de djur som behöver sina föräldrar en period innan de är självgående har de "gulliga" bebisproportionerna i ansikte och kropp?

Anmäl
2010-09-30 00:50 #19 av: Saga85

#18 Nja, krokodilungar är inte direkt perfekta kopior av de vuxna (nilkrokodiler på bägge bilderna). Även de har ju "bebisproportioner". Jag tror snarare att de ser ut som de gör för att huvudet (hjärnan) är det absolut viktigaste på kroppen och behöver vara rätt så "färdigutvecklat" redan vid födseln.

#17 Fråga djuren är väl lite svårt. Jämför det hellre med t.ex. varningsfärger i naturen (rött/gult med svart/vitt) som signalerar "jag är farlig/giftig". Varför skulle det då vara så konstigt att man på samma vis är "programmerad" till att "bebisproportioner" = försvarslös/behöver skyddas?

 

Onödig fakta: Det finns en ödleart där de små ungarna imiterar en giftig skalbaggssort (kutar med ryggen och härmar gångstilen). Bland kamoflaugemästarna bläckfiskarna finns det även vissa arter som antar form och färg efter giftiga rockor. Finns ju även många fler exempel på ogiftiga arter som är snarlika giftiga släktingar. Inte behöver jag fråga djuren varför de gör det, däremot är det ju väldigt fascinerande ATT de gör det och hur/varför det hela började.

Anmäl
2010-09-30 01:00 #20 av: LenaR

#19

Wikipedia säger: The new mother will protect her offspring for up to two years, and if there are multiple nests in the same area, the mothers may form a crèche. During this time, the mothers may pick up their offspring to protect them, either in their mouth or in her gular or throat pouch, to keep the babies safe.

Dvs nilkrokodiler uppfostrar sina ungar, alltså har ungarna de gulliga proportionerna.

När det gäller de djur som inte fostrar sina ungar så har ungarna redan från början vuxna proportioner. Vad beror den skillnaden på?

Anmäl
2010-09-30 01:05 #21 av: LenaR

Orelaterat, jag kan ju tycka att bebiskrokodiler är söta för att de är små miniatyrer. Men letar man efter gullighet, eller hoptryckta bebisproportioner, eller oskuld eller hjälplöshet eller brist på förslagenhet i det här lilla ansiktet, då letar man nog förgäves...

Anmäl
2010-09-30 01:43 #22 av: Saga85

Jag vet att krokodilhonor skyddar sina ungar, men jag visade mest bilderna för att påvisa att de inte är kopior av de vuxna. Vi kan ju ta ett annat exempel med havssköldpaddan som lägger ägg på en strand och lämnar sina ofödda ungar vind för våg. Unge vs vuxen.

Att det i större mån är tydligare (större huvuden vid födsel) på däggdjur tror jag snarare har att göra med att vi helt enkelt har större hjärnor. Iof: Kollar man på grod- och fiskyngel så är ju dessa i princip bara huvuden när de kläcks, trots att även de överges av föräldrarna som befruktade rom.

Anmäl
2010-09-30 01:45 #23 av: Saga85

Och jag tycker f.ö. att reptilungar (särskilt krokodiler!) är mycket sötare än människobebisar. Smaken är olika. Jag tappade bort mig i puttinutt när jag googlade runt efter bilder på krokodiler och sköldpaddor Kyss

Min första reaktion på bilden i #21 är ju att plocka upp sötot och ge den en puss.

Anmäl
2010-09-30 01:54 #24 av: LenaR

#22 Och varken de söta sköldpaddsungarna eller grod- eller fiskyngel har några utpräglade bebisdrag, som stora ögon, hoptryckta anletsdrag, "oskyldig" uppsyn. Sköldpaddsungen på bilden har precis samma ansikte som den vuxna sköldpaddan.

Däggdjursungar av alla de slag har däremot bebisdragen. Det är skillnad. Vi ser på en gång om en katt är unge eller vuxen, men ser vi en reptil får vi gissa.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.