Annons:
Etikettmetafysik
Läst 5306 ggr
[Strawman]
9/18/11, 11:00 AM

Platon

Platon 428/27-348/47

Utgångspunken är språket Vad menar vi när vi t.ex säger ett ord som ”Hästen”

Vi kan åsyfta såväl varje enskild häst som alla tänkbara hästar.

Tänker vi efter så gäller det alla substantiv. Varje substantiv har en särskild och en allmän betydelse.Hur hänger detta ihop frågar sig Platon. Och det är inledningen till Platons ”Idélära”. Det svar Platon ger leder honom till att föreställa sig två världar:

-idévärlden: där allmänbegreppen existerar som icke-materiella företeelser. Varje allmänbegrepp är en abstrakt företeelse. Oföränderlig och för evigt. De har alltid funnits och kommer alltid att finnas.

-sinnesvärlden: där de enskilda företeelserna som omger oss finns, som materiella, fysiska fenomen.

Som vi alla vet är dessa företeelser tillfälliga. De har uppstått vid ett speciellt tillfälle och de kommer att försvinna.De enskilda hästarna liknar all varandra, men de är inte identiska. Det de har gemensamt är att de alla har del i hästens idé. Den som finns som allmänbegreppet ”hästen” i idévärlden. De liknar sin idé, men bara på ett ofullständigt sätt.

Att vi förstår att något är en häst, beror på att vi känner till hästens idé. Detta i sin tur beror på att våra själar en gång befunnit sig i idévärlden, men genom återfödelse hamnat i sinnesvärlden.

Platon menar att kunskapen är medfödd, - a priori, inte inlärd. Han är kunskapsgenetisk rationalist. Allmänbegreppen existerar i idévärlden oberoende av oss och är således inte skapade av oss genom vårt tänkande. Vi minns dem, vi konstruerar dem inte. Denna inställning kallas begreppsrealism.

Konsekvenser av Platons kunskapsteoretiska uppfattning

Ontologi: genetisk idealism

-det andliga är primärt och förutsättningen för det materiella

det existerar som

-allmänbegreppen i idévärlden. Det materiella är således sekundärt och existerar som de enskilda fysiska företeelserna i sinnesvärlden. Den värld vi upplever med sinnena. Dessa fenomen är alltså empiriska.

Idéerna är öföränderliga och eviga. Existerar ej i tiden. Andliga. Existerar ej i rummet. Mönsterbilder eller förebilder för sinnesvärldens kopior. Oberoende av vårt medvetande. Objektiv idealism. Värdefullare än sinnesvärldens kopior ( eftersom dessa just är kopior och endast existerar tillfälligt och ofullkomligt i rummet och tiden.)

Konsekvenser:

Teleologisk naturförklaring. De individuella företeelserna i sinnesvärlden strävar efter att likna sin respektive idé.

Genetisk rationalism Kunskapen är medfödd och således apriorisk. En återerinring av idévärlden. Våra själar minns sina upplevelser från sin vistelse i idévärlden

Begreppsrealism Allmänbegreppen existerar oberoende av oss. Idéerna är ju dessa allmänbegrepp.

Materien är overklig Företeelserna i sinnesvärlden är individuella och overkliga. De är bara skuggbilder av idéerna. Vi ”ser” alltså inte idéerna direkt.

Värdeobjektivism Etiska begrepp existerar som idéer och är oberoende av oss. Det godas idé finns i idévärlden, och de handlingar i sinnesvärlden som liknar de godas idé är goda.

Värdeabsolutism Värdena är oföränderliga genom tid och rum.

Värdekognitivism Värden är vetbara. Man kan nå säker kunskap om vad en rätt handling är eftersom man har medfödd kunskap om det godas idé. Man kan erinera sig det godas idé.

Sammanfattning: Vad Platon menar är att en företeelses mening (dess definition vi försöker finna,) existerar oberoende av oss i en ”annan” värld än den empiriska. Dessa meningar kallar han idéer och de är trascenteta, dvs icke-sinnlig och icke-empiriska. (Det gäller i Platons värld också abstrakta företeelser som kärlek, lycka, sorg, gott osv)

Annons:
Upp till toppen
Annons: