Annons:
Etiketthandlingsteori
Läst 4672 ggr
Moonwing
3/30/11, 2:03 AM

Orsak o Verkan

Karma (sanskrit: karman, pali: kamma, "handling") är ett centralt begrepp inom österländsk religion och filosofi. I filosofskt/religiöst hänseende har karma snarare betydelsen lagen om orsak och verkan. När en varelse agerar med tankar, känslor, handlingar lämnas ett spår både på omgivningen och den egna organismen. Avtrycket får både omgivningen och varelsen att reagera i enlighet med naturlagarna. Naturlagarna sörjer alltid och överallt för att varje orsak får sin bestämda verkan och kallas sammantagna för karma.

Karma som begrepp förekommer inom religionerna buddhism, jainism, sikhism och många hinduistiska riktningar. Inom buddhismen är karma resultatet av en människas handlingar, ord och tankar under hennes livstid. Inom hinduismen står karma också för summan av handlingar under livet, hur väl en människa uppfyllt sina plikter avseende religiösa och vardagliga handlingar. Karmans "kvalitet" har en direkt betydelse när det gäller om vi återföds och som vad vi återföds.

Karma används även av andra grupper och individer, även utan filosofisk eller religiös innebörd och som ett uttryck som blivit populärt i Nordamerika och Europa.

RELIGION

Det i indisk religion positiva respektive negativa gärningsstoff vi hittills samlat på oss kallas karma-phala. Detta ansamlade bagage är i dödsögonblicket det som indisk religion påstår att en under ett helt liv ackumulerade karman, karma-phala, bestämmer i sin tur var och som vad vi återföds i nästa reinkarnation. Goda gärningar genererar god karma och onda gärningar ond, men det slutliga målet i alla dessa religioner är att uppnå ett upplyst stadium, moksha, där ingen mer karma produceras och individen inte heller reinkarneras.

Upplysta individers handlingar anses inte generera någon karma. Människans goda gärningar, d.v.s. god karma belönas i nästa liv på det sättet att man kan nå en bättre existens. Man kan t.ex. vara en larv, och om man samlat god karma kan man bli något bättre i nästa liv. Det lägsta man kan vara är en insekt. Kon är högt upp i rang för att i Indien anses den vara helig.

I frågan om det behövs en gudom för att distribuera karma, eller om det är en slags naturlag, finns det olika meningar, och även så skiljer de olika religioner åt i frågor om exempelvis vilka gärningar som producerar vilket slags karma. Karma är den universella lagen om orsak och verkan, men vad var orsaken till Karma?

Kan den universella lagen om orsak och verkan (karma) ha skapat sig själv utan en intelligent lagstiftare, en Kosmosande, en det Största Mysteriet? frågar Sverre Holmsen i sin betraktelse över inspiratörerna Krishna, Buddha och Zarathustra.

"Ingen lag kan bli till av sig själv utan ett intelligent väsen, Mästaranden bakom all skapelse är därför den Pörista Orsaken. Människor kallar honom Gud, Buddha kallade honom den Första Orsaken",  Man brukar också tala om "karma is a bitch" vilket betyder att man genom karman agerar.

Källa;Wikipedia

Utlagt av Moonwing

"Inom en människa av ljus, finns det ljus...När hon inte lyser, råder mörker."             (Evangelium enligt Thomas, 24)

  / Wingen

Annons:
[Morfalum]
4/8/11, 11:29 AM
#1

Jag håller med, handlingar får konsekvenser och kanske är det bara ett filosofiskt antagande som är insvept i religiösa termer.

Men sedan, vad som är gott och ont, vad som får goda konsekvenser och mindre goda är ju en komplex fråga och en ändlös diskussion. Exempelvis, vad är bra för mig kontra vad är bra för andra? Goda konsekvenser för mig, dåliga för andra och vice versa. Många religioner förkastar själviskt handlande, något som kanske anses bidra till ett "dåligt stoff" eller vad de ville kalla det jag är i tron att själviskt handlande är positivt.

Att anta att det finns en allrådande karma med en allenrådande distinktion mellan "rätt och fel" är som att säga att det finns ett objektivt rätt och ett objektivt fel. :)

Moonwing
4/10/11, 1:08 AM
#2

Bra karma är alltid "bra", om det är en verkligen bra karma!

..Den var väl , bra..eller hur?

Näe, skämt åtsido så är ju ren (osjälvisk) orsak, något som aldrig kan bli dålig, verkan..-för någon eller något!Flört

Däremot om man börjar fundera i mer personligt bundna perspektiv, kanske rentav av vad en del skulle kalla "bra personlig karma"..

-som man själv skulle bedöma den som, men som den egentligen inte är..-enligt ett högre sätt att se på saken, utan eftersom den just  har personliga motiv (även en sk ädel gärning) -är en "dålig orsak/verkan"..på sikt..-för allt och alla!

Detta med orsak och verkan är en naturlag, som du mycket riktigt säger folk valt att sätta etikett på..-för att "få en förklaringsmodell", som med så mycket annat.

Men ett kan vi nog alla enas om, att flertalet osjälviska goda gärningar omedvetna som medvetna i regel ur ett högre perspektiv bidrar till en posetiv rörelse, sedan är allt relativt på "myrnivå"..kanske ett högre mål, kan innebära katastrof för ett myrsamhälle. Allt är relativt.

Men oftast när man pratar om Karma, så talar man följdverkan av dåliga eller bra handlingar för ett kollektiv, och kanske i det stora hela att man bidrar dit som enskild med ett visst motiv bakom sina handlingar.

"Inom en människa av ljus, finns det ljus...När hon inte lyser, råder mörker."             (Evangelium enligt Thomas, 24)

  / Wingen

[Morfalum]
4/10/11, 12:07 PM
#3

Haha precis, bra karma alltid bra karma om den är bra karma. Hmm. :)

Det finns exempel på när osjälviskhet är missgynnande, i min mening från båda håll, givare som mottagare. När man blir utsatt för människor som medvetet parasiterar på andra för att de är lata eller inte kan göra saker själva utan att ha något intresse av att ge något tillbaka. Det är missgynnande för mig även om jag kanske till en början känner mig duktig och hjälpsam så kommer jag att ha gett mer än vad jag fått i gengäld. Osjälviskhet eller altruism kan skada mig själv, om jag hela tiden är van att någon reparerar mina misstag, eller om de sörjer för min överlevnad. Då kommer jag för eller senare bli en ganska svag, beroende person som inte är van eller är kapabel till att ta hand om mig själv.

Visst skulle de flesta hålla med om detta, att osjälviska handlingar bidrar till en positiv utveckling. Men det betyder inte att det gäller för alla och att det är en objektivt, bekräftad modell som leder till något idéellt tillstånd. För vissa funkar det, för andra funkar det inte. Jag talar av egna erfarenheter, att ge för mycket av mig själv och vara osjälvisk leder på kort sikt till glada ögonblick men i det långa loppet till fördärvet. Det talas allt för ofta om det "goda" och det osjälviska som lösningen på alla problem, det är något allmänt accepterat. Det funkar inte för mig men jag vill inte påstå att detta gäller för alla.

Och precis som du säger talar man om karma i de sammanhang du nämner. Så är det.

[Cytisus]1
1/10/14, 6:31 PM
#4

Finns inte bra eller dålig karma. Karma är endast en produkt av dina tankar och fysiska handlingar. Eftersom som Buddhismen förkastar termer som gott och ont i den bemärkelsen av att man för att uppnå upplysning måste avsäga sig dessa föreställningar. Frågan om gott och ont är helt relativ, men för att vara helt säker på att de tankar och handlingar man utför leder till en bättre värld söker sig framförallt Buddhistiska munkar, men även vanlig Buddhister till det altruistiska tänkandet alltså att man sätter andra människors välmående framför sitt egna. Detta går självklart att diskutera då det innebär att sin identitet inte längre kan förhålla sig till ett existerande "jag". Man inser tillslut att jaget är en illusion som hålls uppe av bland annat själviskhet. I Buddhismen påstår de att medvetandet är uppbyggd av en rad olika processer och inte ett "jag".

Det går att definiera gott och ont, men endast ur ett subjektivt perspektiv, därför kan man aldrig få hela världen att tycka samma sak om vad gott och ont är, det består som en evig fråga och är enligt mig helt onödigt att lägga tid på.

Altruism innebär ju inte att man helt i blindo går i god tro till vem som helst. Man får ju använda sitt intellekt i samma grad som sin empati. Sann empati kräver enligt mig att man kombinerar sina erfarenheter och intelligens för att inte trampa i minfält. Man springer inte in i ett brinnande hus utan att veta att man kan komma ut igen.

[Amateus]
1/11/14, 1:57 AM
#5

Zzz. Grattis för bra karma.! :)

[Amateus]
1/11/14, 9:52 PM
#6

Ni får ursäkta mig. Mina erfarenheter när det gäller att ge till någon behövande. Har resulterat i att jag fått ont som tack. Visst tycker även jag att tanken på karma är tilltalande. Men jag kan inte blunda för mina egna erfarenheter. Önskar er som sluppit negativa erfarenhetet, lycka till.

Annons:
[Cytisus]1
1/13/14, 8:43 AM
#7

#6 Jag har också haft riktigt dåliga erfarenheter genom livet. Jag kan känna mig utnyttjad vid vissa situationer om jag tänker tillbaka. Fast jag ser de erfarenheterna som kunskap, att inte lita på vem som helst och att vissa personer inte är kapabla att ge något positivt tillbaka på grund av deras livssituation. Jag tycker inte du skall sluta vara hjälpsam, utan istället vara mer försiktig med hur och när du hjälper andra och att du inte känner att du ger upp för den sakens skull. Det är en gåva få har att medvetet vilja hjälpa andra. Tråkigt att höra att du haft negativa erfarenheter, men jag hoppas du kan se något positivt i det du erfarit. Kram!

Moonwing
1/13/14, 8:57 PM
#8

#4 "… men även vanlig Buddhister till det altruistiska tänkandet alltså att man sätter andra människors välmående framför sitt egna. Detta går självklart att diskutera då det innebär att sin identitet inte längre kan förhålla sig till ett existerande "jag".."

Jag funderade lite på ditt inlägg, och naturligtvis är vi människor med en kropp som har behov, inget säger hellre att det finns något dåligt med att uppfylla människans grundläggande behov. Det är ju genom livet, vi lever vi lär oss.

Det man inom många österländska åskådningssätt vänder sig emot (även inom de västerländska) -är att behoven tar överhand och styr människan, inte tvärtom! Då, tjänar du inte längre din medbroder-utan ser endast till dig själv. Tanken bakom tex Buddihsmen, är idealet-att sträva efter "älska sin medmänniska, lika mycket som sig själv", precis som inom kristendomen dvs..man är beredd att offra lika mycket för omvärlden man själv behöver för att kunna fungera som en andligt levande, växande individ-dvs kanske i viss mån, åsidosätta sina egna begär om de kommer i vägen för andras väl;

"Etiskt leverne innebär altruistisk livsstil och beteenden som grundar sig i viljan att andra (och en själv) ska uppleva lycka och frihet från illabefinnande"

På så sätt tänker man sig även, att man hjälper sig själv att tygla begären och på så sätt bli en tillgång för allt och alla. Därigenom,  (eftersom det tränar din personlighet/eller om du vill; i längden ditt Högre Jag), så får du ett större perspektiv, blir objektivare och får en vidare livssyn till omvärlden och dig själv-vilket gynnar alla.

Allt handlar alltså om balans (självbehärskning som leder till fulländning)..vad man än väljer för livsstil.

"Inom en människa av ljus, finns det ljus...När hon inte lyser, råder mörker."             (Evangelium enligt Thomas, 24)

  / Wingen

Upp till toppen
Annons: