Annons:
Etikettpolitisk-filosofi
Läst 2699 ggr
Hennum
2009-04-20 00:47

Staten?

Låt oss diskutera staten och allt som har med den att göra.

Vad tycker ni om att ha en stat som den vi har här i sverige?

Måste man lyda staten?

Kan man avstå från att vara en del i staten och samhället?

Man hade ju kunnat önska att man kan avstå från att vara en del i det, och istället bo som eremit ute i skogen utan att betala skatt och utan att ta del av det vi får tillbaka, som sjukvård, polis, vägnät, bidrag osv. Men fungerar det rent praktiskt? Tänk om den personen fick en hjärtattack och en granne märkte detta, ska då inte denna personen få hjälp?

Har vi en skyldighet att lyda staten?

Har vi rätt att göra hur vi vill när det gäller dom här sakerna?

Frågan är öppen, filosofera hur du vill kring staten och allt det där. ^^

/ Johanna Hoogendoorn, ordförande för Kattens Talan

Annons:
AnneN
2009-04-20 10:00
#1

Grundtanken är nog bra och alla dessa skyddsnät vi har är superbra, då de fungerar, vilket de tyvärr inte alltid gör.

Mycket intressanta frågeställningar, jag får be att få återkomma med mer ingående svar då jag fått fundera lite på det Glad

_**/Mvh Anne
**~Sajtvärd på Blandrashundar ~Medarbetare på Support
_Hundägare i Norrbotten? Välkommen till oss på Hundhuset!

[Aremea]
2009-04-20 13:47
#2

Skyddsnäten är bra, men staten ska inte ha för stor makt eller insikt i medborgarnas liv. Civil olydnad är ett utmärkt sätt att påvisa brister i samhällets utformning. Så nej, jag tycker inte att man har en skyldighet att alltid lyda staten. Och som säamhället ser ut idag så är vi alla bundna till vissa skyldigheter gentemot varandra- vi kan inte isolera oss i små självförsörjande kollektiv utan att sjukvårds- och välfördssystemet i allmänhet skulle kollapsa.

Ibland sörjer jag det- tvången att delta i denna cirkus av sociala överenskommelser som fattas över huvudet på den lilla människan. Samtidigt är jag glad att det finns internet, skolor och sjukvård…

Hennum
2009-04-20 15:45
#3

mm.. håller nog mycket med dig, aremea.

Civil olydnad är ett mycket bra verktyg. Sverige måste bli lite mer aktivistiskt, och våga vara mer olydliga än vad vi är. Bara för att man öppet agerar mot staten så betyder det inte att man vill ha bort den helt. För klagar gör vi mycket här i sverige, men vi gör sällan något drastiskt.

Jag tänker på en demonstration i lund, på kristallnatten, mot rasism. Vi var extremt få, och alla människor vi gick förbi tittade konstigt på oss. Hur mycket fel är det inte på oss svenskar om vi inte alla ens kan samlas i en demonstration mot rasism? Vi är så rädda för att öppet ta ställning och agera för något. Helknasigt. (Obs, jag generaliserar hejvilt här. Men i det här fallet så är faktist generaliseringarna det mest intressanta, eftersom det handlar om hela folkmassor, och inte enstaka engagerade individer)

När vi inte ens kan demonstrera mot rasism tillsammans så är ju steget ännu längre till civil olydnad ^^

vi går bara emot staten när det handlar om att vi tjänar direkt på det, exempelvis när det gäller att slippa skatter och moms. Vi får mer pengar i plånboken och det är det enda som är intressant. Men jag kan inte förstå att man kan smita undan skatt men samtidigt vilja ha skyddsnäten. Det går inte ihop. Tycker man att skattepengarna går till fel saker så får man ju påverka det istället.

/ Johanna Hoogendoorn, ordförande för Kattens Talan

Hoppfull
2009-04-20 18:59
#4

Jag tycker att det är kanonbra med en stat som äger och sköter om sådant som inte bör vara vinstdrivet, som sjukvård, äldre- och barnomsorg. Tyvärr har ju det ekonomiska system vi använder oss av drivit fram förändringar som gör att även dessa verksamheter allt mer handlar om vinst.

Det är lite trist att pengar är drivkraften till allt för det är i och med det som allt blir fult och trasigt till slut. I det avseendet kan jag verkligen gilla grundtanken i Marx politiska tankegångar kring kapitalet.

Sedan har det ju skett en enorm förändring i samhällsandan som jag ser det. När jag var ung på 80-talet vimlade det av aktivister, det var demonstrationer och massor av människor var engagerade i olika rörelser för fred, miljö och annat. jag vet inte om lågkonjunkturen och den s.k. yuppieeran tog död på detta. För där någonstans blev det högsta status att enbart bry sig om sig själv och tjäna så mycket man kunde, oavsett om det var på andras bekostnad. Nu hör väl inte det riktigt ihop med staten, men det hör ihop med civil olydnad och att protestera mot det som staten gör som känns fel.

Någonstans längs vägen tappade människorna tron på deras möjligheter att påverka och det tror jag är en viktig nyckel kring själva engagemanget.

Det här är väl även ett resultat av att vi kastats in i det s.k. moderna samhället med globalisering i fokus. Det går inte att ställa sig utanför de bitarna längre och ska man vara med, ja då blir det på kapitalismens villkor.

Behöver du en medmänniska att prata med? Känner du dig ensam?

Titta in här medmanniska.net och se om det är något för dig.

Upp till toppen
Annons: