01 ALLMÄNT

Din intellektuella utveckling

2010-01-23 00:03 #0 av: vimes

Det senaste året har jag slagits av hur jag har utvecklats intellektuellt. Från att jag varit 19-20 fram till idag (fyller 27 i år) har jag utvecklats enormt mycket intellektuellt.

Jag kan titta tillbaka på inlägg jag skrev på ett filosofiforum för tre år sedan och inse hur lite jag håller med om det jag skrev då.

Politiskt har jag förändrats enormt mycket: från nyliberalism, till socialliberalism, med socialistiska inslag här och var, till att idag vara helt apolitisk. Jag har börjat uppskatta konservativa tänkare, etc.

Jag har slutat basha religion och börjat intressera mig för de allmänmänskliga idéerna, o.s.v.

 

Hur har din itellektuella utveckling sett ut? Vad har varit viktigt? Förvaltar du dina insikter? Slutar man utvecklas efter ett tag? Ordet är fritt.

Anmäl
2010-01-23 15:28 #1 av: rolnor

Jag är 43 idag och tycker att jag fortfarande utvecklas, men det handlar kanske mer om EQ än IQ, EQ skulle då vara den emotionella intelligensen. När det gäller politik så har jag nog blivit mer engagerad än förut, men samtidigt mer villrådig...Glad

Anmäl
2010-01-23 20:18 #2 av: Maria

Jag blir snart 48 år och har skrivit dagbok sedan jag var barn. Läser jag det jag skrev t.ex i tonåren så rodnar jag och skulle inte önska att någon annan tog del av dessa. Jag skäms för mina högtflygande tankar och orealistiska ideér och mitt språk ska vi inte tala om...

Så visst utvecklas man men samtidigt så är det ju viktigt att inte avstanna utan just fortsätta att utvecklas och vara nyfiken.

Politiskt sätt så var jag "röd" i ungdomen. Gick på Hvitfeldska gymnasiet i Göteborg och skolan vimlade av "Brats". Nu fanns ju inte det uttrycket men stämmer ganska bra med klientelet då. Jag hade "Palestinasjal" och ville vara tvärtemot utan att egentligen veta så mycket om politik överhuvudtaget. Numera pendlar jag och är som vanligt ambivalent men kommer förmodligen rösta på Miljöpartiet.

Jag är troende och det har jag egentligen alltid varit men det har också utvecklats. Jag är medlem i Svenska kyrkan men går sällan dit och jag har en stark aversion mot de flesta frikyrkor.

Det är en stor fördel att ha barn märker jag. (Inte bara emotionellt) utan i min egen utveckling. Min son är 26 snart. Han får mig att "hänga med" eller snarare vilja hänga med. Vi har långa samtal om just livet, utveckling och att det faktiskt händer saker på vägen med oss.

På min arbetsplats så är vi också i olika åldrar, kön och från olika kulturer vilket berikar enormt och man lär sig hela tiden något nytt.

Jag arbetar som jag tidigare skrivit med populationsstudier bland äldre och livskvaliteten hos dem som fortfarande är nyfikna verkar vara ganska stor. De som fortfarande kan ta till sig nya saker.

/Maria

 

Anmäl
2010-01-25 21:13 #3 av: Hennum

jag har ju då inte levt så länge. Är 21 nu, men jag har ju oxå utvecklats mycket intelektuellt. Men framför allt känner jag hur mycket mitt tänkande påverkas av kursen jag läser för tillfället, och vilka människor jag umgås med. När jag läste filosofi tänkte jag mer på sådant och när jag läste socialpsykologi tänkte jag mer på det. Diskussioner med människor i min omgivning har oxå påverkat ämenena för mina tankar.

Jag har rent praktiskt utvecklats mot att omsätta mer av mina teorier kring hur man ska vara och göra i praktiken. Jag är påväg mot att bli vegan. Men samtidigt som det händer så inser jag att jag ändå har ett annat synsätt än vad många av mina aktivistvänner verkar ha. Jag tänker inte bara på djurens rätt, utan även på klimatet, människor (vilket iofs de flesta djurrättare gör oxå) och miljön. Även dessa aspekter försöker jag ta in i mitt vardagliga handlande. Vilket har lett till att jag ändå börjar bli lite positiv till läderskor - då man inte behöver konsumera lika mycket som när man köper syntetskor - vilka typ bara håller en säsong. Ett par läderskor kan om man tar hand om dem hålla i många många år.

Det är sånt jag grubblar över om dagarna. kanske inte har så mycket med intellegens att göra, men så ser jag inte heller intellegens som det viktigaste här i världen. När jag läste pedagogik eller om det var socialpsykologi, så förde en föreläsare fram väldigt goda argument mot att man överhuvudtaget använder begreppet intellegens.

Jag är väldigt förvirrad, och mest öppen för att saker och ting kan vara på olika sätt. Jag har inte bestämt mig för något tycker jag, men det jag tycker känns rätt för tillfället försöker jag leva efter. Samtidigt som jag inte anser att principer är det viktigaste heller. Att bara leva efter principer blir nog oxå knas.

När jag var typ 14-17 ansåg jag mig vara wiccan. Jag trodde på reinkarnation osv. Det enda som levt kvar hos mig är kärleken till naturen. Det är nog inom det området jag förändrats mest. Det och kärleken, jag har en tråkig syn på kärlek o sånt nuförtiden. Känner mig äldre än vad jag är när det gäller sånt.

Anmäl
2010-01-25 21:23 #4 av: Maria

#3 Men visst är det lite skillnad på intelligens och intellekt.

/Maria

 

Anmäl
2010-01-26 13:10 #5 av: Hennum

det är det säkert. jag har bara inte koll på skillnaden. ^^

Anmäl
2010-01-26 13:47 #6 av: rolnor

Intelligens är väl en del av intellektet, kanske?

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.