Annons:
Etikettokategoriserat-om-filosofi
Läst 7578 ggr
[Misstaget]
2013-04-17 22:17

Vad är sanning?

Jag läste en bok nyligen, jag kommer inte ihåg vad den hette men den tog upp logiken och frågan "vad är sanning?".

Vad tror ni att sanningen är och innebär? Är sanningen objektiv eller subjektiv?

Det är en fråga som jag har hört att flera filosofer funderat på.

Jag återkommer med min uppfattning, hinner inte just nu. Hade ingen aning om vart den här skulle gå under så jag valde Allmänt,

Annons:
Moonwing
2013-04-17 23:19
#1

Man kan säga det finns "elementära" dvs grundläggande naturlagar som man inte kan avvika från, de är väl en sorts "sanning" (så länge vår natur är beskaffad på ett visst sätt, enl. ett visst mönster)-annars är allt relativt, nuvarande "sanningar", förändras, uppdateras..osv..

"Inom en människa av ljus, finns det ljus...När hon inte lyser, råder mörker."             (Evangelium enligt Thomas, 24)

  / Wingen

dolfen
2013-04-26 20:14
#2

Oftast används "anpassad sanning". Även av mig. ☺️
Själv föredrar jag den nakna sanningen. (När det lämpar sig.)
Jag tycker att man kommer snabbast framåt, så.
(Jämför med att gå runt gröten… . Är det något fel på gröten?) 🤔

[Misstaget]
2013-04-28 14:25
#3

Jag tycker att ni två har helt rätt.

Sanningen kan vara mycket anpassad. Det finns naken sanning också (ren och skär utan tillflykter eller annat som hindrar den från att vara klar). Det finns grundläggande sanning som den i naturen. Men om vi skulle ta subjektiv sanning: Skulle sanningen ändras om vi ansåg att något annat voro sanningen än det som redan existerade? Om den ene tycker att vi är ett par, men jag tycker att vi är vänner och endast vänner, vad vore sanningen?

Hurdan förutom naturens grundläggande, är sanningen objektiv?

Moonwing
2013-04-28 18:05
#4

Om vi nu skall prata riktigt djupt, så är för mig sanningen-det som "ligger närmast", det allra renaste, djupaste, grundläggande av alla sammanlagda sanningar (alltså så nära den ursprungliga förklaringen som omfattar allt). Det behöver inte heller betyda att den alltid betytt exakt samma sak, bara att det alltid funnits "en ultimat sanningshalt".

Om man skall förstå detta lite mer gripbart-är det som när man letar efter en ursprungsgrund, som kan gälla vad som helst, i vilket sammanhang som helst. Jag tror inte vi ändliga i vår sas fysiska form kan förstå det större "sannings-perspektiv", som är det enda (i alla situationer)-rätta..-men vi bör ändå sträva dit..för det fördjupar och vidgar vårt tänkande.

..sanning är för mig Basen, Klarheten, Renheten dvs den- egentliga, (samma)nlagda Kärnan i All Kunskap som någonsin funnits..-som även om den är föränderlig i förhållande till tid eller sak, alltid ändå är "sann i sammanhanget".

Urgrund, helt enkelt.."Sanning ses som betecknande en egenskap hos ett påstående, som kan sägas vara sant eller osant"..-jag menar för egen del att själva betydelsen av ordet kan var större än så..😎

"Inom en människa av ljus, finns det ljus...När hon inte lyser, råder mörker."             (Evangelium enligt Thomas, 24)

  / Wingen

Ikajo
2013-05-01 22:32
#5

Två personer upplever exakt samma sak men har inte exakt samma upplevelse av den händelse som inträffade. För båda blir den andres berättelse en icke-sanning i förhållande till den egna upplevelsen. De är båda närvarande vid samma händelse men upplever händelsen olika på grund av deras olika perception som de bär med sig in i sin betraktelse av händelsen.

Exempel: Ett gift par ska köpa en bil. Försäljaren vänder sig i första hand till mannen i paret när hen pratar. Detta är något som sker väldigt ofta. I sammanhanget finns tre personer. Försäljaren, mannen och kvinnan. Försäljaren upplever inte situationen som misogyn eller diskriminerade. Eftersom som hen i så fall inte skulle vända sig i första hand till mannen. Mannen upplever förmodligen inte heller situationen som misogyn eller diskriminerade eftersom han i egenskap av att vara man ofta gynnas framför kvinnor. Kvinnan däremot upplever sig diskriminerad och behandlad orättvist eftersom hon är kvinna.
Blir sanningen i sammanhanget att hon är diskriminerad eftersom hon upplever sig diskriminerad eller är sanningen att hon inte är diskriminerad eftersom mannan och försäljaren inte upplever det så?
Blir sanningen en annan om paret hade åkt för att köpa en barnvagn och försäljaren hade vänt sig till kvinnan?

Ungefär så ser jag på sanning, det finns mer kring det men men.

//Sofia - Sajtvärd på Feminism iFokus
Officiell titel: Professionell Skrivare
Du kan läsa text skriven av mig här

[[corro]]
2013-05-05 23:24
#6

Sanning är att inte ljuga. Så länge man menar sanning, så är det sant tills det visar sig vara falskt. Det är sant för den ene, och kan vridas och vändas, twistas så hårt att det blir sant, mens det för den andre parten är en ren och skär lögn.

-Jag har två näsor
-Nej, nu ljög du
-Nej, jag har två näsborrar, då har jag två näsor, i mina ögon ser det ut som om att jag har två näsor, det är bara spegeln som talar ett annat språk.

super dålig jämförelse jag vet, men kom inte på något bättre ……

Annons:
Denna kommentar har tagits bort.
emelie046
2013-05-29 22:00
#8

Det finns "intellektuell sanning" men sen tror jag även det finns en "abstrakt sanning". Den första är ren fakta som inte kan motsägas. Den andra är objektiv och har inget enhetligt svar…

Ikajo
2013-05-29 23:14
#9

Det finns inget sådant som en "ren" sanning. All fakta kan motsägas och motbevisas. Objektivitet är något som egentligen inte går att uppnå eftersom vi alla är subjektiva varelser och läser därför av vår omvärld med subjektiva filter.

Det som betraktas förändras av betraktelsen och betraktaren förändras av att betrakta.

Sanning är alltid något som är i förändring, fakta förändras när ny kunskap kommer till ljuset. Därför tycker inte jag man kan prata om en "ren" och "äkta" sanning. Motsatsen till sanning är däremot inte lögn. Lögn är när man medvetet säger något som inte överensstämmer med det som faktiskt händer/hänt.

Forskningsrön är inte heller objektiva sanningar. Till exempel har genusvetenskaplig forskning att biologer tenderar att göra en tolkning av djurens könsroller som överensstämmer mer med människans roller än med djurens egna, faktiska roller.
De trodde de var objektiva, de var de inte.

//Sofia - Sajtvärd på Feminism iFokus
Officiell titel: Professionell Skrivare
Du kan läsa text skriven av mig här

emelie046
2013-05-31 21:07
#10

Jag tycker att det finns ren sanning. All fakta kan enligt mig inte motbevisas. Kan man tex motvisa att solen finns och istället förklara den som en illusion? nej. Kan man motbevisa att 1+1=2? Nej.

Visst förändras sanningen med tiden, självklart. Jag menar ska vi ta solen som exempel igen så kommer ju inte den finnas för evigt. Förr eller senare kommer den ju explodera eller något, och vips finns den inte längre. Då har en ny sanning bildats, dvs solen finns inte längre.

Men jag tycker ändå man kan säga att något är ren fakta trots att den förändras. För det är ju NU det handlar om, tiden strömmar hela tiden mot oss, men detta bör inte medföra att vi tar framtiden för given.

Låt oss säga såhär: alla fakta vi anser oss ha idag, är egentligen baserad på att vi sett ett enda mönster upprepas så många gånger att något annat i princip är uteslutet. Vi vet att om natten blir det mörkt, för så har det alltid varit. Men hur kan vi egentligen veta att detta inte är något som kommer nå en punkt där allting bara helt plötsligt vänder? så att solen går upp på natten och månen på dagen?..

Nu känns detta kanske ganska osannolikt, men det jag vill få fram är att utan "fakta" begreppet kan vi knappast forska och göra framsteg. Vi måste kunna utgå från att alla samband vi sett hittills inte kommer ändras.

Jag menar t.o.m ordet "fakta" är en subjektiv skapelse från människan. Innebörden av detta ord måste ju därför ha ett mänskligt perspektiv. Kanske borde man ha ett nytt ord för "fakta" som istället handlar om ett objektivt "värdsligt" perspektiv…

Ikajo
2013-05-31 22:36
#11

Det finns en viss skillnad på sanning och det som man kallar fakta. Det finns sådant som helt uppenbart förblir vad det är hur man än vrider och vänder på det. Som 1+1. Då talar vi om ett faktum, så här är det. Sanning däremot handlar mer om människans upplevelse. Människans tolkningar. För mindre än 50år sedan betraktades homosexualitet som en sjukdom. Det var så att säga en "sanning", det stod med i Socialstyrelsens lista över sjukdomar. Även när det togs bort fanns det fortfarande människor som ansåg att det var en sjukdom. Kvinnor kämpar fortfarande emot "sanningen" om att de skulle ha mindre sexuell lust än män. Det är fortfarande "sanning" att män överlag är våldsbenägna och föredrar action framför romantik.

Problemet uppstår när man tar det man uppfattar som sanning och kallar det för fakta. Då lämnar man inte utrymme för att fakta kan förändras.

Det går heller inte att säga att man måste titta på nuet. Vi styrs i allra högsta grad av vårt kollektiva och personliga förflutna, vi styrs också i hög grad av vår kollektiva och personliga framtid. När man vill skapa förändring måste man börja med att veta hur man vill att "sanningen" ska se ut i framtiden och sedan jobba sig mot det målet.

//Sofia - Sajtvärd på Feminism iFokus
Officiell titel: Professionell Skrivare
Du kan läsa text skriven av mig här

emelie046
2013-06-01 14:32
#12

Men om det inte går att titta på nuet, hur kan man då någonsin säga att någonting har/varit är sanning?

Och hur definerar vi vad som är sanning? Du skrev att för 50 år sedan var homosexualitet en sann sjukdom, eftersom den stod med i ett styrelseregister. Men detta var ju vad man valde att officellt publicera. Som vanlig människa hade man inte alls samma frihet att gå emot maktstrukturer som vi har idag. Jag menar, vi måste ju ta hänsyn till vilka normer som rådde under denna tiden. Tyckte man något annat än det "allmänt vedertagna" så var det ovanligt att man vågade uttrycka det. Personligen så tror jag att de fanns en del människor som egentligen inte såg något fel med homosexualitet.

Tror du tex. att ALLA verkligen INNERST inne var religösa på tiden det var straffbart med döden att inte vara det? Det är ju samma sak där, det är en sanning konstruerad av det "övre" samhället. Det fanns så mycket tvång och hyckleri hos styrelser förr i tiden, att vi inte kan dra alla över en kam.

Så, visst. Det finns ingen enhetlig eller allmängiltig sanning, eftersom den alltid är subjektiv. Men betyder det att något inte kan vara sant? Är någonting sant utifrån mina tolkningar och värderingar, så är det ju en sanning. Jag kan ju inte se någonting utifrån någon annans helt individuella perspektiv. Livet är relativt! sanningen likaså!

Ikajo
2013-06-01 21:57
#13

Jag säger inte att nuet inte1 är relevant, jag säger att vi inte kan förstå nuet utan att titta framåt och bakåt.

Kommer du ihåg att jag skiljer på "fakta" och "sanning" som två skilda saker? Vad samhällets makthavare framför som fakta är inte den enskilda människans sanning. På 1800-talet så var både homosexualitet och heterosexualitet sjukdomar, som bara kunde drabba män eftersom kvinnor inte hade någon sexualitet, därför blev homosexualitet något avvikande först när heterosexualitet blev norm.
Pratar vi om olika fenomen i samhället måste vi prata strukturer och strukturer är den inte makthavarna som skapar. En struktur är något som skapas genom ett kollektiv upprepning av normer och fördomar. Även om vi håller oss innanför strukturen eller strävar efter att bryta upp från den så blir strukturen något vi förhåller oss och också det andra bedömer oss utifrån.
När samhällets normer förändras förändras också strukturen vilket i sin tur förändrar samhället. Om man åter tar homosexualitet som ett exempel så var ju sjukdomsbeskrivningen en följd av att människor uppfattade homosexualitet som sjukligt. Liksom alla fördomar så bygger dem på brist på kunskap och erfarenhet. För den som själv aldrig blivit förälskad i någon av samma kön kan homosexualitet uppfattas som ett val. För den som själv vart i situationen är det nog uppenbart att så är väldigt sällan fallet.

Vad gäller förmågan att gå emot maktstrukturer så finns det två saker man måste ta hänsyn till. 1) För att kunna gå emot makt och struktur måste man ha kunskapen som krävs för att förstå att det finns maktstrukturer i samhället. Ju mer mer kunskap och förståelse man samlar på sig, desto lättare är det att kräva en förändring. 2) Människor har protesterat i alla tider! Den grekiska komedin "Lysistrate" som handlar om hur de grekiska kvinnorna vägrade sina män sex om de inte slutade kriga. Mary Wollstonecraft som på 1700-talet skrev boken "Till försvar för kvinnors rättigheter". Fregatterna som utkämpade en kamp för att förbättra kvinnans ställning och öka hennes rättigheter. Kvinnokampen överhuvudtaget.
De accepterade inte sin tids normer vilket fick dem att kämpa för en förändring. Bara för att en norm finns betyder inte det att folk accepterar den. Det är ju då normer förändras. Du måste se bakåt på de normer som rådde då för att kunna förstå de normer som råder idag!

Din subjektiva upplevelse av något kan däremot ingen ta ifrån dig. För dig är 1+1 alltid 2. Det spelar ingen roll hur många gånger du ser talet så blir 1+1=2. För någon annan däremot kan 1+1 vara det allra mest mystiska av tal, där det inte blir något svar hur många gånger det än räknas. För den personen blir ju sanningen något annat än vad den blir för dig.

//Sofia - Sajtvärd på Feminism iFokus
Officiell titel: Professionell Skrivare
Du kan läsa text skriven av mig här

Annons:
emelie046
2013-06-01 23:32
#14

Förstår inte vad du menar med att makthavare inte kan skapa strukturer eller normer. Jag tror att dessa haft väldig stort påverkan på hur samhället sett ut genom tiderna.

Jag har bara en bild av "vanliga" fattiga bönder i unga Sverige långt innan vi genomgick vår förvandling till att bli ett av världens rikaste länder. Dessa människor hade ofta en väldigt låg utbildningsnivå, läskunnighet var ovanligt. Så när kungen eller andra av rikare börd i samhället kom med åsikter om hur saker och ting är, tror du dessa vågade motsätta sig detta? antagligen kände de sig väldigt underlägsna i allt som gällde politik och beslut. Du skrev ju själv i punkt 1 att kunskap är det viktigaste när det gäller förmågan att gå emot maktbeslut. Har man inte denna kunskap, vilket typ 80% av sveriges invånare inte hade under denna tiden, kommer man ju rätta sig efter vad den mindre andelen högutbildade i samhället anser är rätt. Det är ju på så sätt makthavare förr haft så stark inverkan. De har haft kunskap, vilket stärkt deras förtroende som ledare. (kunskap är makt..)

Du skrev sedan att människan har protesterat i alla tider. Men har inte detta nästan bara gällt inom "etiska" problem? man behöver väl tex. inte ha en magisterexamen för att inse att det är fel att jag inte ska få utbilda mig endast pga mitt kön? och inte heller behöver jag väl vara särskilt utbildad för att förstå orättvisan i samhället när jag knappt kan äta mig mätt medans kungen trycker bakelser etc?

Ikajo
2013-06-02 15:05
#15

Det här handlar nästan mer om sociologi än filosofi…i vilket fall. Strukturer och normer är något som skapas och upprätthålls inom en grupp, man kan prata om diskurser. Dessa diskurser ligger som överbyggnader i samhället som alla människor på något vis förhåller sig till. Makthavare står inte utanför diskursen, de är en del av den. De är en del av strukturen och agerar utifrån den lika mycket som alla andra människor gör. Makthavare kan göra försök att påverka diskursen på olika sätt med de är fortfarande en del av den. På samma sätt kan minoritetsgrupper göra försök att påverka diskursen.
Pröva att kolla upp Michelle Foucault, hans teorier om makt är väldigt intressanta.

Det låter lite som om du skulle behöva påminna dig lite om Sveriges historia. Sverige har haft ganska mycket makt under olika perioder i historien. Stormaktstiden till exempel. Det var inte heller så att det fanns bara dumma och outbildade bönder som inte visste något. Bondeupproret är rätt känt trots allt. Sverige var en av dem första länderna med en dagstidning och det finns många exempel på folkmakt.
Makt är inte en så enkel sak som det kan verka. För den enkla bonden var nog prästen och borgaren en viktigare auktoritet än vad kungen var. Av den enkla anledning att prästen och borgare hade en direkt makt över bondens vardag medan kungen hade en indirekt makt och hade ungefär samma status som idoler och superstjärnor har idag.
De enskilda byarna och städerna hade också sina egna normer och strukturer. Det är inte så att det finns en struktur som gäller alla. Alla grupper har sin egen struktur och sina egna normer. Det är när många med olika normer och strukturer möts som de uppstår krockar.
Det är ju för den delen oftast överklassen, som hade tillgång till bättre utbildning, som först började protestera. De första feministerna var borgarnas döttrar som krävde samma rätt till utbildning och arbete som sina manliga gelikar. Arbetarklassens kvinnor levde ju helt andra liv.

För trodde man att solen snurrade runt jorden tills en klyftig man plötsligt sa att: "Nej, jag tror att det är jorden som snurrar runt solen." Alla andra tyckte att den klyftige mannen var helt dum i huvudet, alla visste ju att det var SOLEN som snurrade runt JORDEN. Det krävdes fler röster som uttryckte samma åsikt för att samhället skulle förändras.
Det är samma sak med alla andra frågor. Det kräver att någon först höjer rösten och tycker att samhället ska förändras.

//Sofia - Sajtvärd på Feminism iFokus
Officiell titel: Professionell Skrivare
Du kan läsa text skriven av mig här

Denna kommentar har tagits bort.
Ikajo
2013-06-03 09:51
#17

#16

Jag måste väl få framföra min uppfattning utan att det blir kallat mumbo jumbo och flum. Jag har beskrivit hur jag uppfattar världen, jag anser inte att det finns något sådant som en objektiv sanning. Jag anser att det inte finns något som är immunt mot revidering. För mig är sanning relativt och subjektivt, beroende på hur samhället ser ut i övrigt och beroende på individen som upplever något så blir sanningen väldigt olika. Det är också skillnad på den sanning som upplevs kollektivt och den sanning som upplevs individuellt.
Det finns de som anser att homo - och bisexuella gör ett val att attraheras av samma kön. För den som faktiskt attraheras av samma kön vet att så inte är fallet. Men båda anser sig sitta med sanningen, om du är övertygad att du sitter inne med sanningen kommer inte du lyssna på den som övertygad om att sanningen är en annan. Givetvis spelar brist på erfarenhet in. Har man inte upplevt hur det känns att förälska sig i någon av samma kön (till exempel) och kommer troligtvis inte uppleva det. Då kanske man lutar sig tillbaka på den kollektiva sanningen som man är mer van och bekväm vid.

Det handlar inte om att bryta upp språket eller ta bort språkets värde, tvärtom. Hur man talar om en sak påverkar hur man uppfattar en sak, det förändrar inte saken i sig men hur man upplever saken ifråga förändras. Om man börjar förändra sättet man talar om en sak förändras också sättet det uppfattas, vilket i sin tur förändrar hur vi pratar om det.
Språket är det vi använder för att definiera vår omvärld, inget existerar förrän vi talar om det. Historia är inget mer än ord, inget har hänt om det inte finns någon som kan berätta det. Det som inte berättas har inte hänt, vilket också är det som egentligen besitter än större sanning än det som berättas.

För dig kanske mina tankar är flummiga men ditt resonemang säger inte mig så mycket mer. Du slänger dig med begrepp och uttryck som gör dig svår att förstå för den som inte är insatt. Jag har aldrig studerat filosofi, det hindrar mig inte från att ha filosoferat och funderat. Jag tycker nog du ska se över din attityd och bemötta saker lite trevligare i fortsättningen. För mig är det inget problem att diskutera olika saker men jag tycker man ska ta varandra på allvar och respektera varandras tankar och åsikter. Även när man inte håller med!

//Sofia - Sajtvärd på Feminism iFokus
Officiell titel: Professionell Skrivare
Du kan läsa text skriven av mig här

undrarens
2013-07-07 19:14
#18

DET finns ingen "sanning" , only in the eye of the beholder och dess förmåga att vidareförmedla/ta emot//tolka   erfarenhet/visdom.😎

tyvärr är det väl så rätt o slätt.😕

fastän man miljoners gånger tyckt annat(att de nu skulle finnas nån sån(sanning)  ) eller sökt efter svar på den frågan.

finns bara olika åsikter om allt…

varifrån kom egentligen "ljuset"Tummen upp som väckte liv i alla varelser på jorden och att hjärtatHjärta började slå och vi kunde  andasPustar och skratta Skrattar

dolfen
2013-07-07 19:24
#19

En rutas krossas.

Efteråt kan man konstatera sanningen att en ruta har krossats.
Sanningen är att en ruta har krossats. (Undra varför jag känner som att jag upprepar mig?) 🤔

Sanningen som saknas är motivet. Varför krossades rutan? Fanns det ett godtagbart motiv?

Ikajo
2013-07-07 21:24
#20

#19 Nu anser ju jag att det är skillnad på ett faktum och på sanning. Om en ruta krossas är det ett faktum men angående orsaken till att den krossades är en subjektiv uppfattning. Och då är det bortom själva metoden med vilken den krossades.

//Sofia - Sajtvärd på Feminism iFokus
Officiell titel: Professionell Skrivare
Du kan läsa text skriven av mig här

Annons:
Denna kommentar har tagits bort.
997
2013-08-03 00:31
#22

#20 Ja, det är en viktig skillnad. Om man inte skiljer mellan faktum och sanning hamnar man lätt i situationen att någon har "rätt" (=tolkningsföreträde). Om en person blir torterad är det inte fråga om att man kan säga att det "bara" är en subjektiv upplevelse och att tortyren kan upplevas olika i olika kulturer. Det är ett faktum att någon lider. …för att ta ett exempel.

[rolnor]
2013-10-10 20:41
#23

Jag tycker att det kan vara värt att nämna att kvantfysiken  säger att t.ex. en partikel kan finnas på två ställen samtidigt och det är bara när vi studerar partikeln som det blir en sanning att den befinner sej på en viss plats t.ex. Einstein diskuterade detta och menade att "Gud kastar inte tärning" men enligt rådande teorier inom kvantfysiken gör Gud just det, eller jag skulle kanske säga att naturen gör det.

dolfen
2013-10-11 18:33
#24

Då kan jag inte låta bli att lägga in ett Carpe diem-skämt (serieteckenruta), angående att befinna sig på flera ställen samtidigt.

Nörd-Hamlet: _"Att vara, eller att inte vara,
eller på nåt märkligt kvantmekaniskt vis befinna sig i bägge tillstånden samtidigt, det är frågan."
_🙂

RobinEH
2013-10-15 20:47
#25

Eftersom vi aldrig kan bevisa våran existens så kan vi aldrig få fram någon total sanning. 

Sanning är enligt mig påståenden som görs utifrån upplevelser och tolkningar som har ifrågasatts och flitigt försökts motbevisats utan att ha lyckats. Sanningarna styrs av rådande paradigm.

Dessutom skulle man kunna säg att om det är sant att det regnar ute så måste det vara falskt att det inte regnar ute.

Jag tror, jag tror på vintertid och ishalka.
Sajtvärd på Träning och Hälsa

[rolnor]
2013-10-15 22:46
#26

Men det finns ju en annan sanning som alltid är närvarande, det finns inget behov av bevis, men den kan vi människor aldrig greppa, oavsett om "vi finns eller inte"?

rollis
2013-12-26 17:12
#27

Sanningen är det jag känner i mitt hjärta. Sen är det bara Gud som dömer mig! Om makten högre än oss har namnet Gud har jag ingen aning om, men det passar mig och mitt hjärta. ⏰Tiden kommer att berätta sanningen för oss alla!

Annons:
Croatoan
2013-12-27 00:38
#28

Den enda sanning som finns är den vi anammar för stunden. Den sanning vi väljer att tro på. Även om nu den sanningen inte skulle vara sann, är den fortfarande den sanning vi känner till och valt att tro på just då. Som tidigare nämnts, det som är sant för mig, behöver inte vara sant för dig.

sons
2014-09-23 08:46
#29

sanningen finns där men livet skonar oss i många år. Det finns många vardagliga situationer där vi kan hamna i kris över att få en diagnos

.Men innan vi får den så lever vi våra liv år efter år som vanligt  .Vi kan försöka ta reda på vad föräldrar syskon släkt skolkamrater tyckte om oss då vi blev utstötta. Men bör vi göra det? Vi kan ta reda på världens undergång eller supermakternas planer bakom krigen i världen.

Vi ska inte veta allt på en  gång utan livet slussar in oss i det här allt eftersom åren går. Ska man tala om sanningen? Vill den som du talar med veta sanningen? Men tills dess bör vi nog leva i nuet, tids nog får vi veta

Vi bör leva med att leva ett ganska bra liv , trots det svåra bakom hörnet, för det finns bra stunder också

Blicken
2014-10-25 14:45
#30

Sanningen brukar på sikt vara det som fungerar i vår verklighet. Lögnen är det som till slut inte fungerar ihop med verkligheten. Svaret blir då, att sanningen är det som fungerar. På sikt.

The Bear
2021-12-26 19:51
#31

I Platons dialog Theaitetos diskuterar Sokrates och hans vänner vad som är kunskap men de kommer inte fram till något tillfredställande svar, varför dialogen slutar med (vilket jag tycker är lite roligt) att dom ska fortsätta någon annan dag. Men det finns olika sanningsteorier och de som brukar nämnas oftast är: korrespondensteorin om sanning, koherensteorin om sanning, den pragmatiska teorin om sanning

Mvh Sajtvärden.

  • Redigerat 2022-01-10 21:03 av The Bear
Mandra
2023-03-07 07:33
#32

#0: Det finns både objektiva och subjektiva sanningar. Och även absoluta och relativa sanningar.

Mandra
2023-03-07 07:34
#33

#1: Ja naturlagar är ju objektiva sanningar.

Upp till toppen
Annons: