03.1 Etik & Moral

"Det värsta som finns är falska människor"

2013-06-17 13:29 #0 av: postmortum91

Hej, tänkte bara skriva lite om någonting som många verkar hata mest av allt, falska människor. Själv vet jag inte om falskhet för mig är det absolut värsta hos en människa. Man kan vara falsk av olika anledningar. Jag är aldrig falsk mot någon själv, men när jag var ute och gick med min hund så kom jag att tänka på att jag visst är falsk mot en person, men jag tycker inte det är direkt fel av mig.

Jag är falsk mot min pojkväns bästa vän. Jag har varit tillsammans med min sambo nu i 5 år snart och har även lärt känna hans bästa vän, och har alltid tyckt att hans bästa vän R är den snällaste människa jag träffat. Jag har förstått sedan tidigt att de betyder mycket för varandra och jag har alltid varit den stöttande flickvännen. Jag har själv utvecklat en vänskap till denna R. MEN för drygt ett år sedan så fick R "äntligen" en flickvän (han hade velat ha en länge), men problemet var att enda sedan hon kom in i hans liv så har det inte varit en stund av lycka mellan min sambo och R. Flickvännen är jag helt säker på måste vara sjuk någonstans i huvudet. Jag tänker inte dra hela bråket här, det har jag redan skrivit på andra sajter. R lever i sin bubbla där hans flickvän ALLTID har rätt, vi har försökt pratat med honom många gånger, jag har gråtit mycket för detta och nu efter ett år av konflikter så känner jag att denna R som betyder så mycket för både mig och min sambo kan dra åt helvete. Han har sårat oss så fruktansvärt mycket. Innan han hittade denna tjejen så sov han hos oss nästan varannan helg och umgick, vi fanns där och stöttade honom etc. Men nu kan det inte bli värre. 

Problemet är, medan jag är så trött på denna människan så håller min sambo fast fortfarande. Jag tänker aldrig tvinga min sambo klippa banden med hans bästa vän, jag vet ju hur mycket R betyder för min sambo, så jag hoppas för sambons skull att förhållandet mellan R och hans tjej tar slut, och att han får tillbaka sina hjärnceller och sitt hjärta. Jag som inte har en så djup relation med R, är så fruktansvärt arg och besviken att han som sagt kan "dra åt helvete". Men så länge min sambo vill kämpa med deras vänskap så ska jag göra allt i min väg för att det ska bli möjligt. Jag välkomnar R fortfarande, är glad mot honom och trevlig, samtidigt som jag känner så starkt mot honom nu. Det kan man kalla falskt, men jag gör det för min sambos skull, så jag ser inget dumt i det. Jag lägger mina känslor åt sidan denna gången så att deras vänskap ska ha möjlighet att fortsätta, om det är möjligt. Och kanske om Rs förhållande tar slut, och han kommer till insikt så är jag beredd att helt släppa och förlåta.


Som ni säkert förstår tycker jag inte falskhet är det värsta, samtidigt som det finns många hemska sätt att vara falsk på. Den värsta egenskapen jag vet hos människor, det är att inte ha möjligheten till att komma till insikt. Ni har säkert varit med om det, det har iallafall jag. En person som är så fruktansvärt taskig eller något annat och man inser att den här människan kommer aldrig att förändra sig, antagligen för att personen inte kan det. Min pappa har den egenskapen, han är sedan 35 år tillbaka blandmissbrukare och jag tror inte han har möjligheten att förändra sin personlighet då den har fått etablerat sig så lång tid. Detta har fått mig att ta avstånd från honom, han kommer aldrig inse hur fel han gjort, och även om han gör det, så visar han det inte. 

Jag menar falska personer kan förändra sig, om de kommer till insikt och har självinsikten, därför ser jag det inte som det värsta. Allt för många verkar fast i ett tänk, och en del tror jag inte ens KAN ändra sin tankegång. Dessa människor har jag svårt för, då jag själv reflekterar varje minut av min dag nästintill och kommer på nya saker om mig själv hela tiden och försöker sträva mot att bli en bättre människa. Så länge man vet att man inte är perfekt, så duger det för mig, och så länge man är villig att se på sig själv och inte alltid på andra.

Vilken egenskap tycker ni är den värsta hos människor?

-Postnatal

Anmäl
2013-06-18 02:03 #1 av: Moonwing

"Dessa människor har jag svårt för, då jag själv reflekterar varje minut av min dag nästintill och kommer på nya saker om mig själv hela tiden och försöker sträva mot att bli en bättre människa."

Det var fint skrivet..tycker också att falskhet är hemskt-men ibland undrar jag om inte feghet är värre i typ relationer osv..det kan verkligen ställa till det..

Hmm..feghet+falskhet tillsammans, kanske?..-en tanke bara!Cool

"Inom en människa av ljus, finns det ljus...När hon inte lyser, råder mörker."             (Evangelium enligt Thomas, 24)

  / Wingen

Anmäl
2013-06-19 00:10 #2 av: postmortum91

#1 Vad menar du med feghet? :)
Kul om du har något exempel, tänkte om du varit med om någon person som får dig att känna så etc. Jo feghet är också en "synd". Men jag kan inte yttra mig så mycket förrän du berättar hur du menar :)

-Postnatal

Anmäl
2013-06-19 15:45 #3 av: [Citronpaj]

Hm, vad är ni arga på honom för egentligen? Att han inte sover över hos er hela tiden längre?

Anmäl
2013-06-19 20:34 #4 av: postmortum91

#3 Det är så typiskt med människor som ska ifrågasätta allting, som jag skrev ovan så har jag redan berättat hela händelseförloppet här på ifokus. Jag kan hänvisa dit så får du läsa själv.

-Postnatal

Anmäl
2013-06-20 01:33 #5 av: postmortum91

#3 Så, här kan du få läsa om denna kompisen jag pratar om. Jag lägger in inläggen i rätt ordning. 

Inlägg 1 - 20/7-2012

"Min sambos bästa vän har skaffat sig flickvän och nu vill dem komma och sova över här en natt/en helg vet inte riktigt än hur länge. Och de tänker ta med sig sin amstaff på 10 månader som de sagt morrar och skäller åt folk ute på stan och grejer. Jag är lite hundrädd även för "muskelhundar" och vill ABSOLUT INTE ha en Amstaff hemma hos oss när vi har en liten Eurasiervalp på 13 veckor. 

Jag sa till sambon: men om den inte går ihop med vår valp kan den ju inte sova över här.
han bara: jo, dom får väl ha den kopplad. 

VAD I HELVETE!!!

Har inte jag rätten att säga nej i detta läget? oavsett om amstaffen är snäll mot vår valp känner jag inte att jag kan lita på en sån stor hund som jag inte känner och som jag läste på ssk "inte viker sig ofta mot andra hundar". Tänk om han ska springa lös i vår lägenhet och bli arg på vår lilla hund för att han leker med sina egna leksaker eller äter sin egna mat. Vi känner inte hunden, har aldrig träffat den så hur i h* kan han/dom köra över mig på detta?

 

(snälla Amstaff-ägare, bli inte arga på mig men jag är osäker runt "muskelhundar, och SPECIELLT om jag inte känner hunden").
Plus dom har ju sagt att han morrar åt främmande folk och hans tjej har tipsat oss om att "köra ner fingrarna i halsen" på vår valp när han biter, vilket JAG inte tycker är okej, eller min sambo. Jag vill inte ha en som domderar hur vi ska uppfostra vår hund när hennes egna morrar åt folk. vilket INTE vår valp gör eller någonsin kommer att få göra."


Inlägg 2 - 17/9-2012

"Min sambon bästa vän är rätt irriterande, iallafall förut. Han har aldrig haft hund eller något men nu när hans flickvän är "proffs" på hundar. Tror iallafall hon och gett mig tips om att köra ner fingrar i halsen på valpar som bits och grejer och inte ge pipleksaker (tycker inte det är särskilt bra tips direkt) så tror han att han är bäst på hundar.

Så vår lille valp Sheldon har från första början varit supergo och när han tuggat på en tugggrej så har han lagt sig i ens knä och man har hållt benet åt honom så det varit stabilare. nu är han lite för stor för att ligga i ens knä men han vill gärna fortfarande vara nära och lägga sig i knät om man sitter på golvet eller ställa sig med framtassarna på knät för att nå upp till ansiktet. utöver det så visar han tydligt att han är underlägsen oss och är jättelydig. Men förut när han gjorde så och var go så sa min sambon bästa vän som sovit här i helgen:
- du vet väl att han dominerar dig när han gör sådär. 

blir så irriterad, jag känner signalerna hos min valp och inte fan är det att han dominerar. Vissa hundar kanske gör så när de vill dominera, men inte min valp."



Inlägg 3 - 15/3-2013

"Usch, nu ska jag berätta en HEMSK upplevelse jag var med om idag.
I somras skrev jag på ifokus om hur jag och min sambo började ett bråk med hans bästa vän och hans flickvän pga att de ville ta med sig deras amstaff hane hit och sova över. Sheldon var då bara 3 månader, och vi hade aldrig träffat hunden. Så vi sa att det gick inte för sig, Sheldon var för liten och vi hade ju aldrig ens träffat hunden innan. 8 månader sedare blev vi sams med paret, alltså för 3 veckor sedan. Och denna helgen skulle de sova här och även denna gången ta med sig samma amstaff som för 8 månader sedan. Den här gången orkade jag inte ens ta en diskussion, så jag ändrade mina negativa tankar och istället ställde in mig på att ha trevligt med både paret och deras hund. 

Så ikväll kom de, och jag bad tjejen i paret att hon och jag skulle gå ut med hundarna till en inhägnad plats först för att de skulle få lära känna varandra och vi skulle se hur de funkade ihop. Hon godkände.
Att tillägga så är Sheldon VÄLDIGT DUKTIG när han är med andra hundar, han har ALDRIG visat aggressioner, och lyssar ALLTID väldigt bra på andra hundars signaler, även jack russels älskar att leka med honom för att han anpassar sig till deras storlek och lägger sig ner för att de små hundarna ska få chans att brottas och busas med honom.

Knubbas som deras hund hette verkade lugn och trevlig, så vi släppte dem tillsammans. Efter en stund började de leka med varandra, men precis när de börjat komma in i leken ordentligt så avbröt tjejen Knubbas mitt i leken. Jag blev jätteförvånad, för jag har aldrig sett något liknande. Hon bad honom sätta sig vid henne och förklarade att han lätt kan "vända", vilket jag fick förklarat för mig att hon menade att han slutar att lyssna på inkallning. Sedan släppte hon honom igen och de började leka igen, och rätt som det var så ropade hon in honom igen, Sheldon som fortfarande var uppe i leken förstod inte situationen utan gick mot Knubbas glatt. PANG, på bara en sekund så vände hunden från vitt till svart. Från att ha varit lugn och glad så flög han på min Sheldon utan någon som helst förvarning. Han bet sig tag i Sheldons hals, och Sheldon SKREK högt av både rädsla och smärta. Tjejen fick skynda att bända upp käften på sin hund som låste sig fast och satt kvar i halsen på min hund. Jag var helt paralyserad av skräck. 

Efteråt var Sheldon jätterädd för hunden, vilket var första gången någonsin han varit rädd för en hund. Hon höll ner sin hund på rygg och sa till mig att dra dit Sheldon så att han skulle nosa på hennes hund medan han låg på rygg. Sheldon vägrade, så jag förklarade att jag tänkte inte tvinga min hund. Hela vägen hem gick jag med tankarna "hur faan ska detta gå, hennes hund kan INTE sova hos oss en hel helg" Sheldon var livrädd och jag var såklart också rädd för att det skulle hända igen. Plus att Sheldon gjorde något konstigt precis efter att hunden släppt, han gjorde något konstigt med munnen, men jag kommer inte ihåg vad eftersom jag var i chock.

Istället förklarade hon "Han är hög i rang, därför han attackerade" 
"Han attackerar aldrig oprovocerat, en annan gång attackerade han för att en hund tog hans leksak som låg på golvet". Hon viftade bort hundens attack som ingenting. Och jag sa gång på gång att det inte var ett normalt beteende. Hur i h*lvete ska hennes hund kunna sova över hos oss när han kan attackera igen för att Sheldon skulle gå för nära, dricka vatten, leka med leksaker, äta mat, ja vem vet.

Så när vi kom in, så gick jag ut, ringde en kompis och skrek av gråt. Jag var helt förtvivlad, jag var livrädd och visste inte hur jag skulle göra. Paret och hunden hade rest 10 mil för att få umgås med min sambo, och han ville inte köra iväg dem igen. Tillslut ordnade jag så att jag och Sheldon kunde sova hos kompisen som jag ringde. Så jag gick in igen och berättade situationen "Jag och Sheldon ska åka till en kompis och sova, ni får gärna stanna kvar, men jag känner mig inte trygg med att ha Sheldon och Knubbas i samma lägenhet". Tjejen till hunden fattade verkligen inte varför, hon sa "men de är ju kompisar nu" Samtidigt som hon sa det så gick Knubbas mot Sheldon och DÅ vände sig Sheldon om och verkligen MORRADE och visade alla sina tänder (något jag ALDRIG sett i Sheldon innan, så han mådde verkligen inte bra med hunden i sitt hem). Jag insisterade och sa åter att de fick stanna men att jag och Sheldon skulle bege oss. Då blev hon JÄTTEARG och sa, nej vi åker. Sedan talade hon inte till mig alls, och var borta ur lägenheten på mindre än 5 minuter med hunden. Hennes pojkvän (min sambos bästa vän) klandrar såklart MIG för hela grejen.

Jag vill bara säga: Jag generaliserar inte Amstaffar, Sheldon har lekt med 2 stycken andra som det funkat bra med. Denna Amstaffen måste man ha framavlats fel, vilket kan hända med alla raser."

-Postnatal

Anmäl
2013-06-20 09:23 #6 av: Nilam

Dominansen är en dum myt som tyvärr fått fotfäste pga den där vidriga Cesar Milan i USA. Dominans finns förstås, men existerar endast inom en flock av samma art och inte mellan olika arter. Hundar försöker inte dominera oss, utan aggressivitet upstår oftast utav rädsla/osäkerhet. 

Det finns mycket att säga om ämnet, men eftersom det blir OT så lämnar jag det så och vill säga att du har rätt i att undvika den där tjejen och hennes hund. Rasen i sig är inte problemet (dock kräver den rätt träning) utan det är ägaren som förstör hunden.

Den värsta egenskapen hos människor... oohh det är för många! ;)

Anmäl
2013-06-20 11:35 #7 av: [Morfalum]1

#0 Kommenterar vad jag förstår som kärnan i hela din berättelse= falskhet.

Jag tror att det är orealistiskt att förvänta sig att människan är ett ärligt djur, för att göra en supergrov generalisering, utan snarare att människan är ett oärligt djur som genom olika tekniker och strategier tar sig fram genom att delvis trycka undan och maskera de inre känslorna och tankarna. 

Vi har varken råd eller tid att alltid vara ärliga i dagens samhälle som är så styrt av våra mål och ambitioner snarare än vad vi känner i nuet, vi måste helt enkelt vara falska. Vi ser lögner, falska leenden, medvetna strategier för att manipulera och skapa samtycke och få sin vilja igenom överallt vi går varje dag. Inte ens i de närmaste relationer råder full ärlighet, där man åskådliggör allt i sitt inre som är relevant för stunden som man känner och tycker, det skulle vara kontraproduktivt och ineffektivt.  

Med det vill jag nå någon sorts filosofisk slutsats, eller sanning som jag håller för sant: Människor är falska, det är bättre att förvänta sig detta och bli positivt överraskad när man upplever att någon annan är ärlig.

Anmäl
2013-06-20 11:57 #8 av: Nilam

#7 Eller bli positivt överraskad när man möter något man vågar vara ärligt mot! :) Min man och min bästa vän är de enda människor som jag vågat vara helt öppen med, berätta mina hemligheter, mörka sidor och perversioner. Inte för att det finns så mycket under ytan på mig, inga egentliga hemskheter, men absolut vissa saker jag inte berättat för min familj och andra vänner. Det handlar bara om relationen vi har till varandra, kan man lita på att denna person inte ser på en annorlunda när man berättar något man hållt för sig själv i flera år? 

Jag och min man är närmre varann än någon annan person i våran omgivning. Undan för undan har vi släppt ut lite och jag skulle tro vi vet allt om varandra nu (utom sånt man inte behöver ge i detalj, som t ex antalet sexpartners).

Att vara falsk, det tror jag vi alla är, skillnaden är om vi gör det på gott eller ont. Det finns saker mina föräldrar inte BEHÖVER veta om mig, som de säkert mår bättre av att inte veta. Men personer som är falskt trevliga mot mig, ler med munnen men avskyr mig med blicken, det tål jag inte. Det finns en kvinna på min mans jobb, som var intresserad av honom när han först började där. Hon försökte flirta med honom, vilket han förstås berättade för mig, men sen presenterade han mig för henne och sen den dagen har hon alltid gett mig den där blicken med det där falska leendet. Att avsky mig bara för att jag fann honom först, för att vi är gifta och har barn tillsammans, det tycker jag är väldigt orättvist mot mig. Så jag låstas inte som att hon är en vän, jag är inte falskt artig mot henne men inte heller otrevlig. Jag undviker att hamna i samtal med henne, tittar på alla andra om vi står i grupp, och ler mot dem jag faktiskt tycker om.

Det finns faktiskt en nivå där vi kan erkänna att vi inte gillar varandra, men ändå kunna existera i samma uttrymme eller till och med arbeta ihop. Vett och ettiket, men ingen falskhet till den grad att man låstas tycka om varandra.

Anmäl
2013-06-20 12:45 #9 av: [Morfalum]1

#8 Eller bli positivt överraskad när man möter något man vågar vara ärligt mot! :) Min man och min bästa vän är de enda människor som jag vågat vara helt öppen med, berätta mina hemligheter, mörka sidor och perversioner. Inte för att det finns så mycket under ytan på mig, inga egentliga hemskheter, men absolut vissa saker jag inte berättat för min familj och andra vänner. Det handlar bara om relationen vi har till varandra, kan man lita på att denna person inte ser på en annorlunda när man berättar något man hållt för sig själv i flera år? 


Låter underbart! Önskar er all lycka.


Anmäl
2013-06-20 15:18 #10 av: Nilam

#9 :) Tack!

Anmäl
2013-06-21 14:12 #11 av: Moonwing

#7 "Med det vill jag nå någon sorts filosofisk slutsats, eller sanning som jag håller för sant: Människor är falska, det är bättre att förvänta sig detta och bli positivt överraskad när man upplever att någon annan är ärlig. "

Är nästan beredd att hålla med dig lite där (efter 50 år av en visst naivt synsätt, som successivt ändrats med åren)

-det ligger lite i människans "animala" natur sas, att "se om sitt eget hus först", både på gott och ont. ..dock är ju ideal bra att ha, och att sträva emot.Cool (och hon verkar ha lång väg att gå, innan hon når ett stadium av total sannhet, både mot sig själv och andra)

Dock kan ju inte hela vårt samhälle i grunden vara falskt, tex alla människor..då skulle inte någon av oss kunna åka med en buss tex..(inte säkert den skulle dyka upp)..plus många andra exempel..

Att förklara detta med att vi endast gör vår sk plikt endast pga av hot/rädsla emot tex överordnade tror jag inte heller på.

Vi vill nog göra det goda, men vårt ego sätter oss ideligen på prov, därav konflikterna både mellan personer och grupper.

"Inom en människa av ljus, finns det ljus...När hon inte lyser, råder mörker."             (Evangelium enligt Thomas, 24)

  / Wingen

Anmäl
2013-06-22 19:46 #12 av: Nilam

#11 Jag har sommarjobb inom hemtjänsten där jag cyklar runt och städar åt folk (mest gamla) och jag gör min "plikt", dvs städar, men den sociala delen gör jag faktiskt frivilligt och jag har hemskt trevligt med dessa människor. Det jag ville ha sagt att jag tror inte heller att alla människor är i grunden falsk, men att vi använder det som försvar, för när man är ärligt och öppen mot alla så ökar risken att blir sårad och uttnyttjad.

Anmäl
2013-07-14 00:36 #13 av: cirrun

#12
Instämmer, men jag tycker att falskhet och fullständigt öppenhet är två olika saker.

Med falskhet lurar man den andra medvetet och  motsatsen till det är ärlighet.

Öppenhet innebär inte att man berättar om allt 100%, politikerna är oftast ärliga men håller planer och överenskommelser hemliga.

Som du säger; i relationerna kan öppenhet  öka risken för besvikelser.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.