02 TEORETISK FILOSOFI

Tanken som skydd mot känslor?

2010-06-02 18:53 #0 av: rolnor

Har funderat lite och ibland får jag en känsla av att dom här på forumet som är mer renodlade filosofer ibland gömmer sej bakom sina formuleringar och på så vis slipper ta ställning eller berätta vad dom känner för en viss fråga, ungeför som en person som betraktar en tavla men bara beskriver tavlans ramar och dessuton inte bidrar till bilden med egna peneldrag? Det här är lite provocerande det förstår jag.

Anmäl
2010-06-02 23:43 #1 av: Maria

Jag förstår dina funderingar för själv så kan jag ganska lite om just "ämnet" filosofi men jag filosoferar gärna och har då kanske inte alltid så genomtänkta tankar utan vill gärna höra och bolla åsikter med andra men det är helt på amatörnivåFlört

/Maria

 

Anmäl
2010-06-02 23:49 #2 av: rolnor

Ja, jag är nog mer lagd åt naturvetenskap, psykologi och religion, jag vill veta vem som "döljer sej" bakom en fin argumentation eller formulering.ObestämdGlad

Anmäl
2010-06-02 23:51 #3 av: Maria

Jag är ju både troende och arbetar inom psykiatrin så jag har nog samma läggningFlört

/Maria

 

Anmäl
2010-06-03 21:54 #4 av: vimes

Jag känner mig väldigt träffad av ditt inlägg, Rolnor. Men jag blir inte provocerad... inte så mycket i varje fall. Flört

 

Jag tycker att du berör en intressant frågeställning här. Jag upplever personligen att det finns en problematik i min inställning till världen. Jag tar ytterst sällan ställning utan uttrycker mig gärna i stil med "man kan tycka", "man kan tolka det såhär", "traditionellt har man ju sett på det här på det här sättet" och så vidare. Det blir mycket intellektualiseringar men sällan gör jag en ståndpunkt till min egen.

Jag anser ju att åsiktsbildning är en meningsskapande aktivitet, det är identitetsdefinerande att ta ställning. Att undvika ta ställning kan vara lätt nihilistiskt. Jag menar, vi måste ju skapa mening någonstans.

 

Å andra sidan. Jag vänder mig emot detta: "[att gömma] sej bakom sina formuleringar och på så vis [slippa] ta ställning". Jag kan förstås inte tala för andra, men jag upplever en i sanning genuin osäkerhet inför världen. För mig tycks osäkerhet vara den högsta formen av föreståelse. Man kan ju vända på det och säga att folk "gömmer sin brist på förståelse bakom ställningstaganden."

 

Förstår du mig? Jag håller med om att det du tar upp är problematiskt, inte minst på ett personligt, meningsskapande och identitetsskapande plan. Däremot tycks det mig vara ett oundvikligt förhållningssätt till världen, i varje fall för mig.

Anmäl
2010-06-03 22:25 #5 av: Maria

#4 Nu var det ju inte mig du vänder dig tillFlört men jag har svårt att låta bli att ta ställning. Jag har alltid åsikter men därmed inte sagt att dessa är för evigt. Jag har ganska lätt att ändra mig också...

Ambivalent är jag för det mesta men blir ändå ganska imponerad av att du tycks kunna leva i världen utan ställningtaganden. Jag är inte riktigt säker på att jag hänger med där..Obestämd

/Maria

 

Anmäl
2010-06-03 22:40 #6 av: rolnor

#4 Jo, det var nog riktat till dej speciellt och jag tycker det var kul att du ville berätta just om din osäkerhet, för det är kanske just den jag upplevt (felaktigt) att du försökt gömma, så, allt väl!Glad

Anmäl
2010-06-03 22:50 #7 av: vimes

#5: Ett kort förtydligande: givetvis tar jag ställning till saker. Dagligen.

På det privata planet gör man ju ställningstaganden hela tiden.

Anmäl
2010-06-03 22:54 #8 av: Maria

#7 Tänkte väl detFlört

/Maria

 

Anmäl
2010-06-03 23:08 #9 av: vimes

Utveckling: jag vill förresten mena att det finns en kommunikationsaspekt här. Något om viljan att sträcka sig ut från bubblan som är den egna världen och faktiskt etablera en genuin kontakt med ett annat tänkande subjekt.

Det kan tyckas mig som om samtalet som kretsar kring ställningstaganden lätt blir platt. Vad händer egenligen när din samtalspartner säger "Jag håller med dig" eller "Jag håller inte med dig"? Vari ligger det berikande i det samtalet?

Med risk för att verka polemisk (detta är för övrigt en väldigt intressant diskussion att föra upp i bredare bemärkelse tycker jag): kan ni (båda två Flört) peka på en (eller flera) diskussioner här på filosofi.ifokus som ni finner berikande, vilka diskussioner finner ni vara goda diskussioner, och varför?

Anmäl
2010-06-03 23:19 #10 av: Maria

"Människans natur och moral" och "Finns Gud" är två trådar jag har funnit intressanta med olika vinklingar och åsikter.

Jag tycker däremot inte att en diskussion blir "platt" när man inte håller med utan det är ju snarare då samtalet kan utvecklas om man ger exempel på varför man har en annan åsikt.

/Maria

 

Anmäl
2010-06-04 00:33 #11 av: rolnor

Precis som den här tråden där vi berör osäkerhet, att vi alla har den och väljer att hantera den eller uttrycka den på olika sätt, tycker jag är berikande, där blir jag berörd.

Anmäl
2010-06-04 14:37 #12 av: vimes

#10: Ja, "Människans natur och moral" är en diskussionstråd som jag också uppfattar som bra. Den kan tjäna som exempel på vad jag menar: både du och jag hamnade i någon form av polemik med en av deltagarna i den diskussionen. Jag uppfattar det som lite olyckligt, mest för att den användaren hade många intressanta synpunkter, men lät försvarandet av dessa synpunkter bli ett självändamål. Det tjänar aldrig det filosofiska samtalet på.

Så vad jag vill säga är att det är klart att ställningstaganden i sig inte gör en diskussion platt. Däremot tycks det mig som om diskussionen om våra åsikter och ställningstaganden lätt urartar i debatt, och debatten är alltid platt. För det filosofiska samtalet ska fungera och vara berikande måste de inblandade våga vara öppna inför den andre.

Jag tror att jag menar att det filosofiska samtalet är gemensamt, alla inblandade parter bygger något tillsammans. Debatten har inte denna grund av gemensamhet, utan tycks snarare vara någon form av språkövning. Jag vill ha ett filosofiskt samtal som faktiskt ger en genuin anklang i mig, ett verkligt möte mellan människor och inte bara ett möte mellan retoriska spetsfundigheter.

(Därmed inte sagt att jag är någon form av optimal samtalspartner i det filosofiska samtal jag efterfrågar. Jag hamnar allt som oftast i metadiskussioner (som i "Människans natur och moral"), och kan ha på tok för litet tålamod.)

(Nu kanske jag har shanghajat din tråd lite, Rolnor. Anledningen till att jag vill styra in den på de här sakerna är att jag försöker utveckla någon idé om vad jag vill göra av den här sajten om jag tar över värdskapet.)

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.