Jag tror mer på dualismen, kroppen är bara ett "skal" som finns en kort tid på jorden, medan själen är evig

Jag tror nog mer på dualismen

Dualism, men det finns männsikor med starka drag åt monoism.

#3. Men eftersom även dessa människor beviserligen måste ha en själ så härskar dualismen även hos dom……

Det beror på hur man ser det, instämmer med #1 att kroppen bara är ett skal och själen är evig.

Men vad det gäller hälsomässigt sett hör ju kropp och själ ihop, eller hur?

Kropp å själ är ju ihopmyntat av oss människor här i det fysiska livet…

Jag är starkt kritisk redan vi begreppet "själ", och kan därför utan tvekan räkna mig till Monoismen. Om man nödvändigtvis ska sätta "-ism"-namn på mina tankar…

Eftersom modern medvetandeforskning pekar mot att medvetandet är en ynklig liten miljontedel av vad som faktiskt försigår i hjärnan, så känns det avlägset att det skulle vara frigjort eller väsenskillt från vår biologiska kropp. Att tro på en skillnad mellan kropp och medvetande gränsar för mig till religion.

Jag har skrivit en essä om det, finns det någonstans här man kan publicera den?;)

#7 jag vill gärna läsa den…

Jag tror på ett medvetande, men om det är samma sak som det en del anser vara själ vet jag inte. Jag tror inte på en evig själ, att ingenting är så konstant att det stannar i en form som en själ, utan ett medvetande som går vidare över till ingentinget. Så jag antar att jag anser att kropp och själ är ett.

#7 Om den hör till det filosofiska ämnet så kan du få publicera den som en artikel om du vill.

#4 Ja, absolut, men som jag skrev så tror jag att det finns människor som är närmare monoism än andra =)

Kroppen kan ju inte existera utan själ (om man nu tror på att vår energi i grunden är själ) men själen (energin) behöver ju inte kroppen… så frågan är ju lite omöjlig att svara på. Vi kan vara själ utan kropp men inte kropp utan själ, alltså är vi i ett avseende en enhet, så länge vi är här och är människor (vilket ju är det vi är just nu).

Personligen känner jag en tydlig skillnad mellan min kropp och min själsenergi, men jag vet ju oxå att jag finns här bara så länge de hänger samman!

Jag tycker ofta att jag inte rikitigt hänger ihop med min kropp. Den är mer som ett skal som jag finns i. Men jag antar att det är ren inbillningd från hjärnans sida. För jag vet att jag faktist bara tänker med en hjärna och elektriska samt kemiska impulser.

Så jag tror nog inte att vi har någon själ alls. Undra vad den ismen kallas ^^

Du antar att det bara är inbillning från din hjärnas sida? För att du vet att att du bara tänker med hjärnan? Lite tvivel på detta kan jag trots allt skjönja….

Ja visst, jag sade ju "antar"! Jag tvivlar på det mesta. ^^ Speciellt så tvivlar jag på alla mina antaganden. För jag kan ju knappast veta.

Dualism, kroppen föruttnas, medans själen går vidare, även kallad Ryttaren.

Thank you my dear… Kunde inte sagt dett bättre själv

Jag själv tror nog på Dualismen, men det betyder ju inte att det måste vara så. Jag upplever det så för att kroppen gör som den vill ibland…

Sen tror att att det beror lite på vem man själv är. Båda delarna kan ju stämma, beroende på vem man är som person om man delar eller om man sätter ihop dom…

Fråga till #4 och #11 ovan - att människor bevisligen måste ha en själ respektive att kroppen inte kan existera utan en själ - hur bevisar ni detta?

#0

Jag är monist i synen på kropp och själ. Mitt medvetande kan reduceras till materiens sammansättning. Jag önskar att det inte vore så. Men jag tror att det är så.

Jag tror på dualismen men monismen finns där också för mår inte själen bra så avspeglar det sig ganska tydligt i kroppen.

Monoismen fungerar för mig bara en väg för du kan faktiskt vara väldigt sjuk, handikappad osv och ändå må själsligt bra.

"Monoismen fungerar för mig bara en väg för du kan faktiskt vara väldigt sjuk, handikappad osv och ändå må själsligt bra."

Detta är väl ett tecken på dualism eller? Hur tänkte du nu?

Monism - kroppen och själen är ett. Jag tror på det när det gäller att mår du dåligt i själen så avspeglar det sig ganska tydligt i kroppen medan jag inte tror lika mycket tvärtom, förstår du hur jag menar?

Annars är dualismen min grej

ahh oki. ja vi skall nog inte veckla ut det mera här, men sjuk i själen kan man aldrig bli.. bara ditt alter ego eller personligheten…

Det beror väl på vad man definierar som själen men som sagt vi ska nog inte diskutera om man kan bli sjuk i själen…jag arbetar inom psykiatrin

ja jo, jag har en i min TSgrupp som arbetat inom denna i över 50 år som leg. psykolog å allt..Vi (människor i allmänhet)har lite skillda åsikter om vad som är personliga egot och den verkliga själen.. Det är ju ditt sk. lägre jag (din personlighet) som du blir sjuk i. Ditt överjag din verkliga själ är ju "gudagnistan" som du aldrig blir sjuk i… Men jag förstår vad du menar….

Jag förstår nog vad du menar också…

Jag ser inga rimliga anledningar till att särskilja "själen" (vad vi nu menar att detta gamla ord betyder idag) från vår fysiska existens.

inte jag heller… särskilja från vad??

från vår fysiska existens.

själen är ju inte direkt fysisk.. din fysiska kropp byts ju ut…liksom din astrala och mentala…Över din mentala… ja då börjar du närma dig själens hemvist…Den som står över ditt lägre personliga jag…

Okej. Det var just detta som jag inte ansåg att det fanns några rimliga skäl att tro.

Jag vet, var och en blir ju salig på sin tro som det så fint heter. Läger med en strof från Viktor Rydberg som kanske kan vara på sin plats. Skriven på sitt orginalspråk tyckte den var finast så…

Äger du icke gåfvan af en öfvertygelse, om det man icke ser, så akta dig dock för den motsatta plumpa meningen, att hvad man icke ser icke är….

                    Viktor Rydberg

Jag har väldigt svårt för detta ständigt återkommande hävdande att jag/vi som inte tror på [själen, spöken, utomjordingar, Gud, flygande spagettimonster, eller whatever] på något vis hävdar att "vad man inte ser inte finns". Det finns nästan aldrig några anledningar att dra till med sådana här grejer (som ditt citat ovan). Det enda jag har skrivit är att jag inte har några anledningar att särskilja "själen" från vår fysiska existens. Jag har inte gjort något uttalande om vad som är eller inte är. *redigerat av sajtvärden*

jaha, jag missförstod.. tror man inte så gör man inte.. (jag tror inte heller på det mesta du radade upp inom parantesen ovan heller) men jag var inte otrevlig mot dig.

Jag vet ärligt talat inte vad det fanns att missförstå. Men det var nog poängen med mitt inlägg, förresten: det finns en tendens hos vissa att avfärda avvikande åsikter med resonemang liknande det du anförde i Ryderg-citatet ovan.

ok

#27 Du ser inga rimliga anledningar till att särskilja själen från vår fysiska existens. OK så långt hänger jag med men kan du inte utveckla lite mer vad som gör att du tycker så

#37: Jag vet inte, åligger det verkligen mig att utveckla detta? Är det en avvikelse (som således måste förklaras och utredas) att inte tro på en bortomkroppslig själ? Är det inte rimligare att människor som hävdar existensen av något som bortomsinnligt är de som i första hand bör utveckla varför de tror som de gör?

Men i korta drag: Jag tror inte att det finns en själ på det sätt vi brukar tala om den. Människan har dock vissa jag-funktioner som vi väl kan kalla "själen", att dessa funktioner inte skulle vara fysiskt befästa i hjärnan har jag inte funnit några anledningar att tro.

För mig tycks det här med den frikopplade själen vara något av en idéhistorisk blindtarm.

#38 Jag menade givetvis inte att det skulle åligga dig att utveckla dina tankar utan det var mer en nyfikenhet. Varför så stingslig?

Jag har heller inte påstått att det är en avvikelse som behöver förklaras utan håller med dig om att de du kallar "bortomsinnligt" i så fall är mer luddigt även om det är min egen tro.

Jag tycker det är intressant att höra vad andra tycker och tänker och varför även om jag inte delar samma åsikt.

Jag tror nog mer på dualism.. :)

#38 Satt du snett på pottan när du var liten eller vad ä det för fel? Kvällskurs i floskler har du hunnit med ser jag.. "idehistorisk blindtarm" den var ju…….orginell…

Vänligen håll er till att diskutera sakfrågan inte personer!

/Anne, sajtvärd

#41: Med "idéhistorisk blindtarm" menade jag att (vilket egentligen ordvalet implicerar) att det var länge sedan den fristående själen som idé var särskilt relevant i den filosofiska eller vetenskapliga diskussionen. Det var en metafor för att idér som dessa lever kvar även efter att den övriga idéutvecklingen sprungit ifrån dem.

Är det någon annan "floskel" [sic! vet du ens vad ordet betyder?] som du vill att jag ska utveckla?

#41 Då är många av oss gamla reliker då

#44: Ja, det tror jag gäller oss alla. Grejen med "den filosofiska och vetenskapliga diskussionen" är ju just att den är en diskussion. Även de som kan anses vara framträdande gestalter i denna diskussion bär helt säkert idéer som inte är relevanta för diskussionen.

Jag ligger någonstans mitt emellan för även om kroppen och själen är ett så är de även två separata delar av en enhet. Bara för att någonting är det ena så utesluter det inte det andra =)

Dualism!