03.4 Religionsfilosofi

Religion

2011-10-06 21:22 #0 av: Aldebaran

Religionens uppgift är att lätta livets bördor, inte öka dem. Religionens uppgift är att förädla människan och därigenom skänka henne glädje, frid och harmoni. Religionens uppgift är inte att utfärda bud eller förbud, utan att förädla och förstärka känslor så att alla bud blir överflödiga. Religionens uppgift är inte att blidka vreden hos ett kosmiskt väsen, utan att förbrödra oss med våra medmänniskor. Religionens uppgift är alltså att förädla känslorna, förkunna broderskapet och praktisera tjänandet.

 

Religionens väsen

Religionen är till sitt väsen känsla. Den är en instinktiv och omedelbar livskänsla – utan förnuftsföreställningar och teoretiska konstruktioner – med en oreflekterad, självklar visshet om allt livs oskiljbara och ofrånkomliga enhet, en längtan och strävan att bli delaktig av denna enhet. Denna livskänsla innefattar i sig livsförtröstan, livstillit, livsvisshet, livsmod och livsvilja.

Denna livskänsla är även ett behov av och en allt medvetnare strävan till förädling av alla förädlingsbara känslor. Den är ett behov av att älska och beundra, vörda och dyrka allt den kan och får. Ingenstans framträder känslan av enhet så starkt som i verklig religion. Denna enhetskänsla, som fyller den i hängivenhet uppgående med en allförsonande frid, sträcker sig inte endast mot det osynliga utan innesluter och omfattar allt, även de bittraste fiender.

Där denna enhetskänsla tillåts ta sig uttryck, omhuldas och uppmuntras istället för att förkvävas, denna enhet i ostördhet får förverkligas, finner vi de levande gestalter vi spontant kallar verkliga människor.

Känslan är i sin egen sfär såväl vilja som makt och verklighet. Känslans omedelbarhet och visshet förstörs, när känslan söndras mot sig själv. För att förnuftet skall kunna skada eller besegra en känsla fordras, att en känsla medverkar på förnuftets sida mot en annan känsla,  att en känsla ansett sig behöva och söka förnuftets stöd. Förbinds den känsla som vädjat till förnuftet, med i längden ohållbara föreställningar, förlorar känslan sitt stöd och förgörs. Religion är känsla och denna känsla är drivande kraft i tjänandets handlingar.

 

Satyat Nasti Paro Dharmah

Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Anmäl
2011-10-07 10:25 #1 av: Moonwing

Så sant, det är därför vi söker mellan trosföreställningar, och hela tiden söker inre balans ..i vårt sökande,  "ömsar vi skinn"- kanske flera ggr i vårt liv...

Med tiden växer vi, även om vi gör detta på olika nivåer, för att till sist krypa ur det sista skal vi behöver..för just detta tema vi lever i/för.

Detta eviga växande slutar aldrig och religionen kan vara en bra lots på vägen.

"Denna livskänsla är även ett behov av och en allt medvetnare strävan till förädling av alla förädlingsbara känslor"

"Inom en människa av ljus, finns det ljus...När hon inte lyser, råder mörker."             (Evangelium enligt Thomas, 24)

  / Wingen

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.