Vem är du?
Hur vet du att du är du? Vad får du för känsla när du tänker 'jag'? Var tar du slut och en annan person börjar?
Om man inte är sina tankar, vad är man då? Hur vet man vem man är? Menar inte egenskaper man har utan jag är ute efter hur din jag-känsla ser ut.
Sajtvärd för Minecraft och Skrivlust
#0
Jaget för mig är en aktiv process, ett kontinuerligt aktivt avvisande, viljande, rättfärdigande, dömande, önskande osv och denna aktivitet är också själva orsaken till den uppfattningen att man är en separerad varelse. Jaget för mig är alltså inget konkret föremål, ingen sak - inget man kan greppa eller ta på, utan endast en aktiv process som dock upphör när inget avvisande, inget dömande och inget rättfärdigande m.m sker och då finns där förstås inget "man" som kan veta "vem" man är och inget "vem" som man kan veta att "man" är. Med andra ord är jaget en illusion som pågår ur en aktiv process och som försvinner när den aktiva processsen upphör, dvs utan process inget jag och inget jag utan process och utan process ingen fråga om vad man är då.
Kropp, själ och ande. De senare är medvetandets två delar. En del är vår grubblande själ, som är logisk. Den andra delen är vår värderande ande, som är helt utan logik.
Anden tycker att något är vackert eller fult. Ingen logik i det.
… att något är moraliskt/etiskt rätt eller fel. Ingen logik i det.
Varför skall någonting över huvud taget finnas? Det är anden som tycker att något, t.ex. du har värde. Ingen logik i det heller.
Anden sysslar med samvete, kärlek, empati och annat ologiskt tjafs.
Gud är Ande. Samvetet är alltså Gud, såsom vi är i stånd att uppfatta Honom. Då våra mentala förutsättningar är olika, har vi varsin Gud. Det säger Paulus (Rom 14:4).
I det kapitlet förbjuder Paulus oss att kritisera andras samveten. Det vore att häda, även om Gud gång på gång visar sig vara en idiot. Det är Han för övrigt också när vi deklarerar. Inte sant?
Det kan ju inte vara du som är samvetet! Så dum är du väl inte? Antingen är det Gud som finns där, eller så är du en idiot!