
Hur tänker du om...?
- Din egen existens?
Är du säker på att du finns?
Om ditt svar är ja, hur bevisar du att du finns?
- Andras existens?
Är du säker på att vi finns?
Om ditt svar är ja, hur bevisar du att vi finns?
- Verkligheten?
Vad är verkligheten?
Finns det någon verklighet?
Hur vet vi vad som är verkligt?
- Sanningen?
Vad är det för skillnad mellan det som är sant och falskt?
Finns det något som är ren sanning?
- Det goda livet?
Vad är det att leva ett gott liv?
Hur gör man?
Kan man säga att ett liv är godare än ett annat?
- Ondskan, det onda?
Finns det onda?
Om ditt svar är ja, var finns det onda?
Vad är ondska?
- Kunskap?
Hur kan vi skilja mellan tro och vetande?
- Värderingar i dagens samhälle?
Hur skulle du vilja formulera "dagens allmäna filosofi"?
Finns det någon sådan?
Behöver vi någon?
Om ditt svar är ja, varför behövs den?
_**/Mvh Anne
**~Sajtvärd på Blandrashundar ~Medarbetare på Support
_Hundägare i Norrbotten? Välkommen till oss på Hundhuset!

- Jag tror att jag finns, jag är nästan säker på det. Men jag kan lika gärna vara en illusion, en del av någons dröm, eller något annat. Jag syns, hörs, känns osv, men är det verkligen bevis nog det vi upplever med våra sinnen?
- Se #1
- Min verklighet är det jag upplever genom mina sinnen, det som är verkligt för mig behöver inte vara verkligt för någon annan och det som är verklighet idag behöver inte vara verklighet imorgon, verkligheten är föränderlig. Om den nu ens finns, den kan ju lika gärna vara en illusion. Men är då inte den illusionen en slags verklighet den med?
- Om jag säger att jag sitter och skriver just nu, så kan det vara sant just i detta ögonblick, men så fort jag upphör med skrivandet så upphör väl den sanningen? Blir den sanningen en lögn då?
Om jag säger att alla Piteåbor är svenskar, men inga Stockholmare är piteåbor, innebär det då att inga stockholmare är svenskar?
- Jag tror att jag lever ett gott liv, men jag kan inte säga att just mitt liv är godare eller mindre gott än någon annans liv. Allt ligger i betraktarens "öga".
- Det som för mig kan uppfattas som ont/ondska kanske uppfattas som gott av någon annan. Ondskan finns endast i betraktarens öga.
Ett exempel: Hitler uppfattas av många som ond, men av andra uppfattades han som god och att det han sa och gjorde var helt rätt.
Vem har då egentligen rätt de som tyckte att han var ond och att det han gjorde var fel eller de som tyckte motsatsen?
- Man kan tro att man vet något, även om man lyckas bevisa något så tror man ändå. Idag "vet" vi att jorden är rund, men hur är det bevisat egentligen? Jo vi har uppfattat det genom våra sinnen och är våra sinnen egentligen helt pålitliga?
- Denna fråga måste jag fundera lite mer på innan jag kan svara.
_**/Mvh Anne
**~Sajtvärd på Blandrashundar ~Medarbetare på Support
_Hundägare i Norrbotten? Välkommen till oss på Hundhuset!

Jag är ganska säker på att jag finns, inget går att bevisa helt säkert men det är väldigt sannolikt och det får duga, bättre kan man inte få.
Samma svar som på ettan
Tjaa… Verkligen är det vi uppfattar, det som finns där ute utanför våra huvuden. Vi kan vara väldigt säkra på att den finns, sannolikheten är väldigt stor. Och det som de flesta anser är verkligt är nog det med, ibland är det saker som bara en person ser som verkligt och då är det verkligt för den personen. Jag tror naturvetenskapen faktist har ganska mycket att komma med, den är inte fullkomlig eller perfekt och det är mycket den inte kan förklara som säkert kan vara verkligt. Men jag tror den ger oss en bra vink om vad som är sannolikast.
Jag tror inte på någon absolut sanning och alltid och överallt är sant. Men i vissa sammanhang finns det saker som kan vara dugligt sanna. Det är sant att jag har fått namnet Johanna. Skillnaden är väl helt enkelt att det ena är och det andra inte… Sant och falskt är ord vi hittat på som symboler för något vi tycker stämmer och något som inte stämmer överrens med hur vi tycker saker är.
Det beror på vad man menar med gott. Menar man att gott är det som är gott för alla, eller det som är gott för en själv? Jag menar att ett gott liv är ett liv som är balanserat mellan det som är bra för en själv och det som är bra för alla andra. En balans mellan altruism och egoism. Ett gott liv är ett liv som bidrar till mer lycka och tillfredställda önskningar i världen. Ett liv kan vara godare än ett annat på så vis att det leder till mer lycka. Men alla liv har nog fortfarande samma grundvärde tror jag. (jag är en tragisk blandning mellan utilitarism och någon tanke om att vissa saker har ett eget värde)
Nej, jag tror inte att det finns någon ondska. Det kan finnas saker som är väldigt dåliga, men ondska finns bara i fantasyböcker.
Vet inte alls vad jag tycker om det. Finns goda för och motargument för de flesta teorier och jag kan inte bestämma mig för en. Men jag tycker nog att vetande är sådant som är mer sannolikt än tron. Tro handlar om något man tror på utan att behöva bevis, vetande kräver någon form av bevis.
Dagens allmänna filosofi tror jag är individualism och rätt mycket egoism. Vi har förlorat vår solidaritet med allt levande och vår altruism, jag tror det är en ganska genomgående värdering om man skulle generalisera. Självklart finnsdet många solidariska människor, men antalet har nog minskat. Vi är vagabonder som söker ett eget mål och egen vinning.
/ Johanna Hoogendoorn, ordförande för Kattens Talan