01 ALLMÄNT

Filosofisk insikt genom kulturupplevelsen

2010-07-19 01:02 #0 av: vimes

(Man kan diskutera huruvida jag fortfarande pratar om filosofi här - huruvida det som omnämns som en filosofisk insikt. Vi kan förstås tala om livsåskådning, personlig utveckling och så vidare. Min utgångspunkt är dock fortfarande (detta har jag varit inne på tidigare) att filosofin främst vårt redskap för att hantera livet. Min ståndpunkt tycks vara att allt vi gör, gör vi för att hantera det faktum att vi lever.)

Som hyfsat ung människa (man också, det kanske har betydelse) har mitt liv i mångt och mycket handlat om vad jag ska göra. Ska jag satsa på en universitetskarriär? Kan jag bli författare? Och så vidare.

För kanske ett år sedan bestämde jag mig för att inte bry mig så mycket om vad jag ska göra. Jag bestämde mig för att det var viktigare vad jag är. Istället för att definiera mål för någon form av yttre strävan kom jag fram till att mitt liv var en i allra högsta grad personlig angelägenhet, där det viktiga inte är vad jag gör, utan hur jag är. Jag beslutade mig för att jag gärna lever ett ganska mediokert liv som jag kan hantera.

Det var väl en del av någon mognadsprocess, antar jag.

Saken som slog mig var en helt genuin känsla av min egen unicitet. Och detta helt oberoende av yttre annars identitetsdefinierande faktorer såsom arbete och utbildning. Detta var en insikt (som givetvis mognat i mig tidigare) som förlöstes genom en rätt simpel kulturupplevelse.

Jag lyssnade på Pearl Jams låt "Sometimes" (Pearl Jam - Sometimes) där denna textrad finns:

My small self... like a book amongst the many on a shelf

Och jag tycker att detta är en väldigt pregnant strof. Böcker finns det ju oräkneligt många av, och alla är i någon mån unika. Och i någon mån kunde jag förlikas med att vara likt en bok bland många, att även ett liv som utifrån sett är ganska mediokert kan vara meningsfullt och ägan en vädligt påtaglig unicitet upplevt innifrån. 

---

Tanken med tråden här var att ta upp det här med kultur som förlösare av insikten. Och i någon vidare mån ställa frågan om filsofin bör vara logisk eller poetisk? Kan den vara både och?

Anmäl
2010-07-19 01:34 #1 av: rolnor

Man kan ju välja att satsa på en "karriär", något som kan vara oerhört givande eller kanske självförbrännande. Mitt i denna strävan finns ju möten med människor och sej själv och det ena behöver väl inte utesluta det andra, att både växa inuti och professionelt?

Det går väl sällan att vara renodlat logisk eller poetisk, undrar jag, och det finns väl ingen poäng att välja det ena eller det andra?Glad

 

"Det onda har vingar, men det goda tar sig fram med snigelfart." -Voltaire.

Anmäl
2010-07-19 17:29 #2 av: Maria

Min drivkraft i livet är lättja och det kan ju låta märkligt men allt jag strävar efter är belöning och må gott. Så för mig har aldrig en karriär varit aktuell, bara jag har så jag överlever.

Jag tror att det här går väldigt "hand i hand" med tråden kommunikation.

Genom kulturen kommer vi varandra förmodligen närmare än med "vanligt prat" En konstnär försöker förmedla en känsla. Även en poet som bollar med orden försöker att förmedla något mellan raderna tror jag. Sedan om vi uppfattar känslan på samma sätt eller lika illa som vid samtal spelar ingen roll. En upplevlese utan ord är mer beständig och kanske mer äkta och ärlig...

Jag tror absolut att filosofin måste ha denna blandning mellan logik och poesi. Enbart ordet filosofi är poesi för migFlört

/Maria

 

Anmäl
2010-07-19 18:19 #3 av: rolnor

Jag tror att man ka nå långt med språket, om det används rätt...

"Det onda har vingar, men det goda tar sig fram med snigelfart." -Voltaire.

Anmäl
2010-07-19 18:28 #4 av: Maria

#3 Hur menar du då?

/Maria

 

Anmäl
2010-07-19 18:48 #5 av: rolnor

Ja att man inte gömmer sej själv bakom orden, liksom??

"Det onda har vingar, men det goda tar sig fram med snigelfart." -Voltaire.

Anmäl
2010-07-19 20:41 #6 av: Maria

Vem kan bedöma det? Det vet man väl bara själv eller?

Eller menar du när man genomskådar någon genom att man vet att personen pratar en massa som inte stämmer? Att man tror att det ligger en annan sanning bakom?

/Maria

 

Anmäl
2010-07-20 13:12 #7 av: rolnor

Nej, jag menar att man inte blottar sej känslomässigt utan använder intellektet och språket som en "sköld", lite svårt att förklara.Glad

"Det onda har vingar, men det goda tar sig fram med snigelfart." -Voltaire.

Anmäl
2010-07-20 19:05 #8 av: rolnor

Ett exempel skulle kunna vara (som jag gjorde nyss) att man använder ordet "man" istället för "jag".

"Det onda har vingar, men det goda tar sig fram med snigelfart." -Voltaire.

Anmäl
2010-07-24 02:34 #9 av: Stevo

#0

Att läsa formell logik (vilket ingick som en kurs i det data- och systemvetenskapliga programmet jag läste) var för mig ett slags poetisk upplevelse. Jag fick hjälp att formalisera och sätta ord på många av de regler jag själv intuitivt kommit fram till och som på något sätt alltid varit viktiga för mig. I utvecklingen av mitt eget kritiska tänkande (som kanske egentligen började som självkritiskt tänkande) har logiken alltid spelat en väldigt stor roll.

Så för att besvara din fråga: jag tror definitivt att filosofin kan vara både ock.

mvh
Stevo

 

Anmäl
2010-07-24 18:05 #10 av: vimes

#9: Jag tror att "det här" i mycket handlar om vem man är, och hur man bäst processar världen. Och jag tror att det är en viktig insikt att bära med sig i samtalet: vi tänker, fungerar och konstruerar världen på olika sätt - och detta som en genuin insikt långt bortom trötta plattheter som "vi är alla olika".

Jag tänkte på en sak när jag läste ditt inlägg, Stevo. Du skriver: "I utvecklingen av mitt eget kritiska tänkande (som kanske egentligen började som självkritiskt tänkande) har logiken alltid spelat en väldigt stor roll." (min kurs.) Anser du främst att din filosofi - ditt tänkande - är kritiskt? Jag anser nog mitt tänkande främst vara konstruerande, skapande.

Anmäl
2010-07-24 19:31 #11 av: rolnor

I konstruktivt tänkande är man väl tvungen att också vara kritisk, att granska sej själv och se vilka ideér som man vill spinna vidare på och vilka man vill släppa taget om?

"Det onda har vingar, men det goda tar sig fram med snigelfart." -Voltaire.

Anmäl
2010-07-24 19:39 #12 av: Maria

Måste man vara kritiskt tänkande eller konstrutivt skapande i sitt tänk.

Jag grubblar mycket men har ändå svårt att sätta ord på vad, varför eller hur.

I mitt möte med andra så är mitt arbete att få fram så mycket information som möjligt med ett arbetsunderlag och en viss tidspress.

Jag vill tro att jag har blivit ganska bra på detta genom åren och det beror bl.a på att jag är medveten om att vi tolkar ord och språk så olika. Min verklighet skiljer sig markant från din.

Det värsta är att jag grubblar på varför? Är det då konstruktivt eller är det kritiskt?

/Maria

 

Anmäl
2010-07-24 19:51 #13 av: vimes

#11: Jag menar att kritiskt vs. konstruerande utgör en vattendelare i hur man förhåller sig till kunskap och världen. Jag menar att allt tänkande i grund och botten är konstruerande, men jag tror inte att Stevo anser det. Eller i varje fall att han inte anser det vara tänkandets essens.

Anmäl
2010-07-24 19:55 #14 av: Maria

#13 Så när jag grubblar över mina "möten" som jag tjatar omFlört så är det ett konstruktivt tänkande?

Jag har egentligen aldrig funderat över tankarnas syfteObestämd

/Maria

 

Anmäl
2010-07-24 20:05 #15 av: vimes

#14: Jag vill helst undvika att tala om "konstruktivt" tänkande, vilket för mig säger något helt annat än det jag är ute efter. Jag föredrar konstruerande tänkande. Med detta menar jag att vi, med våra tankar, skapar världen.

Vad jag tror att Stevo menar med "kritiskt" tänkande är att tänkandet är till för att orientera sig i verkligheten, att processa information som (ytterst) stamamr från en helt reell verklighet. Min ståndpunkt är att vi använder tänkandet för att konstruera den subjektiva föreställningsvärld vi lever i. Vilket väl också är anledningen till att jag fascineras så mycket av mötet med andra subjekt - ögonblicksglimtar av en annan föreställningsvärld.

Anmäl
2010-07-24 20:27 #16 av: Maria

#15 Jag tror att jag förstår hur du menar. Får fundera vidare på dettaFlört

/Maria

 

Anmäl
2010-07-24 23:47 #17 av: Stevo

#10

Filosofi utgörs mycket riktigt, enligt min bedömning, till stor del av kritiskt tänkande. Hume utförde en kritisk granskning av exempelvis kausalitet och induktion. Gettier redovisade en kritisk granskning av kunskapsbegreppet. Russell var så pass kritisk till sitt eget arbete att han slog undan benen för både sig själv och Frege i sina logicistiska ambitioner. Kants "kritik av det rena förnuftet" är ett fascinerande verk, enligt min uppfattning.

Jag värderar det kritiska tänkandet högt. Men det är även ett personlighetsdrag. Jag vet att det är lätt att göra fel, vilket gäller både mig och andra. För att inte låta mig luras av andras misstag, eller göra misstag själv, är det viktigt att granska både mina egna och andras tankar kritiskt. På så sätt föreställer jag mig att jag ökar mina chanser att få en korrekt bild av verkligheten. Jag tror inte att världen är kontradiktorisk. Våra uppfattningar om den kan vara kontradiktoriska, men världen är som den är, och den är motsägelsefri. Det är min utgångspunkt.

mvh
Stevo

 

Anmäl
2010-07-24 23:49 #18 av: Maria

Jag känner att jag är helt utanför denna diskussionSkäms

/Maria

 

Anmäl
2010-07-25 00:18 #19 av: Stevo

#18

Jag kan förstå om det ser ut som ett hejdlöst "name dropping" för den som inte är så bekant med västvärldens filosofihistoria. Min bedömning var dock den att vimes, som var den jag svarade, känner till samtliga dessa namn.

Jag ser för övrigt inga problem med att man ställer frågor till mig om det är något som är oklart, eller - för all del - låter mig vara föremål för ett kritiskt tänkande :-).

mvh
Stevo

Anmäl
2010-07-25 00:34 #20 av: Maria

#18 Om man nu inte är så bekant med "västvärldens filosofihistoria", kan man ändå inte vara med i en filosofisk diskussion?

Jag vet inte om jag har lust att ställa frågor till dig?Obestämd

/Maria

 

Anmäl
2010-07-25 01:44 #21 av: Stevo

#20

Jag tycker absolut att man kan vara med i en filosofisk diskussion utan att vara bekant med filosofihistoria. Om jag uppfattades som överlägsen så var det verkligen inte min mening, och då vill jag be om ursäkt för det.

mvh
Stevo

Anmäl
2010-07-25 07:27 #22 av: AnneN

#20 Här är alla välkomna att delta i diskussionerna oavsett om de är så pass nybörjare att de aldrig läst minsta lilla om filosofi förr eller om de är välutbildade filosofer!

/Anne, sajtvärd

/Mvh Anne
~Sajtvärd på Blandrashundar ~Medarbetare på Support
Hundägare i Norrbotten? Välkommen till oss på Hundhuset!

Anmäl
2010-07-25 14:25 #23 av: rolnor

#21 Jag uppfattade dej inte som överlägsen, alla som är intresserade kan ju googla på namnen du nämner???

"Det onda har vingar, men det goda tar sig fram med snigelfart." -Voltaire.

Anmäl
2010-07-25 15:13 #24 av: Maria

OK, det är braGlad för filosoferar gör vi ju alla även på amatörnivåFlört

/Maria

 

Anmäl
2010-07-30 13:19 #25 av: vimes

#17: Jag håller med om att världen måste vara motsägelsefri. Det är dock min uppfattning, vilket säkert framgått, att det vi kan göra med vår filosofi är att utforska oss själva och konstruera oss en sujektiv värld vi kan leva i.

Jag undrar ibland över den rena tanken och den rena filosofin. Det tycks mig som om vi allt som oftast vägleds, inte av strävan efter motsägelsefrihet i tanken (vilket, väl, är något av den västerländska filosofins grundsyften) utan av underliggande preferenser - kynnet, kan vi kalla det - som inte alls är rationella. Att vi använder vår rationalitet för att försvara och förklara det vi egentligen väljer utifrån irrationella grunder. Men det kanske bara är jag som fungerar så? Flört

Jag undrar, Stevo, har du läst filosofi på högskola/universitet, eller är du självlärd? Jag tror att sådana här saker har betydelse för hur vi ser på filosofin, den utbildning har någon form av auktoritet i oss. Jag är egentligen "historiker", med speciellt intresse för idé- och litteraturhistoria och utifrån det kan jag förstå att jag har en förkärlek till att hellre presentera flera förklaringar och snarare fundera över vilken förklaring som har högst förklaringsvärde (för mig) snarare än vilken som är "riktig".

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.