Både och tror jag faktiskt att jag gör

Absolut både och. I färg dessutom

Jag tänker mest i bild (eller snarare som en film) & med ljud , med lite ord , men oftast bara känslan av ord. Jag tror inte jag tänker i färg.

Jag skulle vilja säga att vi huvudsakligen tänker i ORD. Att en bild säger mer än 1000 ord må kanske vara sant i vissa fall, men så fort vi ska konstruera tankar med några logiska samband (temporala, kasuala eller whatever) behöver vi språket.

Jag tror att du tänker i ord vimes  för du uttrycker dig så bra med ord !?!     Jag gör inte det så bra.

Intressant att vi är så olika, jag tänker deffinitivt mest med ord.

För det första skulle jag vilja säga att jag tänker med händerna.

Mina händer vet en hel massa saker som jag inte har en aning om förrän någon frågar. Med andra ord har jag en hel del kunskap som jag inte klär i ord.

Sen tänker jag mycket i bild. Om jag ska föreställa mig morgondagen - kliva ur sängen, borsta tänderna, springa efter tåget… så ser jag det framför mig.

Jag vet att en del människor föreställer sig saker i berättelser, och det förstår jag inte alls.Hur ser en sån berättelse ut? Någon som tänker i ord får gärna förklara!

Att klä saker i ord är alltid något som kommer efteråt. Att tänka ut saker genom att resonera - vilket jag misstänker att ordtänkare gör - det ligger inte för mig. Försöker jag så blir det mycket otillfredsställande resultat.

Sen har jag långa dialoger i huvudet, men det är en annan sak. ;D

Har också långa dialoger i skallen, även diskussioner med mina nära och kära, fast det är ju egentligen mej själv jag umgås med, sen finns ju s.k. "internaliserade objekt" ofta minnet av föräldrar, som vi på sätt och vis kan bära med oss som om dom vore levande människor inuti våra huvuden (och ofta inte så trevliga).

Jag har funderat lite och jag tänker nog 75% i ord, 25% i bild, beror på vad det gäller…

#8 Eftersom du arbetar med konst måste du ju tänka i bild? Du kan inte gärna diskutera dig fram till den form som sjunger.

Människor som bara tänker i ord måste vara rent intellektuella. Inte uppluckrade med annat som resten av oss…

#9 Nu svarar jag på mitt eget inlägg bara för att ta tillbaka mitt måste. Kanske måste inte en konstnär tänka i bild? Jag har bara svårt att föreställa mig något annat.

När jag tänker på nya konstverk så blir det väldigt mycket bild, du har helt rätt där.

Oj vilken fråga! Först tänkte jag svara att jag inte tänker alls utan handlar mest intuitivt men vid närmare eftertanke så tänker jag definitivt i ord!

Måste nog bli ord, eftersom jag är ordmänniska. När jag ska varva ner om kvällen innan jag somnar, blir det ord som rabblas upp i skallen. Vissa ord väcker associationer som gör att jag förmår komma till ro.

Bilderna kommer först strax innan jag somnar. När hjärnan är så avslappnad att sömnen kommer, märker jag det på att hjärnan blir full med färger och bilder.

Jag är nog mer en bildtänkare. Har svårt att finna rätt ord ibland.

Jag tänker nästan uteslutande i bilder, en av få undantag är när jag sitter och skriver till exempel, då har jag en inre "konversation" med mig själv under tiden. "Hör" monologer i huvudet. Annars är det bilder, oftast stillbilder som glider förbi i milda färger.

#7 Du har långa dialoger i huvudet.

#15 Du hör monologer i huvudet.

Är inte detta tankar också? Tänker ni inte i ord då?

Om jag målar eller är kreativ på andra sätt så är det inte "tankar" för mig utan mer en skapande känsla.

Jag tycker att det finns ett aktivt och ett inaktivt "tänkande" och det senare finns där hela tiden i former, färger och dofter. Alla sinnesorganens upplevelser.

I det aktiva tänkandet så är det helt klart "ord" för mig.

#16 Det var därför jag skrev "ett av få undantag"

Jag har nog olika "modes" när det gäller tänkande, inte minst en variant närt jag umgås med mina nära och kära fast dom bara finns i min fantasi just då…

Enbart bildtänkande här.

Gemm #19 Hur menar du? Det går väl inte att BARA tänka i bild?

#20 tydligen så går det, när jag tänker är det bara bildligt, seriebilder, rutor av händelser, tankarna är i bildform, aldrig text.

Jag har också lite svårt att förstå att man enbart kan tänka i bilder.

I och med att vi har fått språket så tror jag att det smyger sig in ord i våra tankar emellanåt.

Ett fånigt exempel, men är man ute i trafiken och någon gör något galet så kan man tänka "Din dumme jävel eller pucko osv. Man uttalar ord i sina tankar som man kanske inte säger personligen.

Det behöver ju givetvis inte vara elakheter

#21  Men du skriver ju med ord nu  ..alltså har du förmågan att tänka med ord.

Tycker att det låter underligt att inte tänka alls i ord, men lite coolt också, går det verkligen att bara tänka i bild???

Vilken tur att det finns folk här som vet hur jag tänker, för jag verkar ju inte ha en aning.

Ja, visst är det

Jag tänker helt klart mest i bild, och jag kommer ihåg bilder mycket bättre än ord

Färg bild och ljud, när jag tänker så snackar jag med mig själv i huvudet.

jag har nog väldigt svårt för att tänka i bild, alltså verkligen tänka (- dagdrömmar). 

Enda gången jag tänker tänker i bild är när jag tänker ut mina teorier till exempel: finns det missbildade träd precis som det finns människor och djur som är missbildade? *bildtankar hur det skulle se ut*. 

Nej, jag är nog defenitvit en ord tänkare, har nästan svårt att tänka mig hur man 'bara' skulle kunna tänka i bilder/filmer! :o

Hos mig är det oftast en ström av ord, understödda av bilder.

Hmm…jag tänker nog i både och, hos mig är det nog en salig blandning.😃

Reflekterade nyss över när jag fick något förklarat för mig, att jag försökte se det i mina tankar..kanske är det lättare att ta emot något i bilder..ungefär som vi tittar på ett ansiktsuttryck å lägger ihop det med det vi hör?

Jag tänker i små "filmklipp" alltså bilder. Men det blir lite som en film med en berättarröst på. Hoppas jag förklarar det vettigt :). Det gäller oavsett om jag lyssnar på en låttext eller funderar på vad som ska hända i sommar. Jag tycker det är fascinerande att en del inte tänker i bild/filmsekvenser, jag trodde alla med syn gjorde det.

Hmmm, det är faktiskt en väldigt bra fråga du ställer. Som också har ett stort djup. Ända tillbaks till antiken faktiskt. Nu är väl inte det här de senaste teorierna inom språkfilosofin som ju har ju kommit långt men här är några teorier med gamla anor:

Spegelmetaforen: (teori) Språket speglar världen. Den kallas också "bildteorin"

Konceptualistisk teori: variant av spegelmetaforen: man tänker sig att orden framkallar bilder i vårt huvud. 

Semantisk ikonicitet: tecknets betydelse skapar en inre bild av något som liknar världen

men det kan ställa vidare frågor: strukturerar språket världen, eller strukturerar världen språket? Eller strukturerar språket och världen varandra? Och vilket förhållande har språket till tankarna osv, osv, och så går det ju att fortsätta fundera och utöka.

Det beror mycket om vad man tänker på.

Tex. innan man ska handla blir det mer i ord, fast det blir mer som en inköpslista. Räknas det som ord eller en bild på en lista med varor? 😎

När jag lyssnar på musik blir det antingen att man ser bilder/"film" eller så ser jag texten framför mig men då kanske det inte heller riktigt räknas som ord?

Blev lite fundersam nu.. Är kanske mest bilder jag tänker med ändå? 🤔

Tänker med ord. "Ser inga bildsekvenser".

Tankar för mig känns lite som "Ett samtal med sig själv". Bilder däremot känns mera som ett uttryck för fantasin. Den begränsas inte heller av vår språkliga eller konstnärliga förmåga. Det som präglar en duktig författare eller konstnär är trots allt förmågan att översätta sina fantasier till text eller bild som andra människor förmår konsumera.
Det finns ju en orsak till att de bästa idéerna får man precis innan man ska sova eller precis innan man vaknar. Det är ju då logiken sätts ur spel och fantasin får fritt spelrum.

Man ska ju för den delen inte underskatta fenomenet att tänka högt. Att lufta sina tankar är väldigt nyttigt!

(Som svar på frågan, jag tänker mest i ord eftersom ord för mig är bilder. Det hindrar mig inte från att skapa bilder. Som aspirerande författare håller jag isär alla mina historier genom att ha olika "filmsekvenser" tillhörande varje idé. Dessutom framkallar jag bilder av mina karaktärer och deras miljö men då skapar jag aktivt bilder som jag tänker.)