Det finns ett enda verkligt filosofiskt problem, det är ifall livet är värt att leva eller inte. Allt annat är sekundärt. Vi lever i en tid när existentialismen har slagit helt fel, skapat en form av hyperindividualism där den nietzscheanska övermänniskan råder (jag säger Arnold Schwarzenegger så begriper alla vad jag menar), ställer krav som en överlägsen majoritet inte klarar av att uppfylla.

Ett omtag i Edmund Husserls, Martin Heidegger, Jean-Paul Sartres, Albert Camus och resten av existentialisternas verk tycks mig högst angeläget - det är dags att ge tillbaka världen till människan. Igen. Gå tillbaka till tingen. Tillbaka till upplevelserna, Husserls epoché; slänga in det heideggerska Mannet i parentesen och se de rena upplevelserna hur illa de än är.

Hur illa de än är… klimat, klassklyftor, psykisk ohälsa, arbetslöshet, politisk oro - jag tror det är dags för fenomenologins (och existentialismen i sin ursprungliga tappning) återfödelse. Eller?